GRATTIS ALE!

Grattis Alejandro som klarade sin tenta i Solenergi!

Hälsning till Mormor Eira!

Hej Mormor!
Jag vet att pappa skriver ut bloggen till dig så att du kan läsa den. Hoppas allt är bra med dig. Tack så mycket för kortet till Andys födelsedag, pojkarna blir alltid jätteglada när de får post.

En stor kram, Anna

Efter kalaset trängde barnen ihop sig i vårt minimala badkar (på bilden har Emil redan gått upp). PÅ kvällen åkte Mattias och Andrea en sväng till strandpromenaden medan pojkarna sov och Doris och jag drack Pisco Sour.

På söndagen var våra vänner tvungna att ge sig av tidigt, det är en lång resa till Chillan och Doris som gör sin praktik som lärare skulle undervisa klockan 8 på morgonen. Efter att vi vinkat av dem på terminalen åt vi lunch på McDonalds på San Martin. Axel var nog det mörkaste barnet där. Sen tog vi favorit i repris och lekte på lekplatsen på Av. Peru innan vi gick strandpromenaden bort till Muelle Vergara (pir) jdär vi åt glass på stranden och Axel åkte tivoli-tåg. Andy ångrade sig i sista sekund och åkte inte med. Sen åkte vi hem. Trötta och jag alldeles bränd.

Måndag: Axel började på Andys förskola. Han har varit väldigt nöjd och glad men nästa vecka börjar allvaret då fröken är på plats igen efter att ha gjort pappersarbete denna vecka. Mari började jobba åt oss, hon kommer klockan 1, har huset skinande rent när barnen kommer hem klockan 2. Sen fixar hon mellanmål, passar barnen och har middagen färdig när hon går klockan 6. Snacka om att leva La Dolce Vita!

Förlåt

Nu har jag inte skrivit något på en hel vecka, jag ber så mycket om ursäkt. Det är inte det att det inte hänt något, tvärt om har det hänt så mycket så jag inte haft tid att skriva. Det får bli en snabb resumé av veckans händelser:

Fredag: Utflykt med Axel och hans nu f.d. skola till Valparaiso. Vi var på Nordiska Biblioteket och på Dockteatermuseum. Det var en trevlig utflykt men jag ångrade inte beslutet att flytta Axel. Jag säger bara: 39 barn!

På kvällen kom Mattias, Doris, Andreas och Emil från Chillan. Vi ville äta sushi men det slutade med att vi åt hjärta, blääää!

Lördag: Efter frukosten (Maria stekte pannkakor) åkte vi ner till centrum där vi gick en sväng, var på en lekplats och åt sushi.

När vi kom hem hade Maria fixat allt inför kalaset och vi hade 3-års kalas för Andy med korv och bröd, tårta och bad.

Resten av helgen i Chillan

Jo, vi hyrde alltså hästar och skulle rida upp till Shangri-la där Mattias har en tomt. Men när vi kommit en bit sa hästägaren att det skulle bli regn så vi vände tillbaka. När vi närmade oss så började det åska och när vi kommit in i bilen så kom regnet. Vi tog bilen upp till tomten i stället. Regnet övergick i hagel och sen i snö som sedan avtog. Vi tog en promenad till tomten

Sen drack vi varm choklad (jag) och thé (Mattias) och åt pannkakor (Andrea och Doris) och glass (Axel) på ett hotell ägt av fransmän som Mattias och Doris kände.

På måndagen var Mattias tvungen att jobba så jag och Doris åkte in till stan med alla pojkarna (jag körde) . Vi gick en stund i köpcentret och sen till ett torg där vi hyrde trampbilar till pojkarna.

Tanken var att vi skulle ta nattbussen hem på kvällen men det visade sig lättare sagt än gjort. Det var helt enkelt omöjligt att ta sig ifrån Chillan på måndagen. Alla hade velat utnyttja långhelgen till fullo. Så vi fick våldgästa våra vänner en natt till och tillbringade sen hela tisdagen på bussen. Trötta men mycket nöjda kom vi hem på tisdag kväll.

Födelsedag

När Andy kom hem från dagis så väntade en liten hund på honom samt paket
Vi åt pizza i trädgården

och pojkarna badade

Sen var det en min-Cortége utanför

På kvällen kom Clementina och Franco och åt hamburgare och churascos. Och tårta förstås.

