September

Så här i slutet av augusti så verkar "vintern" ha gett med sig. Vi har haft ett par riktigt varma dagar med temperaturer över 25 grader. Idag är det lite svalare men jag sitter ute med bara tröja.

September här i Chile är "Fäderslandets månad". Den 18 september firas Chiles nationaldag och fram till dess är det mest uppladdning som gäller. Ungefär som advent inför jul i Sverige. På marknaderna säljs chilenska nationaldräkter, framför allt de typiska blommiga flickklänningarna. I mataffärer och varuhus däremot är det fullt av ballonger, girlanger och flaggor i blått, vitt och rött. Samt grillar, grillspett och utemöbler. Vad som mest utmärker 18-firandet är väl just att grilla, dricka rödvin och "chicha", en söt dryck med lite alkohol. Idag köpte vi en "chupalla" till Andy på marknaden, det är en halmhatt, som han ska ha på sig när han dansar på skolans nationaldagsfirande.

Regn och regn

Nu har det ôsregnat i tvà dagar. Men, som Patricio sa i gàr, pà ett par dagar eller veckor sà màste det regna allt som behövs under hela àret sà det är inte sà konstigt att gatorna svämmar över. (Wow, jag hittade just ¨-knappen pa Internet-cafèt där jag är). I gàr fick barnen stanna hemma för gatorna var sà översvämmade. Anna höll pà att skratta ihjäl sig när jag ringde henne pà jobbet och började samtalet med att fràga om hon var pà jobbet trots att det regnade. Pà eftermiddagen hade regnet dock sjunkit undan sàpass att vi kunde àka till San Bernardo och se pà bio med barnen. Sen regnade det hela natten men när vi vaknade i morde var det sol och jag passade pà att tvätta en maskin. Nu ska jag hämta Andy pà fôrskolan.

Lång dag i bergen

Efter en lång (bil-) dag i bergen är vi hemma igen. För trött för att skriva. Ska gå och duscha. För min del kunde vi ha åkt hälften så långt men det var häftigt för de barnen (Connie Constanza och Lucas bla.) som inte sett snö tidigare.

Efter en vecka

Är barnen jättenöjda med skolan (och maten!). Axel har kompisar och känner alla barnen i kvarteret. Andy är fröknarnas gullegris. Axel har läxor och gör samma saker som de andra barnen och är äntligen en del av klassen.

Nu ska vi åka upp till snön i Anderna med ett gäng.

TREVLIG HELG!

Andra dagen

blir barnen hemskickade för att de inte finns något vatten i skolan. En ledning har gått sönder. Axel och Gabriel kommer hemtravandes själva utan att någon hämtat dem. Deras fröken har förhoppningsvis slutat leta efter dem nu.

Som förälder ska man nog ha klart för sig att den chilenska skolan inte är någon barnomsorg. Man måste ha någon som kan hämta barnen eller vara hemma med dem när skolan, utan varsel, talar om att det är stängt eller stänger tidigt.

Första dagen

Efter första dagen i nya skolan är barnen jättenöjda. Båda tyckte att den nya skolan var bättre än den gamla och Axel var gladare än han varit på länge. Han hade fått nya kompisar i skolan och trivdes alldeles utmärkt. I Axels klass är de 18 elever, i Andys klass 19. De är en kommunal skola vilket innebär att den är helt gratis. Desutom får de böcker, frukost och lunch i skolan! Än så länge tycker jag att det verkar som om de kommunala skolorna här har oförtjänt dåligt rykte men det får väl tiden utvisa. De som lever får se!

En annan positiv överaskning var att jag fick reda på att när vi listade oss på vårdcentralen skrevs vi automatiskt in för Fonasa A vilket betyder att vi helt gratis har tillgång till statlig sjukvård i Chile, det samma som räddade oss från att betala för Axels operation när han var bebis. Liksom de kommunala skolorna har de statliga sjukhusen dåligt rykte men vi har i alla fall varit helnöjda när de gällde Axels operation samt besök på vårdcentralen i Viña. I Santiago lär det vara väldigt mycket mer folk per sjukhus, förhoppningsvis slipper vi få reda på hur det ligger till på den fronten.

EN stor kram till alla er som läser! Jag saknar er!!!

Ny skola

I morgon börjar barnen i ny skola. Anledningarna till detta är flera.Axel har inte fått så många vänner som vi önskade i sin skola som vi hoppades. När vi kom för att hämta hans betyg inför vinterlovet så berättade vikarien att Axel inte stod med på klasslistan och att hon fått uppgift om att Axel bara var där och observerade! Skolan har inte informerat oss i den jomfattning vi ville, vi ville ha ett tätt utbyte för att kunna hjälpa Axel med läxor och för att det skulle vara någon mening med att ha en privatlärare. Pojkarna har gått på eftermiddagen mellan 14.40 och 17.30/18.30. Denna konstiga tid innebär att det är svårt att göra något eftersom dagen blir så uppstyckad, blir att man går hemma och slöar på förmiddagarna bara. I den nya skolan kommer de börja 8.30 på morgonen och gå till 12.30 (Andy) respektive 15.30. Dessutom kommer de att gå med sina bonuskusiner så att de har vänner i skolan och Axel hamnar i samma klass som sin bonuskusin Gabriel så han kan få hjälp med läxor etc. Håll tummarna för att det blir bra!

Härliga helg!

Vi har haft en riktig toppenhelg. I fredags var jag på anställningsinterjuv på Johannas jobb och det gick jättebra, ska göra ett test nu i veckan. Fick köpa leksaker till barnen på bmarknaden som kompensation för det uteblivna museebesöket, ska se om vi kan komma iväg någon eftermiddag i veckan istället. Efteråt köpte vi med oss sushi och åkte in till stan och shoppade lite. På kvällen åt vi sushi här och drack hemmagjorda pisco sour (chilensk sprit med citron och socker). På lördag förmiddag jobbade Patricio och jag och barnen softade här hemma. Efter lunch tog vi ett varv på marknaden och åkte och storhandlade. På kvällen så kom Johanna och Alvaro över igen och vi åt och drack super gott.

