Vinprovning

Igår var mina föräldrar och jag på vinprovning. Vi ville inte hyra en bil eftersom vi skulle dricka vin och det kändes lite mycket att kontraktera en chaufför. Så vi tog bussen. Mitt på motorvägen blev vi avsläppta och vi var tvungna att gå över motorvägen för att komma till vingården. Sen fick vi gå genom hela vingården för att komma fram till huset. Vingården vi besökte, Emiliana, odlar bla. ekologiskt vin och det var väldigt intressant att se. Jag trodde att ekologisk odling bara handlade om att inte använda gifter men det visade sig vara mycket mer än så. De hade lamadjur som betade av alla löv på buskarna efter att druvorna var plockade, fasaner och höns som åt upp skalbaggar som kunde angripa druvorna samt olika blommor för att avleda insekternas uppmärksamhet från druvorna. Dessutom odlade de olivträd för att de skulle fånga upp gifterna som användes av vingårdarna runt omkring. Efter rundturen fick vi smaka på 4 olika viner, alla väldigt olika och två väldigt väldigt goda. Kvinnan som ledde provningen (bara för oss tre) var väldigt duktig och kunnig och pratade utmärkt engelska så det var väldigt väldigt roligt. Vi köpte med oss 6 flaskor vin innan vi promenerade tillbaka till motorvägen och pappa till slut lyckades stoppa en buss som tog oss tillbaka till Viña.

När vi kom till Viña stod Fernando och Carolina och väntade på oss och vi åkte hem och fikade (de var väldigt glada att få svenskt kaffe!) och de fick sina kebabkryddor som mamma och pappa hade haft med sig från Sverige.

På kvällen grillade vi, kotletter, korv och squash och åt med jättegod potatisgratäng.

Lillen och Lillan

Igår fick vi tillbaka Lillen, efter 2 och en halv månad. Han var en pytteliten valp när han försvann och nu är han hur stor som helst, och stark. Han och Lillan blev snart bästa kompisar och oskiljaktiga. I morse var jag ute och gick med dem, jag hade Lillen i koppel och så skuttade Lillan efter. När vi kom till utkanten av området släppte jag Lillen också och de höll sig alldeles i närheten av mig båda två.

Dagens piropo

Gudinna!

(Pojke i La Serena)

Hundar, hundar, hundar

I söndags när pappa nyss hade kommit och vi var på väg hem från Franco så kom det en tant och gav Axel en liten hund. Den lilla honhunden fick, naturligtvis, namnet Lillan. Hon är pytteliten och väldigt snäll. Jag hade ingen som helst lust att ha en hund till, eftersom vi snart måste åka hem och jag inte vet vad jag ska göra av den. Men Axel blev så lycklig och jag hade inte hjärta att säga nej.

i går när vi kom hem så hade det ringt en kvinna som hade hittat Lillen, som har varit borta i 2½ månad, och ville lämna tillbaka honom. Nu försöker jag få tag i henne igen för att gå och hämta Lillen också, som väl är stor nu.

På semester i La Serena (lördag och söndag)

På lördag morgon kvart i 8 kom en buss och hämtade oss och körde oss 10 mil norr ut längst med Panamericana. Där tog vi av mot kusten och körde en jordväg genom kaktusarna. Längst vägen såg vi vilda lamadjur och vilda åsnor. Till slut kom vi fram till fiskebyn där vi tog en båt ut till Pingvin-reservatet. Vi såg sjölejon och pingviner och pelikaner. Och så resans höjdpunkt: Delfiner! De hoppade längs båten och hade sig och det var helt fantastiskt!!! Sen åkte vi till en ö som heter Isla Damas för att bada. Efter en timme på stranden där åkte vi tillbaka, åt en sen lunch bestående av reineta, ris och sallad och påbörjade återresan mot La Serena/Coquimbo.