Månen var fantastisk och jag vet att min mamma gärna vill se kort på den.

Lille hunden, som heter Lillen, gråter utanför. Den kunde inte äta hundmat så jag gav den Andys tårta och då blev den tyst ett tag men nu har den börjat gläfsa igen. Stackars liten, saknar sin mamma.

Rosor

Så här vackra är mina rosor.

Andys presenter står och väntar på honom tills han kommer hem om två timmar.

Presenter

Nu har jag (och Mario) varit och köpt presenter till Andy som fyller 3 i morgon. Eftersom varken hans pappa eller mormor och morfar är här så fick jag köpa från alla. Det blev en bassäng (det enda Andy ville ha). Jag valde en lite mindre än jag tänkt, man ska ju fylla i vatten också och komma i, 3*2 meter. Dessutom köpte jag en cykel och så har jag köpt en hundkoja och så kommer ju lille valpen. Andy vill gå på McDonalds men jag har svårt att tänka mig att de kommer vara villiga att lämna hunden. På lördag blir det kalas.

En sorglig historia

I eftermiddags när barnen badad så var jag ute och satte nät för staketet så att hundvalpen inte ska kunna smita. (Den ska bli en överraskning för barnen på Andys födelsedag på torsdag.) Då kom det en pojke, kanske 10 år, gående och frågade om han kunde hjälpa mig. Jag tackade nej, sa att jag var nästa klar. När han började gå därifrån så snyftade han till. Naturligtvis frågade jag var det var. Inget, sa han. Jag insisterade och då sa han att han hade tappat pengarna, 500 pesos, som han fått av sina mamma för att köpa socker. Något fick mig att misstänka att det inte var sant. Det kunde naturligtvis vara det, Alejandro brukar berätta en liknande historia men då skulle ha köpa (en) buljongtärning så det kanske var 10 eller max 100 pesos och hans mamma blev jättearg. Men jag gav honom inga pengar, dels för att jag faktiskt inte hade 500 pesos löst och dels för att, det låter fruktansvärt, verkade alldeles för utstuderat. Efter att han sagt det så snyftade han inte mer utan tittade bara, uppfordrande (inbillar jag mig) på mig. Barnen skrek till inne från badrummet och jag sprang in. När jag tittade ut var han kvar, stod utanför och väntade. Jag stängde dörren och efter ett tag försvann han. Man blir hård av att bo i ett land där människor tigger vid ens dörr varje dag.

Skola bye-bye

När Axel var 4 år och gick på förskola på Colegio Casteliano var vi jättenöjda. Fröknarna var bra, Axel var nöjd och lärde sig mycket. Så har det tyvärr inte varit nu när han går i första klass i samma skola. Han är hyfsat nöjd med klasskamraterna, leker mycket och pratar om barnen. Sen är det stopp. Han har inte lärt sig nånting. När han kommer hem med böckerna så ser jag att han har suttit och målat hela dan utan att ha gjort något. Och det är inte bara det att han ligger efter sina klasskamrater. Det går alldeles för många barn i hans klass och alla verkar skrika och springa run. Vilken chock det måste vara för Axel som har gått på Montessorieförskola! Nu har Axel och jag tröttnat på Colegio Casteliano iallafall. Han kommer att gå veckan ut för att kunna följa med på utflykten på fredag och på måndag så börjar han på samma förskola som Andy fast på en annan avdelning. En avdelning med en jättegullig fröken (föreståndarens dotter) och bara 8 barn till. Dessutom får han äta lunch klockan 12 (antar jag) så han slipper vara hungrig hela tiden.

Mañana mañana-det smittar

Jag är ju i Chile för att skriva uppsats, inte för att ha semester. Det är lätt att glömma ibland. Alejandros kompis Marco retas med mig och säger att jag är precis som de och att jag är här bara för att slöa. Från dagen innan vi åkte till Chillan till igår hände det oerhört lite med min uppsats. Jag har inte hört ett ord från min handledare sen vi kom hit. Utan piska är det lätt att göra annat. Men nu har Alicias kompis Michel lovat att peppa mig. Jag måste skriva minst en sida om dan och rapportera detta. I går kväll satt jag och skrev, med huvudvärk, och fick min sida klar och kunde via msn rapportera att jag klarat av dagens sida klockan 11 på kvällen. Så nu ska jag ta tag i uppsatsen för att slippa sitta i kväll. Maria kommer när som helst för att städa så jag kan inte med annat än att jobba på flitigt. Luther ni vet.