På söndag morgon gick vi upp tidigt för nu skulle vi äntligen ut på landet. Vi körde mot ett samhälle som heter Melipilla men tog av på vägen och körde på svindlande och underbart vackra småvägar. Vägen kantades av palmer och apelsinträd och överallt promenenerade folk från kyrkan eller tog sig fram med cykel eller till häst. Det var som att komma till en helt annan planet än smutsiga, stressiga Santiago. På vägen köpte vi enorma piroger gräddade i lerugn utomhus och tog en fika längs med vägen. Sen åkte vi till Pomaire som är känt för sina lerkrukor etc. Det var verkligen jättebilligt och vi köpte krukor, krus, vinglas, ugnsform m.m. Sen hade vi picnic på torget i Pomaire (vilket väl kan liknas med att sättas sig på gräsmattan i Hamburgsund centrum). Något som är tråkigt med Chile är att det finns lite natur att komma åt gratis. Med undantag av stränderna ägs nästan all mark av någon och det är taggtråd överallt. Efter att vi picnicat klart åkte vi vidare mot Melipilla där vi drack kaffe och barnen lekte och vi tittade på hästar och lamadjur. Väl i Melipilla insåg vi att vi bara var tre mil från kusten så vi fortsatte till San Antonio, Chiles största hamn. I San Antonio tittade vi på sjölejon, sälar och pelikaner samt köpte krabbklor (15 kr/kg) och en hel bläckfisk (14 kr). Sen var det mörkt och vi vände hemåt. En underbar helg!

Svinkallt

Nu är det minusgrader (eller i alla fall minusgrad) här i Chile. I norra Chile där det SKA vara varmt är det ännu kallare än här i Santiago där det kallaste hittills är -2,1 grader. Problemet är bara att husen här inte är byggda för kyla, och i vårt fall dåligt underhållet, så det är iskallt inne. Vi har fått flytta in barnen i vårt rum för i deras rum på övervåningen går inte att vara på nätterna och morgonen (fast jag är det just nu, burr!). På dagarna går temperaturen upp till 15-17 grader om det är sol och det är det i regel när det är kallt, blir det kallare än +5 grader så regnar det inte här av någon konstig anledning. I går satt vi ute och åt lunch för i solen i trädgården är det varmare än inne i vårt hus... Förhoppningsvis hittar vi snart annat boende och kan flytta härifrån.

När solen har värmt lite så ska vi gå till marknaden och köpa frukt och grönsaker. Och potatis! Med undantag av citroner och apelsiner som det är högsäsong för så är frukt och grönt dyrt för tillfället, äpplen kostar 3-5 kronor/kg, potatisen 3-4 kronor/kg (fast den har varit dyrare), avokado 15 kronor/kg, broccoli 3-5 kronor/st och tomaterna hela 7 kronor/kg! När jag översätter till svenska priser så inser jag hur billigt det är, men priserna har gått upp rejält, hahahah. Vad som är riktigt billigt hjär är fisk, jag köpte fiskägg (alltså inte kaviar utan sådana i klasar som man steker) för 28 kronor/kg och makrill för 11 kronor/kg.

Sen ska vi åka in till stan och gå på museum, det lär finnas mumier att se i Quinta Normal. Om vi har riktigt tur kommer Isidora hit sen men det har jag slutat tro på...

Ha en härlig helg! *Puss*

Morgon

Klockan är kvart i 8 på morgonen. Jag har ätit frukost och P har precis åkt till jobbet. Jag försöker väcka barnen utan större resultat. De har ju vinterlov. Själv har jag bara tvätt och disk att ägna mig åt förutom barnen och jag håller på att bli tokig! Min underbara granne har sökt ett jobb åt mig så jag hoppas på att få komma på interjuv. Själv har jag inte sökt nåt men nu har jag i alla fall ett CV på spanska för att kunna söka. Tyvärr är arbetsdagarna här långa, 9 timmar + 1- 1 timme lunch och jag vill kunna hämta Andy när han slutar förskolan 17.30. Har funderat på att söka jobb som engelskalärare men jag vill ju komma ut och träffa folk så då kanske idealet inte är att stänga in sig med 30-40 10-åringar.... Nu ska jag gå och hänga tvätt.

Landet mitt i stan

I dag skulle vi egentligen åkt ut på landet, både Axel och jag vill bara bort från bruset om vi får en chans. Vi hade tänkt oss Melipilla eller Pomaire, två byar mellan Santiago och Viña. Pomaire är känt för sina lerkrukor etc. Men efter att ha letat tillbehör till diverse cyklar på förmiddagen (och köpt en och annan växt...) hann klockan bli 2 och det blev för sent. I stället blev det "landet mitt i stan", en indianby alldeles i närheten. Vi kör förbi i stort sett varje dag men hade aldrig varit inne. Men idag så grillades de gris på spett och var öppet för allmänheten (dvs. icke Mapuche-indianer). För knappt 100 kronor fick vi lunch till två vuxna och tre barn. Dessutom köpte vi bröd gräddat i askan och dagsfärsk ost. BArnen hittade pilbågar som de sprang runt och lekte med och Axel hävdade att det var den bästa dagen i hans liv. Han är inte så kräsen, den pojken. Jag tog kort som jag hade tänkt ladda upp här men nu hittar jag naturligtvis inte sladden till min telefon. I stället får jag låna någon annans bild av en "Ruca", Mapuche indianernas hus:
På kvällen gick vi till en kvällsöppen marknad (som kalla "El Persa" till skillnad från de vanliga marlnaderna som heter "La Feria") och köpte ytterligare cykeldelar och så fick pojkarna popcorn.

GRATTIS!

Ett stort grattis till min pappa som fyller år idag!
(Som sagt så gick presenten inte att skicka)

Vinterlov

Barnen har vinterlov i två veckor. Jag försökte dumpa dem hos deras farmor ett par dagar men dag 2 stod inte Andy ut längre, det var bara att åka och hämta dem. Jag hade hoppats hinna med lite saker (som att vaxa benen) under tiden de var borta men nu blev det inget med det. Hela måndagen gick åt för "tramites" inne i stan.

När jag var i Viña för att träffa barnen passade jag i alla fall på att träffa Evelyn och äta lunch med henne. Dessutom köpte jag tyg till soffan och till gardiner.

Jordskalv

I går var det jordskalv här, det första jag varit med om i år. Det var pyttepyttelitet, kändes inte ens utan hördes bara. Hördes? Ja, glas och rutor skallrar av vibrationerna så man hör det fast man inte känner av det. Barnen förstod ingenting, Andy trodde att det var någon som knackade på.

SNÖ!

Sent på lördag kväll började det regna och det regnade utan uppehåll i över ett dygn. På måndag (som var helgdag) morgon tittade solen fram och Patricio föreslog att vi skulle åka upp till Anderna för att leka i snön. En halvtimmes bilresa hemifrån är det så vackert så att man inte kan tro att man är i Santiago. Vi trodde att det skulle räcka att köra några km upp i bergen men vi fick åka i nästan en timme innan vi kom till snön. Det gjorde absolut ingenting, vägen måste vara en av världens vackraste. Allt är frodigt grönt och omringat av Anderna. Dessutom finns det helt fantastiska hus längs med vägen, som tagna ur Sagan om ringen eller något liknande. Man kan hyra hästar och ta en tur också, något vi inte gjorde denna gången men som jag ser fram emot. Senare på kvällen kom det så mycket snö att folk blev kvar uppe i bergen.

