Jobberbjudande

Sen drygt ett år tillbaka jobbar jag extra på ett företag som sysslar med IR- information till investerare. Det är ett omväxlande jobb och ofta får jag syssla med juridik. Det är också mycket lärorikt och många gånger har jag fått följa med och träffa advokater och en gång också på en domstolsförhandling i Stockholm.

Nu när jag ska åka iväg kom chefen och frågade om jag var intresserad av att utforska den sydamerikanska marknaden när jag ändå är på plats. Ska eventuellt titta på börserna i några länder samt en del företag. Sen fick jag också erbjudande av att behålla en del av mina arbetsuppgifter, t.e.x. sköta kontakten med våra aktieägare, på distans och jobba hemifrån fast bortifrån. Vi får se hur det blir.

Barnomsorg

Eftersom jag ska skriva uppsats så kan jag ju inte ha vilddjuren springande runt benen hela dagarna. Nej, här krävs barnomsorg. I likhet med bostadssituationen så finns det var det gäller barnomsorg i Chile större utbud än efterfråga. Det handlar om vad man har råd med, inte om att stå i kö i 10 månader och sen bocka och buga för en plats i andra sidan stadsdelen.

Jag har tittat på en Montessoriförskola, Kintu. Den ligger på gångavstånd från svärmors hus och på förskoleavdelningen tar man emot barn mellan 3 och 6 år. Att ha barnen där på heltid 8-18.30 kostar drygt 1000 SEK exkl. lunch. De andra tiderna som finns att välja på är halvtid 8.30-12.30 och "special" 8.00-15.30. Sen tittade vi på en annan som ligger längre bort men som är väldigt fiiin. Den kostar 1200 per månad och barn inkl. lunch för 8-16-tiden. Halvtid kostar 1100 och heltid (8-18.50) kostar 1500 inkl. lunch och middag... (Kanske kan man checka in sig själv också?)

Sen ringde jag till Axels gamla skola, Colegio Casteliano där sekreteraren genast kom ihåg Axel. Det verkade inte vara några problem för Axel att börja i 1:an där (fast de har i och för sig inte träffat honom och insett att han inte pratar nån spanska...) 8.30-13.40 för 300 kr/månad. Fast då måste Andy gå nån annanstans, man ska ha fyllt 4 för att börja där.

Om jag väljer det alternativet, att bara ha barnen i förskola på förmiddagen så måste jag ha nån form av barnflicka/städhjälp (som om jag inte skulle haft det ändå, städhjälp är en gåva från Gud tycker jag) som passar barnen på eftermiddagen. Antingen någon utomstående som kan hämta barnen på förskolan eller så (vore bäst) kommer barnen hem efter skolan och äter lunch och Axel läser läxor och så passar svärmor dem ett par timmar efter jobbet. (Mot betalning förstås) På så sätt kan hon sluta sitt extrajobb och vara med sina barnbarn. Och så anställer jag en städerska ett par timmar i veckan. Och så får Claudio (nej Ingrid) komma nån gång ibland och sköta trädgården. Hmmm...låter ju väldigt bekvämt det här. Drömma går ju...

Bostäder

Bostadsletandet fortsätter. Alejandro fick napp i Villa Dulce, den stadsdel vi helst vill till. Den ligger precis granne med svärmor men är något finare. Ett hus med fyra rum och kök samt trädgård. 2000 kr/månad. Inga problem att hyra i 6 månader. Svärmor skickades genast ut på inspektion. När vi talade med henne en dryg halvtimme senare hade hon hittat ett annat hus, två minuters promenadväg från henne. Hon tyckte nämligen det andra låg för långt bort! (10 min...). Det första huset hade en ganska liten trädgård och den bestod av jord och asfalt men det såg fint och trevligt ut för övrigt. Det andra huset var lika stort fast det hade en friggebod också och en stor trädgård med bl.a. ett avokadoträd (!). Pris: 2300 kr. Fast när Alejandro ringde henne (jag hatar att ringa folk och ännu mer på spanska) så var de tveksamma till om de skulle hyra ut, tanten som bodde där hade bott där i fyra år men nu inte betalt hyran på två månader och de skulle få sparka ut henne. Dessutom var det väl lite sådär med viljan att hyra ut i 6 månader. Besked lämnas i morgon natt.