Helg i Santiago

Jag vet att jag inte skrivit klart om helgen i Chillan men nu har vi varit borta en helg till. Santiago igen. Vi åkte i fredags eftermiddag. Alicia ville att vi skulle komma klockan 7 så bara därför gick allt väldigt fort och lätt. Svärmor tog disken, barnen uppförde sig och colectivo-föraren var så snäll så han lämnade oss precis utanför dörren till bussterminalen där bussen gick inom 5 minuter. Så kvart över 6 var vi framme. Det är lustigt att jag som alltid kommer för sent i Sverige alltid kommer i tid eller för tidigt här. Det måste vara någon form av revolt. Eller så är det inte roligt att komma för sent när ingen bryr sig. Inget att revoltera mot helt enkelt. Resan dit blev lugn.
På fredagkvällen efter att barnen hade somnat kom några kompisar till Alicia över och vi gick ut och dansade.

På lördag förmiddag var vi på svenska (för)skolan. Axel var överlycklig över att träffa Salvador igen. Sen åkte vi hem till Alicia och åt lunch och på kvällen var vi hemma hos Mauricios bror Christian och hans fru Gina och deras barn. Axel och Andy lekte glatt och snällt med deras dotter Gabriela som är jämgammal med Andy. På kvällen (natten) kom Alicias bästa kompis med fru över på ett glas vin. Söndag förmiddag slappade vi, Axel lekte med en grannpojke, Andy gjorde sönder en kristallskål. Efter lunchen åkte jag och pojkarna tunnelbana och träffade Anna, Salvador 6 år och Samuel 3 år och lekte med dem på en lekplats till halv 7. Vid halv 10 var vi hemma. En jättelyckad helg!

Kommentarer

Jag vet att det finns någon eller några där ute som läser och jag vill gärna veta vilka ni är och vad ni tycker. Därför ber jag er att lämna kommentarer. Det är väldigt enkelt, klicka bara på (0) kommentarer under inlägget och du kommer till en sida där du kan skriva en kommentar. Välj anonym till höger och underteckna din kommentar med ditt namn eller liknande. När du är klar klickar du på den oranga knappen där det står Publicar comentario. Lätt som en plätt! (får man inte säga till mina barn, inte heller marsch pannkaka för då kan ni gissa vem som får stå och steka pannkakor...)

Avbrott i reseberättelsen

Måste göra ett avbrott i berättelsen från Chillan för att upplysa om att jag nu ÄNTLIGEN har ett kylskåp. Jag förstår inte hur jag har klarat mig så länge. Fördelen är att det nu känns som största lyxen att kunna öppna kylskpåpet och ta ut mjölk eller vad det må vara. Har storhandlat på både Lider och Jumbo (mera knäckebröd och hallonjuice) så nu är kyl och frys fulla.

Helg i Chillan

Nu är vi tillbaka efter en underbar, och lång, helg i Chillan. Vi skulle egentligen åkt tillbaka på måndag kväll men eftersom det var långhelg var bussarna helt fullsatta och det fanns inte en chans att ta sig till varken Viña eller Santiago så vi fick våldgästa Mattias och Doris en natt till.

Vi åkte hemifrån i fredags vid 3 och var framme i Chillan vid 1 på natten. Efter att ha sovit gott vaknade vi upp i ett grönt och vackert Chillan. Tanken var att vi skulle ha åkt upp i bergen på lördagen och kanske övernattat men det mulnade på och ösregnade sen hela dagen. Det fick bli mys inomhus istället, god mat och långa givande samtal samt en tur till Jumbo på kvällen. På Jumbo fanns det till min stora, stora lycka knäckebröd, lakrits och lingonsylt.
Söndag var det strålande väder och vi bestämde oss för att ta en tur upp i bergen. Efter en tag kom vi upp jtill underbart vackra berg där det låg snö på marken.Efter snöbollskastning och en god lunchhyrde vi hästar för att rida längre upp i bergen. Fortsättning följer i morgon.