På vägen upp stannade vi och tittade på ett utomhus järnvägs-museum:Axel som alltid hittar något djur att bära omkring på (idag var det en hundvalp på marknaden) hittade naturligtvis en kattunge...

Kalas nummer 2

På lördag kväll var det dags för Constanzas officiella firande:

Möbeljakt

Nu är det nya bordet på plats liksom en fin hallmöbel.
Eftersom vi saknar soffa numera så tillbringade vi lördagen bland alla möbler i Bio-Bio. Efter tre timmars tittande bestämde vi oss för att tillverka en träsoffa och beställa beiga kuddar till istället... Så kan det gå!

Lunch och skoköp

Efter att ha lämnat barnen på skolan (13.40) åkte jag in och lunchade med min bästa vän här, Anna, mer känd som "den andra Annan". Vi åt sushi på ett fint och gott (men dyrt) ställe och han prata en del i alla fall. Det tar mig cirka en halvtimme att ta mig från barnens skola in till centrum. Santiago är jättestort, mellan 6 och 7 miljoner invånare. Att åka in till stan vid två går bra men redan vid halv 5 när jag åkte hem var Metron knökfull. Då ska man tänka på att folk här i regel jobbar mellan 9 och 6.

När jag väl var inne i stan passade jag på att köpa ett par röda vinterstövlar till mig, fodrade gummistövlar till Cony Constanza i födelsedagspresent samt tofflor till Patricio och mig. En bok till Axel och en ritbok till Andy slank också med.

Förändringar på inredningsfronten

Vi har sålt vår soffgrupp som vi ansåg vara för stor (och jag för vräkig...). I väntan på en ny soffa har vi fått ta in (Patricios egentillverkade) trädgårdssoffan som tyvärr inte har några kuddar. Dessutom en gungstol, vi säljer dem för 40 000 pesos. Finns att se på Patricios hemsida.Matbordet ligger också ute på annons och ska ersättas med detta som Patricio byggt på lediga stunder:

Här i full fart med att bygga ett hus till Mimi:

Utsikt

Det syns sämre på foto än i verkligheten men här är i alla fall bilder på utsikten över Anderna en klar dag. Från Axels fönster ovanför och från Andys fönster nedanför.

Kalas

I går hade vi ett, improviserat, kalas för Cony Constanza som fyllde 7 år. Egentligen skulle Constanza och hennes storebror Diego (som är P.s syskonbarn) följt med oss hem i tisdags då pojkarna hade studiedag men då både Axel och Andy var så förkylda att de fick sova på dagen blev det uppskjutet. Vi hade ett trevligt litet kalas med hembakad tårta och ballonger som vi råkade ha hemma samt popcorn inköpta i hast. På lördag blir det riktigt kalas med presenter.

Cajon de Maipu

Medan det ännu var brittsommar här i Santiago åkte vi till Cajon de Maipu uppe i bergen med halva familjen Cabello:

Glögg

I går var det midsommar i Sverige men här i Chile är det närmast julstämning. Vi var hemma hos våra kära grannar i går och drack "vino navigado", den chilenska motsvarigheten till glögg. Plötsligt var klockan halv 1 och det var dags att ta farväl, pojkarna var fortfarande vakna medan deras kompis Lucas och hans syster Anais somnat i sina sängar.

Mera regn

Strax efter jag skrev om regn igår så kom REGNET! Himlen öppnade sig och hela Santiago blev översvämmat. Det var cirka 20 centimeter vatten på gatorna när vi körde barnen till skolan och då pratat vi om de gator som var framkomliga. Klockan fem ringde Andys fröken från skolan och bad oss komma och hämta barnen. När vi kom fram till skolan var det max 10 barn kvar. När jag frågade rektorn om orsaken så sa hon att så få barn hade gått till skolan och så många blivit hämtade tidigare på grund av regnet att de tyckte det var lika bra att skicka hem resten också. Jag undrar hur arbetande mammor gör??? Jag kan raljera över chilenarnas rädsla för lite regn men sanningen är att vi hade tänkt hämta Axel samtidigt som vi hämtade Andy eftersom vi var rädda att inte komma fram om det fortsatte regna. Idag har det dock varit uppehåll och jag har passat på att tvätta två maskiner även om jag har lite hopp om att de ska torka i den fuktiga luften.

Vi saknar ett stuprör så regnet vräkte ner på klinkersen utanför. Tyvärr hade ingen gjort rent takrännorna de senaste åren så så här såg det ut när Patricio fått bort all jord etc.
Andy var i alla fall nöjd med regnet och lekte ute med Mimi medan Axel var hos sin privatlärare:
Bilder från chilensk press:

Utiles

I Chile finns det tre typer av skolor, statliga (=gratis), subventionerade (=ganska billiga), och privata (=dyra-svindyra). Alla har de dock gemensamt att månadsavgiften bara inkluderar byggnaden och lärare, allt material får eleverna själva bekosta. Förutom skoluniformer så får man en lång lista (ett helt maskinskrivet A4) på alla block, pennor, färger, papper, moddelera, böcker m.m. som barnen ska ha med sig till skolan. Dessutom måste de ta med sig toalettpapper (en rulle i månaden), våtservetter, tvål och rengöringsmedel till klassrummet.

Regn och vinter

Lagom till svensk midsommar verkar det som om regnet äntligen kommer till Santiago. Vintern har inte velat sig i år, sommaren höll sig kvar länge boch när värmen försvann kom ändå inte regnet. I södra Chile, där det är grönt och kallare, har regnet och översvämningarna redan kommit men här i de centrala delarna har det hittills bara regnat tre dagar i år och endast en dag rejält. I dag har det börjat dugga. Många delar av Chile är inte byggda för regn och när skyfallen kommer på vintern är det vanligt med översvämningar på gatorna. Man har försökt åtgärda det värsta ställena men man räknar med att det fortfarande finns 19 ställen kvar i Santiago att åtgärda. Eftersom Chile inte är van vid regn blir det kaos när det väl regnar. Kollektivtrafiken fungerar inte (fast det gör den ju inte i Göteborg heller) och många väljer att hålla sina barn hemma från skolan. Min kompis Carola som tidigare bodde i Quilpue nära Viña del Mar berättade att en dag var det bara hennes dotter och ytterligare ett barn i klassen eftersom det regnade... Tänk om man gjorde så i Göteborg!

Snö har det, också sent om siders, kommit i Anderna. 30 centimeter föll här om dagen. Om det kommer mer idag och i morgon så öppnar nog liftarna i helgen. Från Axels rum har man en fantastisk utsikt över de snöklädda Anderna.

Hemma hos

Välkommen till oss! Här är porten in till vår trädgård (eller ut mot gatan, som på bilden) och Andy på taket till vår bil.

