Chilenarna kan aldrig bara säga du eller Ni, de måste alltid lägga till någon form av smeknamn eller titel när de pratar med någon. Särskilt när det ropar på en när de vill sälja något på marknaden men också när de hälsar. Det kan vara
señora, (fru)
señorita (fröken)(svårt val där, och kan vara lite
flirtigt om
señorita används, lite hoppfullt sådär...)
señor (herr),
joven (ungdom),
reina (drottning),
flaca (
smalis)
casera ("husets" används i stor utsträckning på marknaden, för att markera att man är kund hos dem påstår någon),
rubia (blond),
rusia (ljus),
preciosa (vacker)
dama (dam)
caballero (gentleman)
patrona (typ husfru, chef, vanligt tilltal till min mamma)
patron (den manliga motsvarigheten),
hija (dotter)
hijo (son)
mijito/
mijita (min son/dotter)
mijitarica (min vackra dotter, absolut inte så oskyldigt som det låter)
mijitalinda (mer
okej),
mamita (lilla mamma, används här till
mammor eller till småflickor inte som i vissa länder som allmänt tilltall), linda (vacker, vanligt mellan tjejkompisar). Med folk man känner mer är det absolut vanligaste att den yngre tilltalar den äldre med tant (
tía) eller farbror (
tío). Alla Axels kompisar kallar mig för
Tía eller
Tía Anna. Och på sistonde har jag kommit på mig själv med att kalla äldre grannar för
tía... Det smyger sig på en.
Axel håller på att bli en riktig chilenare "
Eres una reina" (Du är en drottning) sa han till mig här om dagen. Undra var han hade fått det ifrån? Sen kallade han sin kompis
Allison för
hija (dotter) men det visade sig att de lekte pappa-barn.