Hemma igen

Trött men nöjd med en underbar helg. Ville bara tala om att jag mår bra, i fall någon mer än min mamma oroar sig. Skriver sen.

Mer om priser

Vissa saker är skrattretande billiga. Jag går till närmaste presentaffär (det finns affärer precis över allt) för att slå in en bok till Andrea och köpa stift till mina blyertspennor. Jag tar med mig en 1000-pesos sedel (14 kronor) samt 300 pesos i mynt. Jag köper ofta saker i denna presentaffär, barnens skolmaterial, Maxis födelsedagspresent, godis, de bytte dragkedjan i mina jeans för 1000 pesos och för att slå in paket. Stiften till pennan kostar 150 pesos dvs. 2 kronor. Paketpappret kostar 100 pesos och då har hon slagit in det samt satt på en vacker egentillverkad rosett. Totalkostad inköp: 250 pesos eller lite mer än 3 kronor.

Nu installerade den sig själv... Jag är inget datageni direkt...

Den som glädjer sig åt lite...

Ibland räcker det med lite för att man ska bli glad. Jag fick för mig att installera FireFox på min dator eftersom det är vad vi använder hemma och det är mindre spam och elände. Till min lycka så kom den med stavningskontroll inkluderad så nu kan jag kolla stavning i alla mail etc. jag skriver. Jag har naturligtvis stavningskontroll både i mailen och bloggen och word men problemet är att jag inte har någon spansk stavningskontroll så jag är alltid lite osäker när jag mailar någon (och det brukar vara typ Chiles regering eller UD) på spanska så det var väldigt, väldigt bra. Det negativa är att jag inte lyckas lägga till en symbol för min kalender på verktygsfältet. Att allt plötsligt är på spanska (menyer etc.) är smällar man får ta. Det förenklar ju i alla fall när någon annan vill låna min dator.

Ut i långa landet

Jag och barnen ska på äventyr. Vi ska åka till Chillán i södra Chile (se liggande karta längst ner) och hälsa på Mattias, Doris, Andrea och Emil(?). Det ska bli jätteroligt. Vi har pratat om att hyra en stuga uppe i bergen så att barnen kan springa runt i skogen och ha sig. Hade varit skönt om de sprang av sig lite. Ska bli roligt att se lite mer av landet. Sanningen är det att trots att det är fjärde gången jag är i Chile så har jag aldrig varit utanför regionen. Som att vara i Sverige och aldrig lämna Västra Götaland (vilket det i för sig vad länge sedan jag gjorde också...) Det är en lång resa, på vägen dit kommer vi åka via Santiago och jag räknar med att åka hemifrån vid 3-tiden och vara framme i Chillán vis midnatt.

I dag har Axels kompis Sebastían och hans lillasyster varit och hälsat på. Axel tyckte det var tråkigt att aldrig ha någon att leka med så vi skrev brev till föräldrarna till hans gamla kompis Vincente och hans nya kompis Sebastían och frågade om det ville komma och leka. En timme efter att de fått brevet dök det upp. Undra om man kan göra så för sig själv också? Fast vem ska jag skriva till?

Svärmor och Mario har satt upp nät runt hela trädgården som insynsskydd så nu är det bara bassängen som saknas. Och trädgårdsmöbler.

Inte min dag i dag

I dag har inte varit någon bra dag. Av tre ab Alejandros kusiner som skulle komma och hälsa på mig dök 0 upp. Andy fick tag i en sax och fullkomligt strimlade mina kallor som jag hade i rabatten. (De två som var kvar, den tredje hade han redan förstört.) Det börjar kännas att man är i ett annat land, långt, långt bort. Jag saknar mina vänner och att ha människor omkring mig. Det är inte riktigt min grej att sitta hemma och skriva uppsats hela dagarna utan arbets- eller klasskamrater.

Kaffe?

Nu saknar jag bara någon att dricka kaffe med.

På tal om saknar, det är inte nån som har lust att skicka mig en sjal? Det är helt meningslöst att ta med sig vagn här och Andy somnar alltid på bussen.

Mina fåtöljer har kommit!

Mina fåtöljer har kommit. Och mitt soffbord. Inte nog med att de kom rätt dag, det kom också 17.00, precis det klockslag som jag blivit lovad. Jag vet inte om jag drömmer eller är tillbaka i Sverige... Fint blev det i alla fall. Jag trodde att mitt badkar i Majorna var världens minsta. Jag hade fel.