Så här ser det ut hos oss. Den stora porten låser sig automatiskt så det gäller att ha nycklar med sig om man går ut ur "inneträdgården". Till skillnad från många andra hus i Chile så måste man dock låsa vår yttrdörr med nyckel.Andy badar i trädgården.
Pojkarna kättrar i sitt klätterträd som tidigare växte i trädgården.
Axel och Andy äter lunch i trädgården med Mimi som sällskap.

Axel, Patricio, Isidora och Klintan
(Både Klintan och gardinerna som syns i bakgrunden har vi lämnat tillbaka...)

Buin zoo

Här kommer några utlovade bilder från Buin zoo;

Bad i trädgården

En vacker dag badade Axel och Andy i baljan i trädgården;

Vårt hus, foton

Vardagrum;
Axels rum:Andys rum:Kök med diskmaskin;

Mimi, kort

Här kommer kort på vår Mimi.

4-0

I onsdags hade vi grillfest och tittade på Chile-Bolivia som spelade här i Santiago. (Fast vi tittade på TV i vår trädgård). Världens bästa grannar, Johanna, Alvaro, Anais och Lucas, var här samt två kompisar som heter Christian y Eithel. Vi grillade kycklingvingar och chorizos och drack pisco sour (Johanna och jag), vin (Alvaro), coca-cola med eller utan rom. Dessutom hade Alvaro gjort en fantastisk god philadelfiaost med soya och sesamfrön, mums! Klockan 3 gav sig de sista gästerna iväg.

Mimi

Nu har barnen fått sin efterlängtade hund. Hon heter Mimi och vi fick henne av en familj som inte hade plats för henne. Hon är korsning mellan dalmatib och något hårigt och hon är helt underbar. Hon följer oss vart vi går, biter inte sönder nånting, skrapar inte på dörrarna och kommer när man ropar. Så fort jag hittar kamerasladden ska jag ladda upp kort.

Den långa vägen till Internet

Nu ska jag berätta hela historien om varför denna blogg verkar nerlagd:

Det började med att vi ville anlita ett företag som heter VTR. Normalt så står de i varje gathörn och försöker snärja en men nu såg vi inte röken av dem. Tillslut fick vi tag i adressen till närmaste kontor och åkte det. Då visade det sig att deras kablar inte sträckte sig ända hit så det gick inte att anlita dem. Då vände vi oss till konkurenten Telefonica. De har massa krav för att man ska få anlita dem men det verkade som att det skulle vara tillräckligt med mitt VISA-kort som säkerhet. Efter en vecka ringde de och sa att det inte gick eftersom mitt id-kort gått ut.

Som jag tidigare berättat så hjälpte vår granne, Alvaro, Patricio att få anlita Telefonica utan kontrakt eller dylikt. När de väl kom för att instalera det så visade det sig att min dator inte alls ville ha med internet att göra. Nu har jag rensat den och haft mig och nu verkar allt funka som det ska. Hurra!

Buin zoo

I gar var vi pa Buin zoo med pojkarna och Patricios brorsson Justin. Ett jättefint zoo med djur fran hela världen. Entré fór vuxna 50 kronor och fór barn 40 kronor men vi hade sán tur att just igar var det gratis entré för barn! Foton kommer sa snart vi fatt Internet hemma...

Förutom att titta pa djuren var det härligt att fa andas lite frisk luft. Jag har lite känningar av astma men har klarat mig utan mediciner i flera ar. Men med Santiagos smutsiga luft hostar jag hela tiden.

Internet?

Nu har var granne, Alvaro, som är pappa till Andys kompis Lucas förbarmat sig över oss och tagit kontakt med en ex-kollega som förhoppningsvis kan hjälpa oss med att skaffa Internet trots brist pa anställningskontrakt sedan minst ett ar tillbaka.

Patricio tog körkort igar! Han fixade det snabbt och lätt efter att ha pluggat ett par timmar. Innan har han kunnat "övningsköra" med mig jämte, han kör bättre än jag och hittar naturligtvis betydligt bättre ocksa. Vi kör barnen till skolan varje dag, skolan ligger inte jättelangt bort men med tanke pa hur fórtjust Andy (inte) är i att gá sá fár det bli bil eller buss till skolan. Vi har en vit bil. Sa mycket mer vet jag väl inte... Nä, ärligt talat sá är det en Chevrolet nágonting (Cavalier?), ársmodell 99. Vi har bestämt att barnen ska gá kvar i skolan dár de gár, de trivs bra och det ár det viktigaste även om det hade varit bättre om de gick pa förmiddagen. Det verkar som om Axel far gá kvar i 3:an, som han vill, trots att han inte kan sa mycket som de andra barnen. Vi ska prata med en kompis till Patricios syster Rosa som är lärare och ger privatlektioner nu när hon är föräldraledig sa att hon kan hjälpa Axel ett par timmar i veckan, han gar bara i skolan 5 timmar om dagen.

I morgon är vi hembjudna till Alvaro och hans fru Johanna (Yohana?) och Lucas, ska bli trevligt.

Sämsta bloggaren

Jag vet att jag är en usel bloggare. Det beror inte pa att det inte finns nagot att berätta, fór det gör det. Vi var uppe i Anderna och grillade i lördags och hade det härligt och vi var pa marknad i Bio-Bio i söndags och nu haller vi pa och letar efter en ny skola till killarna sa att det kan ga pa morgonen istället fór pa eftermiddagen och inte sova bort hela dagen.

Grejen är den att vi har haft lite problem med att fa Internet installerat och jag far helt enkelt inte nagon inspiration när jag sitter pa ett Internetcafé (som kallas Cyber här). Jag känner mig obekvám och stressad och kommer alls inte pa nagot att skriva. Framför allt sa har jag ingen lust att ta med mig kamera och börja joxa med sladdar och ladda upp kort med massa folk omkring mig. Sa snälla, ha talamod ett par dagar till sa hoppas jag snart kunna blogga ordentligt hemifran.

För övrigt sa regnar det här idag, vi har fatt ta in kylskapet fran trädg`rden(!) till vardagsrumet, i "köket" far det inte plats.

En stor kram till er alla!

Fint besök

I helgen har vi haft besök av min bästa kompis här i Chile, "den andra Anna" och hennes barn Salvador och Samuel som är jämngamla med Axel och Andy. De var underbart att fa träffa dem igen och härligt för barnen att fa leka med sina kompisar som dessutom pratar svenska. Jag hoppas vi ses snart igen.

Nu när barnen börjat skolan och det blivit lite mer ordning hemma hoppas jag kunna träffa lite kompisar snart.