Vad det gäller vår lägenhet så har vi fått kontraktet påskrivet och, efter lite problem med deposition, pengar inbetalda på kontot.

Uppsats...ja...del II

Han skällde inte ut mig, skrek inte åt mig, tittade inte ens ens förebrående på mig. I stället så gick han lugnt och metodiskt igen det europeiska avtalet och sa till mig vad jag skulle göra, vad jag skulle fokusera på och vad jag skulle strunta i. Talade t.o.m. om vilka kapitel som var viktigast vilket kan innebära att jag slipper läsa det europeiska avtalets 1400 sidor och det amerikanskas 500. Kan innebära. Nu känns det betydligt bättre. Bara att sätta igång! eller ja...

Uppsats..ja...

Jag ska ju inte bara sitta i solen eller dricka drinkar vid poolen. Anledningen till att jag ska till Chile (eller i alla fall finansieringen) är ju att jag ska skriva min tillämparuppsats. Arbetsnamnet är "Komparativ analys av frihandelsavtalet USA-Chile och Associationsavtalet EU-Chile". I slutet av förra terminen träffade jag min handledare Per Cramér, Professor i Internationell rätt. Egentligen ville jag inte ha honom som handledare, inte för att han inte är trevlig, för det är han, utan för att han har rykte om sig att vara svår att få tag i och för att jag endast fick B (Godkänt) på hans kurs "Regulating International Trade". Hur som helst, på detta möte bestämdes det (han) att jag måste jobba ganska mycket med uppsatsen över sommaren för att ha idén klar tills idag; frågeställningar, metod, filosofi (?) etc. I dag ska jag träffa honom. Inte ETT ord har jag skrivit, huvudet är helt tomt, jag kan inte tänka en vettig tanke, kan inte ens slänga ihop lite blahablaha för att låtsas att jag åtminstone försökt men misslyckats. SKIT!

Packa, slänga, spara

Man har så mycket skit. Fast det bara var två år sedan vi var i väg sist och tömde hela lägenheten så är det alldeles fullt med saker överallt. Husgeråd, lakan, teckningar, kläder, skolanteckningar etc. etc.

I flera dagar har vi slängt, ställt upp på vinden och packat i resväskor. Mamma fyllde hela bilen med saker som skulle slängas. Åtminstonde 7 papperskassar med saker står och väntar på fattiga barn och Alejandro har nog burit upp 5 kubikmeter saker på vinden och mer ska upp. I klädkammaren står massa mer saker som ska slängas och jag har slängt fler leksaker än de flesta barn i världen äger. 2 av 3 resväskor är packade, fulla med kläder, prick 20 kg var (jag vet att jag kommer knö ner ytterligare kg i ytterfacken). Den tredje har jag tänkt stoppa lakan och lite köksgrejer i och allmänt "bra att ha saker". Barnen måste ju ha med sig några böcker på svenska, leksaker och så tänker jag att det kan vara bra att ha gardiner hemifrån så att nåt känns välbekant. Plus att jag på så sätt slipper köpa. Fast det kanske är slöseri med dyr plats? Alla kläder är tvättade och det som ska med är packat så nu får vi ha fula kläder i två veckor, haha. Alla lakan är också tvättade och sängarna bäddade med lakan som vi kan slänga på morgonen innan vi åker.

Så ska man ju leva i detta kaos också. Ha på sig fula kläder går väl an men när man ska riva morötter till pannkakssmeten och umtäcker att man packat ner rivjärnet? Det blir nog bra till slut...

Bostadsletandet går vidare

Jag blev så besviken i går så jag fick sluta skriva. Jag hade verkligen hoppats på att få hyra ett hus som ägs av en släkting till en bekant. Stort, billigt, fint, granne med Axels skola. Men så fick vi till svar att de ville sälja och inte var intresserade av att hyra ut. Ska dock skicka iväg ett mail och berätta vem jag är och erbjuda dem lite extra betalt ifall de inte får sålt och kan tänka sig att hyra ut. Hade varit perfekt.