Jag har fått ytterligare ett mail från den sista av hyresgästerna som drog sig ur (hon som skrivit på kontraktet och betalt) där hon återigen bad om att få tillbaka sina pengar. Dream, dream, dream, whenever you want them all you have to do is...

Lite priser

På marknaden:

Apelsiner 3 kg för 500 pesos (=7 kronor)
Potatis 3 kg för 1000 pesos (14 kronor)
Avokado 350 pesos/kg
Jordgubbar 800 pesos/litern
Broccoli 200 pesos/knippen
Tomater kanske 600 pesos/kg
Fisk 2500 pesos/kg (hel)
Blommor 1000 pesos/bukett
Musslor 600 pesos/kg

Transport
Lokalbuss 360 pesos
Colectivo 400 pesos
Taxi 3500 pesos (10 minuter?)

Minimilön 146 000 pesos (1950 kronor)

Och där kom Alejandros halvbror Danilo och ville låna datorn.

Jordskalv

I går var det jordskalv här. Bara ett litet. Hela huset (och jag var i ett jättelikt varuhus där Alejandros kusin, Romina, jobbar) skakade till. Känns som om de spränger i källaren eller så. Ingen reagerade nämnvärt. Vardagsmat. Inte som 1906 när Valparaiso jämnades med marken...

Ibland funkar saker bättre än man vågar hoppas

Vi har köpt ett halsband till vår hundvalp så att vi ska veta vilken som är vår.

I dag har jag (äntligen!) var hos Polisen(Investigaciones) och hos Registro civil för att skaffa chilenskt ID. Det var tur, hos polisen sa de att jag var tvungen att gå till Registro Civil IDAG, förmodligen hade jag bara 30 dagar på mig från att jag kom in i landet.

Måste säga att det gick över förväntan att skaffa ID. Svärmors särbo, Mario, körde mig till polisen och tur var de. Jag har varit där MASSA gånger efter som det ligger alldeles vid sjukhuset där Axel låg en månad som bebis men jag kände inte alls igen mig, efter att de byggt tunnelbana under den gatan har de snyggat till så mycket att det inte går att känna igen sig. Det började inte så bra, när jag kom till polisen så behövde jag ha 4 foton med namn och passnummer. Lyckligtvis så fanns det ett ställe där man kunde ta kort på andra sidan gatan. Tyvärr var det stängt. Som tur var skulle det öppna några minuter senare. I Chile öppnar inget i tid, sa en luttrad Mario. Så jag gick och tog en kaffe med en varm smörgås i väntan på att de skulle öppna. Här dricker folk bara nescafé. När mannen på cafét skulle servera mig kaffet (vattnet) så frågade jag om de hade mjölk. Ja, visst, sa han, vill du ha mjölk? Jag tackade ja och han värmde mjölk och serverade ISTÄLLET för vatten i kaffet... Hade aldrig druckit kaffe så tidigare men det var gott. Jag kommer ihåg att jag och norske Sebastian brukade skoja om att vi borde göra kaffe på varm mjölk istället för vatten eftersom vi hade så mycket mjölk i. Nu har jag prövat. Totalt pris för kaffe+ sandwich: 1000 pesos (14 kr).

När jag njutit av min kaffemjölk hade fotostället öppnat och en kvart senare kunde jag infinna mig hos polisen med nytagna kort. Där var det ingen kö och tog bara några minuter. När jag kom till Registro civil däremot var det cirka 70 personer som väntade. Jag hade ingen lust att vänta där så jag var fräck nog att utnyttja att jag blivit tillsagt sist jag var där att jag inte behövde vänta utan kunde gå direkt till kassan. (Det funkar som på en bank). En liten stund senare kunde jag gå därifrån med en kopia av mitt ID som är klart om två veckor. Jag blev t.o.m. hyfsat snygg på kortet!