Skola

Efter manga om och men och besök pa lokala skolverket sa har Axel och Andy nu börjat skolan. Av skolverket blev vi skickade till en statlig (=gratis) skola. Där gick det 1600 elever varav 43 stycken i den klass där Axel skulle ga. Brevid denna enorma skola lag dock en liten subventionerad (=billig) skola där de bara gick 24 elever i en av 3:orna där Axel kunde fa börja. Och pa förskolan ungefär lika manga barn. Betydligt trevligare miljö. De finns en klass med 4-aringar, en med 5-aringar och tva 1:or, 2:or, 3:or och 4:or. Dessa barn gar pa eftermiddagen. Förskolan mellan 13.40 och 17.30 och skolan mellan 13:40 och 18:30. Pa förmiddagen gar barnen i 5:an till 8:an. Priset för skolan ár cirka 200 kronor per barn/manad. Än är de inte formellt inskrivna, de bara gar där ändà men när det är klarlagt om Axel ska ga kvar i 3:an (där han enligt dem ska ga eftersom han fyllt 8) eller flyttas ner till 2:an (dár han borde ga eftersom han bara gatt 1:an o Sverige) ska de skrivas in ordentligt. Bada tva trivs i alla fall alldeles utmärkt vilket ár det som betyder nagot.

Huset

Patricio och hans kompis Eithel kom och hämtade oss i en liten "lastbil" pà flygplatsen och vi akte till huset som Patricio hyrt i statsdelen El Bosque. Det ligger i ett "condominio" vilket innebär att det är staket runt flera hus. Det finns condominio med pool och gemensamma utrymmen men i vàrt fall innebär det "bara" att barnen kan vara ute och leka pa gatan eller pa den öppna platsen framför vart hus utan att springa i väg eller bli pakörda.

Huset är ett tvávánings parhus. Pa nedervàningen finns vardagsrum, kök, badrum och ett sovrum och under snedtaket pa övervàningen finns det ytterligare tva sovrum. Huset har en liten "öppen" trädgard med gräsmatta framför (som ett radhus i Sverige) och pa sidan och bakom finns en stängd trädgard där golvet är av klinkers, nagot som är väldigt bekvämt i Chile där det är mycket torrt pa sommaren och mycket vatt pa vintern. Huset kr´ver ytterligare en del renovering med pa det stora hela är det jättefint.

Patricios lillebror Giovanni lánade pojkarna en hundvalp som är i alla fall delvis Pitbull (inte Dobermann, vet inte vem som var snurrigast...) som de leker med hela tiden. Hon heter Fiona, Axel kallar henne Klintan, Andy kallar henne hundis och Patricio Kleo eftersom barnen behandlar henne som Kleopatra och bär runt henne pà en kudde. Hon ska stanna nagra dar men inte allt för länge dà tvà pitbulls bet ihjäl en 88-aring man här i Santiago igar. I stället ska vi skaffa dem en snäll barnvänlig hund men det är roligt för dem att ha henne under tiden.

I morgon ska Axel och Andy skrivas in i skolan som vi va och hittade pà idag. de kunde inte skrivas in idag da det var invigning för de nybyggda lokalerna och alla var upptagna med detta. Áterkommer fórhoppningsvis med mer om skolan imorgon.

Nu ska jag ga tillbaka hem till Patricios föräldrar dár barnen leker med hans syskonbarn och Patricio hàller pà att fixa nàgra möbler i verkstaden.

Kram pa er alla! Jag uppskattar kommentarer... Och pa tal om det, tror inte vi gar pa svenska skolan men vi tráffas gärna Sofie!

Resan

Nu är vi framme i Chile. Resan gick fantastiskt bra. Första flyget mellan Sverige och Tyskland skulle vi sitta framför en man som skrek eftersom han skulle utvisas fran Sveriga. Jag övertalade snabbt personalen att jag inte kunde sitta där med en rädd 4-aring och blev genast framflyttad till Business-klass. Där serverades gratis mat och dryck till skillnad fran economy där vi skulle ha rest. I Brasilien skulle vi enligt personalen vara tvungna att lasta om väskorna men en trevlig Yannick i Tyskland fixade sa de akte hela vägen till Chile. När vi kommit pa planet i Tyskland somnade bade Andy och jag innan vi lyft fran marken. Till skillnad fran Andy vaknade dock jag för att äta middag. Sen somnade jag direkt igen för att vakna klockan 6 pa morgonen svensk tid, 01 i Brasilien... Tittade pa en Jim Carey film, Yes man, tills det var dags för frukost. Barnen vaknade lagom till frukost. 5:25 lokal tid landade vi i Brasilien. Allt gick jättebra fast jag blev lite orolig av att nagra flickor med mexikanska pass satte sig i närheten av oss. Pá flygplatserna i Sverige och Tyskland sag jag bara enstaka personer med masker men i Brasilien och Chile var det vanligare, nästan alla i personalen pa flygplatserna bar masker. Efter att vu hade fatt tvättat oss och bytt kläder i Brasilien satte vi oss och väntade pa avgang da en i personalen kommer och h¨mtar oss samt en annan barnfamilj för att vi skulle kunna gá pá först i lugn och ro. Även resan till Chile gick superbra och väl i Chile hada alla(!) vàra väskor kommit fram, det tror jag aldrig har hänt förr. Kan verkligen rekommendera det brasilianska flygbolaget Tam! Det enda "negativa" som hände under resan var att de trodde sig ha hittat mat i Andys ryggsäck när vi skulle in i Chile. Efter att ha rivit ut allt ur ryggsäcken visade sig det dock vara en studsboll! Den runda formen hade fátt maskinen att tro att det var en frukt...

Gästbloggare Åsa :-)

Anna och pojkarna har landat i Chile, det är 25 grader varmt och resan gick så bra så hälsar hon!

Oväntat besök

Om någon vill kommer ihåg den antika konsten att skriva ett brev (för hand!) och sätta frimärke på ett kuvert eller för det fall att någon vill komma på oväntat besök (om 15 år...) så är vår adress:

Sargento Aldea 648

Casa K

El Bosque

Santiago

CHILE

Välkomna!

Om jag inte har alldeles fel så är det en stor park med fotbollsplan som man ser i vänstra hörnet och en liten park/lekplats ("plaza") som ligger strax till höger om huset!

Kontaktuppgifter

Jag går ju alltid att nå via bloggen. Sen kan ni maila mig (eller något av barnen) enligt modellen förnamnefternamn@yahoo.se Det går också att sms:a till min mobil men inte att ringa. På Skype nås jag också enligt modellen förnamnefternamn eller sök på mitt namn, de finns bara tre och de andra två bor i Tyskland. Senare kommer jag också meddela min adress. KRAM!