På söndagen åt vi en ganska torftig frukost på hotellet och checkade ut. Efter en sväng på stan i La Serena där mina föräldrar drack kaffe och barnen åt glass åkte vi till stranden i Coquimbo och badade. Där var nästan inga vågor och vattnet var ljummet och skönt (jmf. med Viña i alla fall) och vi badade (mest Axel och jag) jättelänge innan vi åt lunch (lasagne) vid 5-tiden i vanlig ordning. Sen körde vi (pappa) tillbaka till Viña del Mar och vi var hemma vid 11-tiden på kvällen. Trötta, nöjda och glada att vara hemma.

Dagens piropo (måndag)

(Hon/Ni) Lyser upp min morgon och hela min dag, ju!

På semester i La Serena (torsdag och fredag)

Nu är vi tillbaka igen efter fyra dagar i La Serena, 40 mil norr om Viña. Vi startade i torsdags och körde upp till stranden i Maintencillo där vi badade ett tag innan vi körde vidare mot Zapallar. I Zapallar (Chiles Marstrand) åt vi lunch(!) vid 6-tiden bestående av grillad fisk (reineta) och sallad för mig och mamma och kyckling och pommes frites för pappa och barnen. Efter lunchen körde vi vidare upp till Los Vilos där vi tog in på hotell över natten. Jag var trött och stannade på rummet och duschade mig och barnen medan mina föräldrar tog en snabb öl/glas vin i baren.
Efter frukosten åkte vi vidare och kom fram till La Serena lagom för lunch vid 2-tiden. Vi åt oss proppmätta av en underbar buffé på en restaurang på stranden och drack oss lite småsnurriga på den medföljande pisco souren. Efter lunch rullade vi ner på stranden där vi tillbringade eftermiddagen. Efter många turer genom stan och längst strandpromenaden fick vi till slut tag i en stuga vid stranden i Coquimbo. Sen skulle vi ta en tur till La Serena centrum men det blev mest att boka en utflykt till dagen därpå. Sen fick vi ta kvällsmat på McDonalds vid halv 10 och en tur till Jumbo för att köpa lite frukost (vi skulle åka innan frukosten serverades på hotellet) och färdkost efter utflykten. Vid 11 tiden var vi tillbaka vid stugan och fick packa inför lördagens utflykt.

PÅ SEMESTER!

Vi är på semester... (från semestern)

Dagens piropo

7!

(Högsta betyg i den chilenska betygsskalan)

Med mamma på plats

Mamma kom fram efter tre dygn och såg oförskämt fräsch ut. Hon ville inte alls vila som jag hade förväntat mig så efter lunch bestående av kyckling och ris med massa grönsaker till samt skaldjurspiroger till förrätt och fruktsallad med grädde i trädgården åkte vi till stranden. Eftermiddagen tillbringade vi med att bada och sola samt ta en liten tur till köpcentret. På kvällen grillade vi grillspett och satt ute i trädgård och njöt av vin och en ljummen kväll. I går var vi inne i stan, mamma köpte två par skor och både mamma och pappa köpte jeans. Efter lunch blev det att sola och bada i trädgården och på kvällen åt mamma och pappa pizza med barnen och hade mys medan jag var på födelsedagsfirande. Nu ska vi gå till marknaden.

Dagens piropo

Min mamma låter hälsa att även 55-åriga kvinnor minsann får "piropos". När hon var ute och gick på flygplatsen i Madrid kom två poliser gående och hälsade henne med ett: BUENAS tardes!

Nu är vi en riktig familj...

sa Axel, när även hans mormor kommit på plats. Mamma kom igår kvart över 10, bara en halvtimme försenad. Och två dygn förstås. Resan hade gått bra. Fort. följer. Nu ska vi äta lunch.

Vi ber alla om ursäkt Sara!