En typisk söndag

I dag har varit en typisk söndag i Miraflores. Vi vaknade sent efter att ha kommit hem vid halv tolv från Alejandros morbrors hus. Svärmor kom och hämtade oss och vi tog bussen till "la Feria del uno" (markanden vid busshållplats 1). Vi gick runt en stund, jag köpte strumpor, Axel tittade på leksaker och så köpte vi lite frukt och grönsaker och skaldjur till middagen. När vi kom hem och packat in frukt etc. gick vi ner och tittade på hundvalparna som nu är två veckor. Vid halv tre åt vi lunch hos svärmor allihopa (Clementina, Franco, Axel, Andy, Elsa, Francisco, Francisco jr. och jag), grillat kött, potatis och massa grönsaker. Och glass till efterrätt. Vi var kvar till klockan 6 då jag och Andy gick hem och badade (Andy) och stekte pannkakor (jag). Klockan 7 kom Alejandros moster Gina (Maxis mamma) hem och lämnade Axel. Andy åt 7 pannkakor och Axel 3. Nu sover de båda sött och jag tittar på "Lola" "la telenovela" för dagen på TV.

Socialistisk regering-det börjar märkas

Chile har i många år haft socialistisk president och någon form av koaliationsregering. (Någon annan får gärna förklara det bättre) . Det har inte märkts tidigare. De politik som utformade av the Chigago Boys och fördes av Pinochet har i stort sett levt klart oförändrad (med undantag av folkmorden alltså). Men nu börjar det märkas en förändring tycker jag. Nu för tiden är Prekinder och Kinder (4 och 5-års verksamhet/förskola) gratis på samtliga skolor. Det går att få gratis glasögon för de som behöver de. Vissa sjukdomar som är A-klassade gör att man får helt gratis behandling. Minimilönerna har höjts, även om de fortfarande bara är 146 ooo pesos (1950 kr) i månaden. Förra helgen så fanns det gratis tandvård, läkare, frisörer, advokater och annan rådgivning i det fattigaste området här. Alla klagar över att det är dyrt men som jag ser det så har folk här fått det bättre. Ex-presiden Ricardo Lagos (samma parti som Michel Bachelet, i Chile får ingen president omväljas direkt) lovade i samband med att frihandelsavtalet med USA skrev på att bekämpa fattigdomen i landet. Men då måste nog kvinnorna också jobba, och det är det många som inte vill. Jag klagade över att Chile är ett så machistiskt land och fick till svar att det är kvinnornas fel. Jag är böjd att hålla med. Samma kvinnor som klagar över att männen är sexister passar upp på sina vuxna söner som om de vore bebisar. Eller säger till pojkar att inte gråta för de är väl inga småflickor eller? Och väljer att inte jobba.

O happy days

I dag har varit en bra dag. Vi vaknade klockan 8 till strålande solsken. Efter frukosten (gröt och ägg) hade Axel cirkus för oss i trädgården. Sen försökte vi röja lite i trädgården innan vi gick till marknaden. Axel klagade över att det var för varmt och jag ångrade att jag tagit leggings till min kjol och t-shirt. Väl på marknaden köpte vi glass och allt gick lättare. Efter att ha köpt frukt och grönsaker och jättestora bollar till pojkarna återvände vi hem. Kombinationen av att åka vagn och värmen gjorde att Andy somnade och sov middag i två timmar i trädgården. Det innebär dels att jag kunde städa undan lite, dels att jag kunde sätta mig i solen i trädgården och njuta och sist, men absolut inte minst, att Andy var glad och trevlig resten av dan. Sen gick vi hem till svärmor och åt lunch, kyckling och pommes frites och glass till efterrätt. Efter lunch gick vi till lekplatsen med svärmor och hennes syster Olivia. Andy hittade (naturligtvis) en hund att leka med. På kvällen hälsade vi på en av svärmors bröder.

Det hjälper att klaga II

I onsdags var jag på föräldramöte i Axels skola (Det är inte klokt vad tiden går fort! Redan i skolan) Bl.a. diskuterades en utflykt de skulle göra till ett marionettmuseum och till Nordiska Biblioteket. Någon klagade på att vissa barn hade med sig alldeles för mycket matsäck, flera drickor och flera påsar kakor. Ordförande föreslog då att det skulle samlas in pengar så att hon kunde köpa en dricka och en påse kakor per barn. Då var jag tvungen att protestera, jag sa att jag inte ville att mitt barn skulle äta matsäck bestående av kakor och coca-cola och att jag bara låter honom ta med juice, smörgås, frukt och yoghurt. Fröken höll med och sa att det var viktigt det jag sa. Så nu ska alla barnen ha med sig en smörgås och juice på utflykten!