Ett annat hus vi har tittat på ligger i samma område (en stadsdel som gränsar till den min svärmor bor i) och har en underbar trädgård. Huset är sådär men trädgården är stor och grön med vindruvor och citroner! Egentligen vill de också bara hyra ut under mars-december och sen ta drygt 200 kr/dag under januari och februari men Alejandro tror att det är förhandlingsbart. Förresten inser jag precis att det är mindre än vad jag hyr ut min lägenhet för. Kanske ska prata med mina föräldrar (mest min mamma) somkommer vara där med oss under halva januari samt februari och se vad de (hon) tycker...

Har mailat MASSA människor utan att få svar. Eller så får man svar och så lovar folk att skicka foton men... mañana, mañana...

En mäklare jag faktiskt fick svar från skrev (ungefär, det stod ju på spanska):

"Jag har en jättefin lägenhet till er, 3500 kr, fint område. Möblerat uthyres helt år."

"Okej, tack" skrev jag. "Var ligger den? Är de intresserade av att hyra ut under 6 månader? Hur många sovrum är det? Är det inhängnat område?"

Till svar fick jag: "Den ligger i en ganska nybyggd fastighet. Mycket säkert"

NU började jag bli lite arg (jag har väldigt hetsigt temperament, tyvärr) och skrev:

"Hej, Kan Ni vara vänlig och besvara mina frågor. Jag vill veta var lägenheten ligger. Jag känner väl till Viña del Mar och vill veta var den ligger. Vidare måste jag få veta hur många sovrum dom finns och om den ligger på inhägnat område och vad som finns där; grönområden, pool?"

På detta har jag ännu inte fått något svar.

Svärmor är beviken på att vi inte ska bo hos henne. Som det ser ut just nu så slipper hon vara det.

Hyra bostad

Bostadssituationen i Chile ser inte alls ut som i Sverige. Tvärtom finns det massa tomma lägenhet och hus som bara väntar på att nån ska komma och befolka dem. Dock inte vi, verkar det som. Antingen så vill folk bara hyra ut under våren (september-december) för att kunna ta hutlöst betalt under sommaren eller så vill de bara hyra ut ett år i taget.

En sak som händer när man är i ett billig land ett tag är att man slutar tänka i svenskt värde och börjar tänka i landets värde. Ta tomaterna som exempel. Under sommaren i Chile kostar de kanske 1,50 kg. Så när de på hösten går upp i 500 pesos (7 kronor) så tänker jag inte att det är snorbilligt jämfört med 39,90 i Sverige utan istället att det är så dyrt att jag nästan låter bli att köpa tomater... Samma sak med lägenheter. Ett hus med 4 sovrum för drygt 3000 kronor känns inte längre som värsta kapet utan faktiskt närmare som rena rama rånet...

Mer information inom kort.

Hyra ut lägenhet

Att hyra ut en lägenhet i Göteborg kan tyckas lätt. Och det är det också. Bara det att vi har haft maximal otur. Redan i slutet på maj svarade jag på en annons på Handelshögskolan som satts upp av två blivande sjuksköterskor som sökte lägenhet. De var intresserade och ville ha kort. När de fått detta så tackade de ja, per mail. För några veckor sedan var en av tjejerna här för att se lägenheten när hon ändå var i Göteborg. Hon fick då med sig kontraktet hem. Bara ett par dagar senare fick jag ett mail från henne där hon skrev (jag citerar):



"Nu idag när jag kom hem till Skövde och skulle underteckna kontraktet med min sambo så berättar hon att hon inte längre kan tänkas flytta till Göteborg. Tanken var att hon och jag tillsammans skulle bo i lägenheten och jag ensam har inte råd att bo där tyvärr. Jag är verkligen ledsen över detta och hoppas att det inte ställer till det för er. Vad det verkar så är det inte så svårt att få en lägenhet uthyrd i andra hand. Tur i oturen kanske att det tog tid med kontraktet..."