En av två är inte dåligt

Nu har min pappa kommit. Hans "nya" plan kom i utsatt tid och allt gick smidigt och vi var hemma här klockan 1 då vi åt lasagne som barnens snälla farmor hade lagat. Sen drack vi vin på (park)bänken och kaffe och glass och sen har han umgåtts med pojkarna och vi har hälsat på Franco och faster Gina med familj.

Mamma är fortfarande kvar i Madrid men hon har i alla fall plats till i kväll så hon åker om en dryg timma och väntas komma fram vid samma tid i morgon. Hon ville inte åka in till Madrid själv så hon har suttit på flygplatsen hela natten. Och ätit frukost på Mc Donalds enligt uppgift i mail. Stackars, stackars mamma. (Inte p.g.a. Mc Donalds alltså). Klockan 7 i morgon bitti blir det att åka till Santiago igen, hoppas verkligen att det blir sista gångenj på ett tag.

Vilken våg!

I dag var jag, Axel, Andy och Ambar på stranden en sväng på eftermiddagen. Vågorna kom allt högre upp och vi fick flytta oss gång på gång. När vi precis ska flytta sakerna igen kommer en jättevåg och väter ner handdukar, kepsar, Axels shorts m.m. Alla flyr upp längst upp på stranden och det blev inget mer bad.

Mina föräldar

Enligt uppgifter kommer min far till Santiagoi morgon klockan 9.40. Så det blir tur och retur till Santiago i morgon igen.

Min stackars mamma är fortfarande kvar i Madrid. Hon står på väntelistan för att få flyga till Chile men chansen att hon får komma i morgon är liten skriver hon. Kanske i övermorgon via Lima (Peru). Fy f**n!

Så kom de. Inte.

I går när jag var på tunnelbanan nästan framme hos Daniela så ringde mobilen. Det var svärmor som sa att mina föräldrar hade missat planet. Mamma hade ringt och pratat med Axel som hade översatt till sin farmor och sagt att de missat planet. Väl framme hos Daniela gick jag in på mailen för att se om jag fått mail från mamma. Det hade jag inte. Ringde till Axel som sa att mina föräldrar hade förlorat planet. På spanska betyder "perder" missa och förlora så han måste ha översatt det till perder till sin farmor och sen "felöversatt" tillbaka. Tack Gode Gud så var Alejandro on-line och kunde ringa till mamma i Madrid. Det visade sig att planet från Madrid kommit en timme sent och p.g.a. detta hade de missat planet från Madrid till Santiago. De hoppades på att kunna flyga dagen därpå. Jag bestämde mig för att återvända till Viña redan på kvällen. Det var lättare sagt än gjort. När jag kom till biljettluckan så sa det att biljetterna var slut. När jag såg riktigt desperat ut fick jag en biljett som någon lämnat tillbaka. Avgångstid 23.25. PÅ terminalen var det så mycket folk att man inte kunde gå. 23.20 kom bussen som skulle ha avgått till Viña del Mar 22.45... 23.45 lycklades jag äntligen komma på en buss och kom till Viña halv 2 på natten.

På morgonen fick jag ett meddelande från min mamma på min svenska mobil där det stod att de klockan halv 5 ska få svar på om de får ställa sig i kö för stand by hos Lan. Annars har Iberia platser på torsdag... Och min pappa ska bara vara här i 2 veckor!

Nu har de åkt

Nu har mina föräldrar påbörjat sin resa. Eller nja, så här var det: Kvart över 2, svensk tid fick jag mail från mamma om att de precis skulle åka, så här skrev hon " Nu åker vi. Hoppas jag. Klockan är 14.15 och Janne har naturligtvis inte kommit än. Jag hade väl helst suttit på flygplatsen nu, och väntat 1 timma på att gaten skulle öppna. Då hade jag ju haft tid att kolla om jag kan köpa parfym i Sverige och få den med mig ut från Madrid, nu får jag ju chansa." Klockan 14.23 kom detta "Fortfarande kvar. 14.25 ringer jag Janne och undrar var han är. Då är han på jobbet!!!!!!!!! Om jag får hjärtatack så får ni anklaga honom för mord."
Jag hoppas de har komit iväg nu, minns inte vilken tid planet skulle gå, känner jag min mamma rätt kommer de ha god tid på sig trots min pappa. Han och Alejandro är precis lika, man måste ljuga om tiden med en halvtimme för att kunna komma hyfsat i tid. Och detta kommer från mig som är ökänd för att alltid komma försent. Fast, jag vet att jag sagt det förut, här i Chile där punktlighet inte verkar anses som en dygd kommer jag alltid i tid, står gärna och väntar 5 minuter innan, lustigt.