Och jag ska följa med på utflykten, den 26 oktober. Lite stressigt datum, dan mellan Andys födelsedag och hans kalas. Men det ska bli jätteroligt! KOrt kommer.

Post!

Pojkarna har fått brev från sin mormor (och morfar). Det kom två brev på samma gång. Ett av dem lär ha varit skrivit den 25 oktober och båda kom igår 6 oktober. De blev JÄTTEGLADA. Tack så mycket!!!

Skicka gärna en hälsning ni andra som sagt.

Mer bilder från vårt hus

Matbord

(badrummet rakt fram, mitt rum jämte och dörren till barnens rum i förgrunden)

Kök (eller kokvrå kanske):

Mitt rum (har inga fönster):

Pojkarnas rum (från andra hållet):

Post välkomnas

Vi får inte mycket post här, har fått en telefonräkning på tre veckor...

Skicka gärna ett kort eller brev till pojkarna:

Axel & Andy Saavedra Scherlin
Av. Frei 3822
Miraflores Alto
Viña del Mar
CHILE

så slänger brevbäraren in det i rabatten!

Ibland hjälper det att klaga

Andy i "skoluniform":

I dag när jag lämnade Andy var hans fröken, föreståndaren samt hennes dotter (som är med-föreståndare eller nåt och jobbar där) på plats. Ibland hjälper det att säga ifrån.

På måndag kommer det hit en förskolelärare för att hjälpa Axel med läxorna och att skriva samt jobba med spanskan med båda två. Till och med min svärmor tycker om henne så hon måste vara fantastisk...haha.

Mina rosor har bladlöss, jag tror inte de har såpa här. Några andra tips?

Teknikens under

Andra gången jag var i Chile, 2001-2002, var man tvungen att ta sig till respektive företags kontor för att betala räkningar alternativ för vissa företag köa på banken. När jag kom hit tredje gången för drygt två år sedan hade det byggts en mataffär här uppe i berget och där fanns en kassa där man kunde betala alla räkningar. Så idag fick jag mitt första brev här i Chile, vilket inte var brevet som min mamma skickade för flera veckor sedan och som fortfarande inte kommit fram, telefon/kabel/internet räkningen. Då går det plötsligt att betala via telefon eller via Internet! Efter att inte ha lyckats logga in på bolagets hemsida försökte jag med Servipag (de är de som har kassan i mataffären) men insåg snart att jag var tvungen att ha ett chilenskt bankkort. Så nu får jag betala i affären ändå. Men visst går det framåt!

De som känner mig vet att jag sällan har kontanter på mig, jag betalar nästan alltid med kort och måste leta mynt om jag ska ner till turkaffären och köpa mjölk. Här i Chile krävs mycket kontanter, framför allt småpengar, mynt och 1000 pesos-sedlar (14 kronor). Det mesta köps i småaffärer runt hörnet, bröd köper man åtminstone en gång om dagen i bageriet för några kronor, bussen betalas kontant och frukt och grönsaker etc. köps på marknaden. Men det är inte bara småsaker som betalas kontant. Jag betalar min hyra (1 300 kr) kontant, Andys dagis (600 kr), Axels skola (300 kr), skolbussen (200 kr) och så hemhjälp, barnvakt, min svärmor för tvätt och mat etc. och barnens skoluniformer. Så jag måste ständigt ta ut pengar. Problemet är att de har bytt ut massa "bankomater" i Chile mot sådana som inte accepterar VISA-kort, inklusive alla som finns här upp i berget (Miraflores). Så jag måste ta mig till stan, köpcentret eller Francos universitet för att ta ut pengar och sedan återvända med ett par tusen i kontanter... (Det kostar att ta ut med utländska kontokort). Måste skaffa mig ett chilenskt bankkonto. Efter jag har skaffat mig ett chilensk id-kort vill säga. Lunes sin falta voy!