Som om kontraktet har något med saken att göra... Pacta sunt servanda! (Avtal ska hållas för er som inte har koll på er juristlatin)

Detta var den 4 augusti. Nu började paniken lysa i ögonen på mig. först ringde jag Alejandro som på några minuter hade skakat fram dottern till en bekants bekant. Hon ringde upp mig men jag märkte att hon tyckte det var för dyrt. Alejandro började skicka mig annonser från Blocket och jag svarade på en 7-8 stycken. Efter några dagar hade två intresserade par varit och tittat på lägenheten och ytterligare stod på kö. Den 14 augusti, efter att äntligen ha lyckats få tag i min granne (som är ordförande i föreningen) på hans semester, kunde vi meddela två lyckliga vinnare att de skulle få hyra vår lägenhet. Allt var frid och fröjd. Lugnet var återställt. De skulle flytta in 8 september, samma dag som vi åker. Tills i går! Då ringde tjejen och berättade att de fått ett förstahandskontrakt i Linné. Kul för dem (och jag hade naturligtvis gjort samma sak) men katastrof för mig! På mobilen hittade jag ett nummer till någon som ringt mig tidigare i veckan för att fråga om lägenheten (min lapp på Handels sitter kvar...) så jag ringde glatt upp honom. Det visade sig vara en mycket trevlig man i Barcelona (som dessutom varit chef på Ericson i Sydamerika eller nåt åt det hållet...) vars son skulle börja på Handels och behövde nånstans att bo. Sonen skulle ringa upp klockan halv 8 sa han. Klockan blev halv 8 och 8 och 9. Ingen son ringde. PANIK! Svarade, återigen, på några annonser på Blocket. Klockan 22.47 fick jag ett SMS och senast klockan 22.55 hade jag hyrt ut lägenheten till två systrar. De kommer på söndag. Fortsättning följer förhoppningsvis inte...

Om oss och resan

Den 8 september bär det alltså i väg. Jag, Anna, (som är helsvensk) och mina två barn Axel 6 år och Andy 2,5 år (som är halvchilenare) ska åka till Viña del Mar i Chile i 6 månader. I Chile ska jag skriva uppsats i Internationell rätt (frihandel) och så ska vi hälsa på barnen farmor Clementina och farfar Remigio, farbror Franco , faster Elsa, kusin Francisco och alla andra släktingar. Dessutom ska vi njuta av god mat och chilenskt vin, sol och bad.

Planen är att den chilenska våren september-december ska ägnas åt uppsatsskrivande och så ska vi ha januari och februari ledigt för att kunna njuta och umgås. Barnen måste alltså gå på dagis (eller skola för Axels del) alternativt ha en barnflicka under våren så att jag kan skriva. Jag föredrar absolut dagis även om det nog blir dyrare för jag tycker att det är viktigt att de leker med andra barn och tror att det är mycket bättre för språkutvecklingen. I dagsläget pratar de nästan ingen spanska alls och förståelsen sitter långt inne även om jag tror att den finns där.

Var vi ska bo är ännu inte klart. Vi försöker hyra något men det går så där. Senaste alternativet är ett hus med 4 sovrum för drygt 3000 kr/månaden som ligger bra till men jag tycker det är lite för dyrt (!) samt tror att jag skulle bli galen på möblerna. Väntar på bilderna av trädgården, skulle den visa sig vara stor och grönskande så slår vi till.

Förutom att skriva uppsats så är mitt mål i Chile att träna samt att gå ner 5-7 kg. Jag inbillar mig att jag ska lämna barnen på morgonen och sen ge mig ut på en springrunda alt. gå på gympa innan jag sätter mig ner med min nypressade energidrink och börjar skriva på min uppsats. Yeah, drömma går ju!

En del besök är inplanerade under vistelsen. Eventuellt kommer Axels bästa kompis Marko vars föräldrar Ylva och Dejan är goda vänner till oss och vars lillasyster Sofija är vän till Andy i november. I december kommer Alejandro, min man och barnens pappa och i januari kommer mina föräldrar Lena och Janne. Dessutom räknar vi med besök från närmare håll, Alicia och Mauricio samt Daniela och Sebastian från Santiago samt en och annan svensk bosatt i Santiago.