Enligt min syster, Sara, som är hemma med 38 graders feber (stackare!) och därför inte kunde åka med och vinka av föräldrarna är de på väg till flygplatsen nu och planet ska inte avgå förrän 17.10 dvs. om två timmar.

Klockan 9.40 i morgon ska mina föräldrar komma till flygplatsen i Santiago, i eftermiddag åker jag till Santiago för att kunna hämta dem i morgon bitti. Hoppas vädret bättrar sig lite innan de kommer, de hade varit roligare att få ta emot dem med sol. Men vad jag har hört om Göteborgsvädret stämmer så är precis allt bättre. Eftermiddagarna brukar ju iallafall vara tillräckligt fina för att det ska gå och grilla och på söndagen tänkte jag att vi kunde åka till marknaden, det är så mycket folk på stranden på helgen. Så kanske det blir stranden på måndag, eller en utflykt till en vingård. På tisdag har jag en vän som fyller år som jag har lovat att fira så det kanske blir lagom att ge sig ut på resa på onsdagen.

Jordgubbsjakten

Jordgubbssäsongen i Chile är lång, 6 månader påstår min kompis Claire (att jag har sagt?). Men jordgubbarna är bäst och lättast att få tag i på försommaren. Nu är det sommar och de är inte lika fina. Och inte lika lätta att få tag i. Det fick jag erfara igår och i morse. Barnen skulle nämligen göra fruktspett på förskolan (som Axel kallar "jardín" även när han pratar svenska) och Axel och Andy hade fått i uppdrag att ta med sig jordgubbar. Hos den flirtige handlare på hörnet fanns det inga, de hade åkt i väg för att köpa. Hos diversehandeln brevid fanns inga, de har ett ganska dåligt utval av frukt och grönsaker (med chilenska mått, hade Ankargatanslivs i Majorna haft ett sånt utbud hade jag svimmat av lycka, där får man vara glad om det finns en tomat), och hos Don Braulio fanns det inga, de skulle få först i morgon. Nu krävdes det att jag tog till det tunga artilleriet och gå bort till "La Copa", vattentornet, där det finns fullt av fruktaffärer, köttaffärer m.m. som i 50-talets Sverige ungefär. I den första affären fanns inga, i den andra affären fanns inga, i den tredje affären fanns inga. Men i den fjärde affären fick jag napp, en enda ynklig låda fanns det som nästan tömdes då hon plockade ut ett kilo hyfsade jordgubbar till mig. För 8 kronor... Axel blev väldigt glad när jag kom till förskolan (den ligger precis på andra sidan gatan här) och lämnade jordgubbarna så det var absolut värt en liten promenad.

En timme senare dyker svärmor upp. Med jordgubbar! Hon har också lyckats få tag i det. Men hennes var finare, de går barnen äta till mellanmål när de kommer hem.

På äventyr

I dag har jag varit och promenerat längs med stranden mellan Reñaca och Con Con, två samhällen här i närheten. Jag önskar verkligen att jag hade haft kamera med mig för det var så otroligt vackert. Alldeles turkost vatten och massa sjölejon på klipporna utanför. Efter mycket promenerade kom jag till en liten strand i en vik som låg mer skyddat så dit tror jag vi ska åka med barnen en dag (det går buss!). Eller vad tror du mamma? Det har varit mulet hela dagen trots att jag var säker på att det skulle spricka upp. När jag kom hem och hade lämnat stranden bakom mig, ja då tittar naturligtvis solen fram.

