Nu är det mindre än en månad kvar tills vi ska åka. Hela mitt sovrum är fullt av väskor. Dessutom försöker jag packa inför skidresan och påsken. Insåg dock snart att alla kläder var slut, finns inget att packa ner och inget att ha på sig. Ett i och för sig inte helt ovanligt problem för oss kvinnor. Till Chile får vi ha med oss två väskor á 23 kg var så det blir ju en del att packa... Man ville ju inte ta med sig mindre än vad man får, hahaha.
Som alltid inför en resa så blir man plötsligt social, börjar bestämma träff med alla man inte sett på om inte år så i alla fall dar. I lördags träffade jag Ana, i dag ska jag träffa Linda och i morgon Åsa samt My. För att inte tala om att jag lovat träffa Ingrid varje vecka och nästan varje dag fram tills jag åker.
Lägenheten är uthyrd men jag har inte fått godkännande från styrelsen än. Jag är lite orolig, det blir trots allt fjärde gången vi vill hyra ut den nu.
Har sökt lite kurser inför hösten, Latinamerikakunskap, engelska och spanska. Dels för att få lite pengar och dels för att inte förlora min SGI. Har också skickat efter papper från försäkringskassan för att få ut föräldrapenning. Känner mig ganska nöjd med avprickningen på min långa "att-göra-lista".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vad spännande!! Det går verkligen frammåt! Skönt att din kille fått jobb oxå, stor lättnad! Hoppas det går bra med huset..:-)))
Tack Sofie. Ja, verkligen, känns ju bra att ha en inkomst säkrad i alla fall. Hoppas hyresfrågan löser sig också, han har ju inte riktigt tid att leta nu när han jobbar. Kram
Skicka en kommentar