Avskedsfest

I går var det avskedsfest hemma hos mina föräldrar. God mat och dryck fast själva avskedandet blev det inte så mycket av eftersom Sara bestämde sig för att komma med och picknicka på torsdagen. Jag fick en otroligt fin Guess-klocka av Sara och Dennis i examenspresent, ska försöka lägga in kort på den. Precis min stil och matchade armbandet som jag också fick i examenspresent. Sara är mästare på att köpa presenter. Hon köper alltid jättefina saker och kommer alltid ihåg om man säger att man önskar sig något, långt efter att man själv (i alla fall jag) har glömt det.

Klar för avfärd

Efter att ha tillbringat hela helgen med att städa så är vi nu så gott som klara för avfärd. Ska BARA till konsulatet och hämta ett papper samt få ett annat påskrivet. Och lite annat smått och gott, dock inget så är av väsentlig betydelse för resan. Väskorna är packade, alla tolv (!) och står hemma och väntar. I dag ska jag träffa hyresgästerna och lämna över en nyckel till dem. I kväll blir det avskedsmiddag (grillade lammkotletter, mums!) hemma hos mamma och pappa med Sara och Dennis. I morgon väntar lunch (sushi!) med Ingrid och på onsdag ska vi till Axels fröken Anna och hennes son och tillika Axels klasskamrat Erik. I dag känns det som om läget är under kontroll!

Dåligt med bloggade

Jag vill be alla om ursäkt för att jag har bloggat så dåligt på sista tiden. Särskilt tråkigt är det för mina elever som varit inne på bloggen (Malek) och inte hittat ett ord om sig. Jag har haft fullt upp med flyttstädning och annat. Tack vare min syster Sara samt My och Dennis är nu flyttstädningen klar (så rent har det inte varit i min lägenhet sen farmor Anna dog 1988). Ett stort och varmt TACK! Nu är vi inkvarterade hemma hos mamma Lena och pappa Janne, tack även till dem för att vi får bo här!

I fredags var det sista dagen med alla mina goa elever, jag saknar er redan! Som bekant så kramar muslimer inte en person av andra könet men jag stal några kramar av smågrabbarna ändå. De stora fick jag nöja mig med att skaka hand med. Flickorna kramades desto mer, minst en kram per liten och två per stor blev det. Jag fick presenter också! En brosch och ett bokmärke av Isra och glaspyramider av Asmaa och Khadija. Jag vet inte om de tänkt på det men för mig var det oerhört roligt att det var just pyramider, det var nämligen vad en av det första historialektionerna vi hade tillsammans handlade om.

Det har varit väldigt roligt att få arbeta med alla duktiga, trevliga och engagerade lärarer. Tack för all hjälp från alla, särskilt Ramón och Sofia förstås, och till alla för att ni fick mig att känna mig så välkommen. Tyvärr fick jag aldrig ta farväl av Memnuna. Så "Hej då Memnuna, ha det bra!"

Hur det känns?

Min mor ville att jag skulle blogga så hon visste hur jag kände när alla hennes bekanta undrar. Jag tog dock denna diskussion muntligt med henne så ni kan ju höra av er till henne om ni undrar. Annars känns det mest jobbigt och oroligt. Men så känner jag alltid när jag ska iväg. Den sista tiden är otroligt stressig, både tråkiga saker (som att flyttstäda, urk!) och roliga (som att äta avskedssushi med vänner och grilla med familjen) men mycket! Blir lite mycket och jag vill bara att det ska vara fredag direkt. Kan inte direkt påstå att jag ser fram emot torsdagen, 24 timmar på resande fot med 2 barn och 12 väskor...

Med hus

Vi har (och med vi menar jag som vanligt...) äntligen lyckats hyra ett hus. Jag har inte sett det, inte ens på kort, men enligt uppgift så är det ett ganska stort hus med trädgård. Tyvärr har det bara två sovrum, vilket är i minsta laget, men det är ett hus! Jag har verkligen inte velat ha lägenhet så jag är nöjd att det blev hus med trädgård. Jag hade velat ha separata sovrum till pojkarna som man också kunde använda vid besök men nu blev det inte så. Tydligen är sovrummen stora så vi (läs Patricio) kanske kan skärma av. Ett visst renoveringsbehov lär det vara, bla. så måste det läggas nytt golv men det fixar vi (läs...) ju lätt. Jag vill att det ska läggas in laminat medan ägaren tydligen varit inne på klinkers. Kallt och hårt tycker jag. Fortsättning lär ju följa.

Sista veckan i Sverige

Så är det nästan sista veckan i Sverige. Alla sex (6) resväskorna är packade, återstår bara något kilo i en för att lägga ner de allra sista kläderna som inte är tvättade än. Har delat upp "rummen" i lägenheten per dag så att jag ska städa ut ett utrymme varje dag. I går var det vardagsrummet, i dag klädkammaren. Tanken är att jag ska flyttstäda till helgen och sen bo hos mamma och pappa ett par dagar. Som tur är så har jag världens bästa föräldrar, de inte bara låter oss bo där de sista dagarna och kör oss till flyget, de har dessutom barnen några eftermiddagar nu så att jag kan fixa det sista! I helgen kommer min syster Sara och min kompis My och hjälper mig att städa. Tack gode Gud för alla snälla människor.

Gör mina sista dagar på jobbet nu, håller på att lämna i från mig "mina" klasser till deras nya lärare. Det känns väldigt bra att jag får göra det under en hel vecka när vi går parallellt. Försöker släppa taget även om det är svårt. Det positiva är att klassernas nya lärare är duktiga, engagerade och trevliga kvinnor. Det är med lätt hjärta jag lämnar över "mina" elever till dem. Eleverna kommer att få det jättebra och jag hoppas verkligen att Annica och Annelie kommer att trivas!

Patricio letar fortfarande hus. Kanske borde kännas lite oroväckande så här veckan innan avfärd men hemma hos min kompis Anna står sängarna redan bäddade till oss så det är inte så illa som det verkar. Även om jag jättegärna bor med Anna och hennes pojkar ett tag så är det klart att man vill ha ett hus och komma i ordning så fort som möjligt. Inte minst med tanke på att Axel måste börja skolan och de bor på andra sidan stan mot där vi (och med vi menar jag, som vanligt, Patricio) letar hus. Nu ska jag skriva klart ett omprov i historia.

Packa, packa, packa..

...och städa, städa, städa. samt slänga, slänga, slänga. Så har sista veckan sett ut. Mer info kommer nån dag.

Långfredagen...

...blev verkligen lång. Vaknade klockan 6 på morgonen och satte igång med att städa och packa. Hade fått låna en våg av mamma och pappa så jag packade färdigt tre väskor på exakt 23 kg. Från klockan 8 så hade jag tvättid så dagen gick mest åt till att tvätta och stryka. En timme tog jag mig ledigt och gick en promenad i Slottskogen i det härliga vårvädret. Sen var det bara att fortsätta, packa, stryka, kläder att åka i, kläder att använda sista dagarna och slänga, saker att ställa upp på vinden, vilka skor ska med och vilka ska slängas...