Nu kommer mina föräldrar i övermorgon. Allt är klart för deras ankomst, tror jag. Kaffekokare, kaffe, vin och vinglas inköpa liksom mjölk, kolesterolfritt smör, ägg och galgar. Min säng är uppställd i vardagsrummet och bäddad och i sovrummet står sängen nybäddad och väntar på dem. I morgon åker jag till Santiago för att dansa salsa och sova hos Daniela för att kunna hämta dem 20 i 10 på morgonen. Det ska bli så roligt att ha dem här!

Dagens piropo

Vad bra att dina föräldarar ska komma, för att lära känna svärföräldrarna!

(Patricio den dag jag träffade honom)

Byråkrati

Mina barn är chilenska medborgare. Sedan i somras har de dubbelt medborgarskap. Det gör väl egentligen varken till eller från, chilenska pass var väl lite billigare än att söka uppehållstillstånd. Hur som helst, hittills har Andy inte haft något chilensk personnummer och bara ett chilenskt resedokument istället för pass. I dag fick jag äntligen tummen ur och tog mig ner till "Registro Civil" för att skaffa Andy ett personnummer och skriva in barnen i "familjeboken" som alla par får här när de gifter sig. Jag fick sitta och vänta i 2 timmar. Mittemot mig satt en peruanska eller bolivianska med en nyfödd bebis i famnen. När det äntligen blev hennes tur fick hon höra att hon inte kunde skriva in flickan utan att pappan var med och fick gå därifrån. På stilletklackar. Nåja, tillslut blev det min tur och utan några som helst problem fick jag födelseattester till båda barnen (nåja, som för allt annat här i Chile så fick jag betala för dem) MED personnummer till Andy. Så nu kan jag söka pass till honom. Att få barnen inskrivna i boken var svårare. Det enda som krävs är att någon, för hand, skriver in barnets namn, personnummer och födelsedata i boken och sätter en stämpel i den. Men eftersom pojkarna är inskrivna i Sverige så är de enligt något register inskrivna i Santiago. Vilket innebär att deras namn måste skrivas in i boken i Santiago. Därför ska de skicka boken till Santiago så att nån kan skriva in dem där och stämpla den och så skicka den tillbaka. Om 15-20 dagar kan jag hämta den. Och den fyller inte ens någon funktion!

Veckans djur nr. vet inte

I går hade vi kor och kalvar utanför vårt fönster. Det finns inte på bild men sen gick de förbi alldeles utanför vår trädgård när vi var på väg till pojkarnas farmor.

En pojke gick förbi utanför med en skokartong med tre små svarta valpar i. De var tre veckor och alldeles bedårande. Axel började naturligtvis gråta för att ha inte fick någon. Han ville genast lämna tillbaka stackars Mickey och sa att han var ful, att det inte var vår hund, etc. Alejandro säger att Axel tror att allt är engångsartiklar men jag förstår honom. Mickey ÄR inte vår hund. Han är jättesnäll och trevlig och det är trevligt att få ha en hund här men jag känner inte alls någon kärlek eller vad man ska kalla det (cariño dvs. ömhet hade jag sagt på spanska) för honom. Inte som för King Kong.