Andy i badet:

Axel utan tänder

Dålig bloggare

Min mamma säger att enligt Jonas Gardell får man inte kalla sig bloggare förrän man skriver sex inlägg om dagen... så någon bloggare lär jag aldrig bli. Har varit på kvartsamtal för Axel och han ska få hjälp av en speciallärare, han är långt, långt efter sina klasskamrater. Så har jag lovat att anställa en privatlärare som hjälper honom med läxorna. Det är inte tvång från min sida, Axel vill ha hjälp. Han gillar inte att jobba om inte nån sitter jämte honom och hålla honom i handen. Andy har varit grinig och jobbig på sistonde, jag vet inte om det är trötthet, förkylning eller trotsålder.Dessutom är det en omställning att vara hemma med barnen från klockan 2 istället för från klockan 5. Hade en diskussion med Andys fröken i morse, dagis ska öppna halv 8 men hon kommer aldrig förrän vid 20 i så vi står och väntar utanför varje morgon.

I dag var jag med Franco på universitetet där han studerar. Det var trevligt att få se hur det var (väldigt olikt Handels) och få träffa hans klasskamrater och tjejen han är kär i.

Långsamt, långsamt börjar vi få ordning här. Axel och Andy har fått låna en våningssäng av en morbror och Mario skulle titta på ett kylskåp i morgon. Fåtöljer och soffbord är beställt, kommer senast på måndag är det sagt (man vet ju inte vad det kan innebära här).

I morgon ska vi till Valparaiso och äta pizza hos Carolina och Fernando igen.

Temperaturen och vädret här är minst sagt omväxlande: på morgonen är det kallt och fuktigt med så mycket dimma att man knappt vågar gå över vägen för att lämna Andy till dagis. Sen kan det bli 20 grader så man tar av sig till t-shirt för att genast mulna på igen, och så håller det på.

Många har frågat efter bilder på huset och trädgården så här kommer det:

Pojkarnas rum:

Axel väntar på skolbussen (som man kan se i bakgrunden):

Axel och Andy spelar fotboll i trädgården:

Andy och jag i trädgården:

Varma, vänliga människorna

Chilenarna eller franförallt chilenskorna är vänliga hjälpsamma människor. Det fick vi än en gång bekräftat när jag och barnen var i Santiago över helgen. Efter att ha varit på svenska skolan i lördags delade vi en taxi till tunnelbanestationen med Mattias och Andrea. (Stackars Mattias fick betala, jag hade haft så bråttom att jag inte hunnit ta ut pengar på vägen dit). Mattias tyckte att taxichauffören tog en för lång väg och att vi inte borde betala mer än 6000 pesos för resan totalt. Visst, inga problem sa chauffören och stängde av taxametern. Glatt hjälpte han oss sen med väskorna trots att han fått tillbringa en halvtimme i bilkö med taxametern avslagen. När vi kom fram till tunnelbanestationen var barnen törstiga och jag köpte dricka. Andy tappade sin på golvet och när jag öppnade den så sprutade det åt alla håll. Vips! så hade jag fått papper att torka mig med. På väg ner till tunnelbanan finns bara trappor, en äldre man bar ner min väska så jag kunde bära Andy. Påsen med våra jackor hade gått sönder i taxin så en kvinna stannade oss i tunnelbanan och gav oss en påse eftersom hon hade dubbla påsar om det hon handlat. (De är väldigt generösa med påsar i mataffärerna). När Andy sen inte gick i samma takt som jag så kom det två kvinnor och tog honom i var sin hand och följde honom. Samma sak i trappan ner till tunnelbanan då jag inte kunde bära honom för att jag bar väskan och påsarna. När jag köpte biljett till tunnelbanan förklarade tjejen i kassan glatt, lugnt och pedagogiskt hur jag skulle gå till väga och visade på kartan vart jag skulle åka. Väl på tunnelbanan (som var smockfull) reste sig en kvinna upp så att pojkarna kunde sitta.

När vi åkte tunnelbanan så bad en liten dam att få hålla i sig i väska eftersom hon inte nådde upp att hålla sig. Axel tittade surt på henne så jag förklarade på svenska att hon bett om lov och att hon var så liten att hon inte nådde. PEQUEÑO (liten), sa Axel glatt då, MUCHO PEQUEÑO! För övrigt har vi haft det bra i Santiago. Grillfest uppe i bergen med Alicia fredags, trevligt på svenska skolan i lördags. Middag hemma hos Danielas mormor därefter och i dag lunch och lek i parken med Daniela, hennes syster Claudia och Claudias barn Connie och Tomás.