Kvällen blev betydligt trevligare, sushi och coca-cola med Ingrid!

Resten av påsken har jag varit på landet, umgåtts med familj och släkt. Härligt väder, god mat och trevligt sällskap! Träffat mormor Eira, moster Marie och kusin Gustav för sista gången innan avfärd. Fick ett jättefint (precis min stil!) armband av ovanstående samt moster Ann med familj och kusin Victor i examenspresent.

I kväll bär det av hem till stan igen, nu måste jag börja röja bland barnens alla miljoner leksaker.

På is

Just nu ligger förberedelserna bokstavligen på is, vi är i Orsa och åker skidor. Det är jätteskönt att få en paus från packande mm. Välbehövligt. Fick ett mail från Cecilia i Santiago som berättar att det bara är en timme från där de bor (La Reina) till skidåkning! Låter ju helt fantastiskt, tänk att åka upp till backen för att åka ett par timmar! Jag längtar redan. Efter att inte ha åkt skidor på 14 år så fattar jag inte varför jag slutade, det är ju sjukt roligt.

Fick också mail från Patricios bästa kompis, Eithel, som berättade att de ännu inte hittat något hus att hyra trots många försök.

Trevliga förberedelser och andra

På onsdagen ägnade jag mig åt det trevligaste med att åka bort- att träffa vänner. Fördelen med att åka bort långt och länge är att alla ens vänner "måste" umgås med en innan man åker. Man borde ständigt säga till folk att man ska resa bort eller flytta så vore livet mycket roligare. Men, vänta! Det är ju så jag fått My att träffa mig en gång i veckan det senaste året... Efter att det känns som om jag inte träffat nån på år och dag så lyckades jag träffa tre (!) vänner under onsdagen. Visste knappt att jag hade så många. Först var Åsa och jag och fikade, eftersom det var första april och premiär för uteserveringar och fantastiskt väder så satt vi ute med våra kaffe och gick sen en promenad i Linné/Haga. Efter det så gick jag till kontoret och hämtade Tanya och vi simmade våra drya 1000 meter. Sen hämtade jag upp barnen i stan och träffade My på ICA. Vi åkte hem och åt middag, drack vin, tjatade som vanligt och tittade på Greys Anatomy. En perfekt avslutning på en underbar dag.

På torsdagen var det dags att ta tag i mindre trevliga förberedelse. Fick barnen att städa ut två stora papperskassar med saker ur sitt rum. Inte klokt vad PMS kan göra med folk...

Jobb

Hade räknat med att vara arbetslös de sista två veckorna innan vi åker (jag har ingen A-kassa eller så) men blev naturligtvis erbjuden jobb i två veckor till. I mitt liv händer det aldrig att jag råkar få en lugn dag någon gång ibland. Det är klart att jag är jättetacksam för att jag har jobb, och pengarna behövs ju alltid. MEN, jag orkar inte med som det är just nu. Är så trött så jag vill kräkas. Går upp innan sex på morgonen, Andy dödstrött. Hinner inte städa och tvätta och laga mat som det är. Hur ska jag hinna packa, städa m.m. m.m???

Som tur är börjar PÅSKLOVET idag! Hurra! Hurra! Vi ska åka skidor, jag hoppas på soliga snörika dagar i backen och lata kvällar med en god bok. Precis vad jag behöver. Vilka underbara föräldrar jag har som fixar sådant här! Tusen miljoner tack!

Hoppas vara tillbaka med nya krafter efter lovet. GLAD PÅSK! (om vi inte hörs innan dess)

Mindre än en månad kvar

Nu är det mindre än en månad kvar tills vi ska åka. Hela mitt sovrum är fullt av väskor. Dessutom försöker jag packa inför skidresan och påsken. Insåg dock snart att alla kläder var slut, finns inget att packa ner och inget att ha på sig. Ett i och för sig inte helt ovanligt problem för oss kvinnor. Till Chile får vi ha med oss två väskor á 23 kg var så det blir ju en del att packa... Man ville ju inte ta med sig mindre än vad man får, hahaha.

Som alltid inför en resa så blir man plötsligt social, börjar bestämma träff med alla man inte sett på om inte år så i alla fall dar. I lördags träffade jag Ana, i dag ska jag träffa Linda och i morgon Åsa samt My. För att inte tala om att jag lovat träffa Ingrid varje vecka och nästan varje dag fram tills jag åker.

Lägenheten är uthyrd men jag har inte fått godkännande från styrelsen än. Jag är lite orolig, det blir trots allt fjärde gången vi vill hyra ut den nu.

Har sökt lite kurser inför hösten, Latinamerikakunskap, engelska och spanska. Dels för att få lite pengar och dels för att inte förlora min SGI. Har också skickat efter papper från försäkringskassan för att få ut föräldrapenning. Känner mig ganska nöjd med avprickningen på min långa "att-göra-lista".

I Chile

I Chile har pojkvännen fått tillbaka sitt gamla jobb. Han har också gjort en del småjobb och har en del andra jobberbjudande. Så han är nöjd. Han ska iväg och titta på ett hus med fyra sovrum på vägen mellan centrum och sina föräldrars hus. Hade varit skönt att veta att man hade någonstans att bo när man kom fram. Anna har i och för sig varit så gullig att hon lovat oss att vi kan bo hos dem när vi kommer men det var ju inte riktigt så det var tänkt. Mer information kommer snart.

Resa betald

Nu har jag också betalt resan. Närmare 22 000 kronor för oss tre, det svider.

Resa bokad

Jag har bokat resa och om allt går som planerat kommer jag att betala den i morgon. Innan jag betalar vill jag att resebyrån bekräftar att jag kan ändra hemresedatummet, så att man kan ändra sig ang. när man vill åka tillbaka till Sverige. Den 30 april (valborg) bär de av om allt blir som planerat. De som tänker komma och hälsa på kan börja meddela detta. Upptagna datum är 12-21 september(?) samt 29 december till 18 januari(?). Övrig tid är ni hjärtligt välkomna!

Spontana och andra

Trots att jag ännu inte bokat resa och än mindre åkt så har mina föräldrar redan bokat och betalt inte mindre än två resor till Chile. En i september och en i mellandagarna. Vissa planerar bättre än andra. Det känns nästan som att de vill att vi ska åka. För nu finns ju inte en chans att backa ur...

The sweetest thing

I går när jag kom hem så hade jag fått brev från Chile. Det hör inte till vanligheterna. Får jag någon gång något därifrån så är det från min ex-svärmor. Eftersom handstilen var läslig så insåg jag dock att så inte var fallet. Jag tänkte att det kanske var från barnens faster, eftersom det var ett tjockt kuvert så kunde det ju vara foton på barnens kusin, Francisco Javier. Men av poststämpeln att döma var det från Santiago. Jag blev så nyfiken att jag var tvungen att öppna det med en gång.