Översättning

Min hyresvärd var tydligen nöjd med min översättning för igår kom han med 4 sidor till som han ville ha översatt. Själv begrepp jag inte vad det stod, varken i det engelska "originalet" (som är en ganska dålig översättning från något annat språk, ev. tyska) eller i min spanska översättning. Denna gången var det "bara" 4 sidor, det var lite mera vanlig text mellan alla tekniska termer så lite lite lättare går det kanske detta gången. Dessutom har jag ju numera ett bra lexikon (http://diccionario.reverso.net/ingles-espanol/) så förhoppningsvis ska jag klara av det under dagen innan barnen ska hämtas. Mickey ligger på mattan brevid mig och låtsas sova. Han har snabbt lärt sig att här bor det vekhjärtade personer som är beredda att släppa in honom i huset om han gör sig riktigt söt-ungefär som katten i Shrek 2. Fast utan svärd. Efter några fina dagar så var det mulet igår och idag är det ännu sämre, regnet/fukten hänger i luften. Fast i morgon skulle det tydligen bli bättre. Som jag sa till min granne, David, så behöver jag inte Santiagos outhärdliga värme men lite mer sommar hade inte skadat.
Sen kom solen och Mickey hittade en strimma att sova i, så som hundar gör.

Dagens piropo (lördag)

Fick faktiskt nästan inga kommentarer alls under lördagen. Vet inte om det är dags att slänga min gröna klänning eller om det har kommit så många turister att en gammal 2-barnsmorsa inte är intressant längre. En rolig sak var när vi gick från marknaden och en man ropade Que maravilla! ("Vilket underverk!") och en av försäljarna som just gick förbi snabbt svarade "Tack!".

Dagens gulligaste var en ung skateboardkille vid Mc Donalds. Vi gick över gatan och Andy tappade sin keps, det var mycket trafik och jag kunde inte annat göra än att hålla fast Andy och se kepsen bli överkörd. "Vänta" sa skatekillen till mig, gick ut i gatan, stoppade trafiken och plockade upp Andys keps.

"Mi gusta la rusia!" ("Jag gillar den ljusa!" )från en kille som gick förbi i Valparaiso när vi var på väg ut får väl bli dagens piropo.

Lördag

Franco hjälpte mig till slut att skruva av ventilen till bassängen. Dessutom satte han upp nätet (insynsskydd) runt trädgården ordentligt. Det blev så bra att jag som en äkta svensk tvingade barnen att äta frukost ute på lördag förmiddag. Efter att ha ätit frukost i kimono tog jag på mig bikini och plaskade lite i bassängen. Sen gick vi till marknaden och köpte tomater (1,30 kg), gurka (1,30 st), meloner (3 för 13 kronor) nektariner (4 kr/kg) bananer, vindruvor och jordgubbar (10 kr/kg). Barnen hade sett någon reklam för senaste leksaken från Mc Donalds så vi tog bussen ner till stan, gick en sväng på strandpromenaden och sen till McDonalds på San Martin, ett av få ställen här i Viña där jag och Andy smälter bättre in än Axel. Sen gick vi till lekplatsen samt tittade på flyguppvisning över stranden (Chile är inte så inne på det här med miljö...) När flygplanen hade ritat klart sina hjärtan och stjärnor gick vi ner till (den fullsmockade) stranden. Och badade tänkte jag säga men det gjorde knappt ens Axel. Det var nämligen ISKALLT i vattnet, inte alls som i torsdags då det var riktigt ljummet för att vara Viña. På stranden träffade vi Pedro, Tamara och lilla Sofia och satt med dem ett slag. Eller rättare sagt, de satt under parasollet medan jag och pojkarna låg i solen alternativt badade, alternativt byggde en sandvulkan.

Dagens piropo

Jag har faktiskt ingen bra "piropo" att komma med i dag fast jag både var på marknaden och stranden i går. Det bästa jag fick från marknaden var "Que linda!" (Vad vacker) och på stranden hörde jag inga kommentarer alls från någon. Jag såg en jättesnygg (blond) tjej å förbi och ingen kommenterade alls. Det kanske är förbjudet på stranden? Däremot fick jag en artikel från Alexis i Spanien från en chilensk tidning där det stod att alla byggnadsarbetare i Chile kunde få deltaga i en piropo-tävling. Den som skickar in den bästa piropon vinner en veckas semester på stranden m.m. För att uppmuntra byggnadsarbetarna (som om det skulle behövas) så skall 20 snygga tjejer skickas runt på byggnadsarbetsplatserna.