I kuvertet låg två DVD-filmer och en gullig hälsning från Nadia. Jag blev så rörd så jag nästan började gråta. Tusen, tusen tack!

Nästa månad alltså...

Som någon påpekat (Sara?) så är det ännu mars. Jag menar ju naturligtvis i slutet på april. Riktigt så spontan är inte ens jag.

Konkreta planer

Nu börjar planerna ta form. Tanken är att vi ska åka i slutet av denna månad. Jag håller på att leta biljetter. Hur länge vi ska vara borta är inte bestämt, vi köper biljetter med öppen hemresa. Ännu har vi ingenstans att bo, Patricio letar boende i Chile. Cecilia har eventuellt ett hus att hyra ut, vi hoppas på det (känn ingen press!)

Andy har redan packat sin väska och försöker åka varje dag, med jämna mellanrum tar han på sig skorna och drar med sig sin lilla kabinväska (innehållande leksaker) till dörren för att ge sig av. Axel tar det lite lugnare, han vill fira sin födelsedag innan han åker. Båda hoppas mycket på att få en hund i Chile. Själv har jag fullt upp med pass, uthyrning och packning. Dessutom ska vi åka skidor med mamma och pappa på påsklovet så jag måste packa till det också samt leta fram overaller etc. Ska bli härligt! Har inte åkt skidor på 14 år!!! Att man är så gammal, och då åkte jag ändå själv med kompisar sista gången jag åkte...

Förberedelse

Nu när P. nästan har åkt så börjar mina egna förberedelser för resan. Det är massa, massa saker att fixa och så ska man ju packa och ha sig också. Blääää!

P. åker hem

Pojkvännen kommer att åka tillbaka till Chile. Redan nu på onsdag är hemresan bokad till. Han har inget mer jobb här i Sverige nu och som det ser ut just nu ser han inte så mycket hopp om att få något utan att kunna språket. Skillnad var det för ett halvår sen när hela Sverige skrek efter hantverkare. Jag tycker det är fruktansvärt att han ska åka så snart, jag behöver vänja mig vid saker långsamt. Själv tycker han att en vecka till i Sverige utan sysselsättning är alldeles för långt. Det måste vara väldigt, väldigt jobbigt att vara i ett land där man inte förstår språket. Som att vara helt ensam, utestängt från allt. Jag är glad och tacksam att han stått ut så pass länge och hoppas att vi ses snart igen.

Gamla vänner, och nya.

Något som känns extra roligt med att åka till Chile är att jag ska få träffa så många vänner. Dels har jag mina chilenska vänner och släktingar och dels har jag min vän Anna. Det ska verkligen bli roligt att träffas igen. Och även barnen ser fram emot att träffas. Den senaste tiden har jag också fått nya vänner på distans som jag verkligen ser fram emot att träffa. Jag känner mig verkligen redan förankrad i Santiago när jag tänker på alla planerade träffar. Längtar verkligen efter att umgås med Cecilia, ta ett glas vin med Josefine och kanske träffa Rebecca i Valparaiso. Förhoppningsvis är både Sofie och Nadia kvar när jag kommer ner också. Vad sägs om en riktig tjejfest hos mig? Har jag glömt någon? Välkommen du också!

Vaga planer

Det finns tydligen människor som läser den här bloggen så för er skull så får jag väl försöka få ihop ett inlägg.

Som för så många andra så ser det mörkt ut för mig vad det gäller arbete just nu. Jag hankar mig fram på timmar här och där. Inte idealiskt när man har två barn att ta hand om. Nu har jag fått ett (halvt om halvt) erbjudande om att jobba i Chile. Som säljare. Jag är ingen säljare. Jag hatar att ringa till folk jag inte känner. Men nöden har ingen lag. Eftersom det är en svenskt företag som erbjudandet kommer ifrån så kan man ju anta att även en dålig grundlön går att leva på i Chile.

Patricio saknar sin dotter och vill åka tillbaka. Dessutom är det jobbigt för honom i Sverige, han kan inte språket och umgås bara med oss. Han stannar så länge han har jobb men det handlar bara om veckor, eller dagar, nu.

Tanken är att han ska åka till Chile, ta hand om Isidora, och skaffa jobb, bostad och skriva in barnen i skolor/förskolor. Sen kan vi komma efter och allt ska vara fixat och klart. Bara att hålla tummarna för att det ekonomiska läget där är bättre. (vilket det inte verkar vara...)

Studier

Pratade med barnens farbror i går. Efter att ha läst ett år på universitetet 2007 med tvivelaktiga resultat tvingades han hoppa av eftersom hans stipendium krävde, om inte goda, så iallafall godkända resultat. Nu får han dock en andra chans, i mars börjar han studera till Miljöingenjör på ett annat universitet. Han får återigen fullt stipendium/studiemedel. Detta studiemedel ger honom betalda studier, lunchpengar, pengar att köpa böcker för samt, tror jag, lite extra som kanske betalar bussen till skolan eller så. Några pengar att leva för är det inte tal om. Ändå bor faktiskt inte alla chilenska studenter hemma, många bor i studentrum under tiden de studerar eftersom de flyttar till annan ord för att studera. Annars är det vanligt att bo hemma tills man gifter sig i Chile, precis som Nadia skriver. Och barnens farbror bor också hemma, barnens farmor skulle inte ha en chans att betala hans studier, de kostar i regel mer än hennes månadslön.

Även om han skulle behöva ett extrajobb för att hjälpa sin mamma ekonomiskt är det viktigt att de här stipendierna/studiemedlen finns. Annars är det de rikas barn som går raka vägen till högre utbildning via privatskolor, privatlärare och "preuniversitarios", ett år långa kurser som förbereder studenterna för högskoleprovet. Tack vara dessa studiemedel har iallafall alla en chans!

Andar pato

(Pato betyder anka)

Andar pato är ett chilenskt (?) uttryck som betyder att vara pank. Det används flitigt i TV-reklam så här års för att sälja in krediter m.m. Anledningen är nämligen att inte bara sommar och semester gräva djupa hål i chilenarnas ekonomi utan också skolstarten. I Chile börjar skolan sista veckan i februari eller första veckan i mars beroende på skola. Och det är en dyr historia. Alla barn i Chile har skoluniform och eftersom de flesta barn växer så det knakar över sommaren så måste ny uniform införskaffas i februari. Förutom uniform så ska det vara en "gymnastik-uniform" och skor både svarta skolskor och gymnastikskor. Dessutom så måste eleverna köpa allt material från böcker till toapapper till modellera.