När jag gick förbi en byggnadsarbetsplats i Santiago för ett tag sen fick jag höra denna piropo:

"Hit med en tumstock för att mäta denna bomb, 90-60-90!"

På stranden

Vi var på stranden i går eftermiddag, eller kväll kanske, vi var inte tillbaka förrän kvart över 8. Solen är så stark så de rekommenderar inte att man är ute mellan 11 och 4. Så vi åkte vid 4, denna gången tog vi vägen om apoteket och inhandlade solskyddsfaktor 60. Att använda solskyddsfaktor 8 är som att ha sex med en söndrig kondom stod det att läsa i Cosmopolitan Sydamerika. Det var precis hur mycket folk som helst på stranden. Och då ska man tänka att de flesta inte har semester förrän i februari. Vi låg i och för sig alldeles vid köpcentret för det är där bussen stannar närmast stranden men så långt det gick att se var det precis lika mycket folk överallt. Det är så trångt mellan sällskapen att glassförsäljare och övriga omöjligt kan gå utan att trampa på någons handduk. Nedre halva av stranden är dock helt tom eftersom det rätt som det är kommer en jättevåg som når flera meter högre än de vanliga vågorna. Som vanligt rådde badförbud, det gör det nog ständigt. Det innebär inte att folk inte badar men eftersom det råder badförbud, och är ganska kallt och chilenare i allmänhet inte kan simma så står de i jämna rader på stranden och kanske 10, 20 meter ut och låter sig översköljas av vågorna. De gäller att stå på rätt ställe och låta sig lyftas av vågorna, annars ramlar man, som jag. När vi var på stranden sist i Reñaca som är lite "finare" så var det fullt med badvakter. Men här på den lite "folkligare" stranden finns inga badvakter, bara någon som åker fram och tillbaka på vattenscooter och markerar hur långt ut man får simma/gå. Jag hade gärna tagit kort från stranden och visat men vågar inte ta med mig kameran p.g.a. stöldrisken. Det är svårt nog att hålla koll på 3 barn på olika ställen (Allison var också med) utan att kolla grejerna stup i kvarten. När vi var på stranden 2001 var de två holländska (?) turister som blev bestulna på pass, flygbiljetter, pengar och allting... Andy verkade ha blivit skrämd efter sitt galna badande när Salvador, Samuel och Anna var med för han stod mest vid strandkanten och höll mig i handen och sprang upp långt innan vågen kom. Skönt. Lite respekt för havet är bra.

Mickey

Jag tar tillbaka att Mickey inte lyssnar till något namn. Han kommer snällt när man ropar. Dessutom bits han inte, kissar inte inne och det krävs bara att man kastar en blick på honom så går han ut. Inte rymmer han heller trots att hans mamma bara finns några hus bort. När jag var ute och slängde soporna så gick han med mig, fram och tillbaka utan att jag sa ett ord. Hur snäll som helst. Kanske skulle man ha gjort samma med barnen? Tagit några som redan var uppfostrade? Finns det sådana?

Vad är de när man behöver dem?

För det mesta går det rätt bra att bo själv men då och då så råkar man ut för något som kräver mer (fysisk) styrka än man besitter. En dag var det korken till saften som satt så hårt att jag till slut fick be en granne om hjälp. Och nu är det tömningsventilen till bassängen. Jag har tömt bassängen och tänkte överraska pojkarna med en bassäng full av rent vatten när de kommer hem från dagis. Men jag kan inte lyckas skruva bort slangen så om jag syller på vatten så kommer det bara tömmas. Det brukar alltid stå massa pojkar och hänga utanför mitt hus så jag tänkte att man kunde ju be någon av dem. Men naturligtvis är det helt tomt utanför och de syns inte till någon annanstans heller. Jag ringde Franco för att be om hans hjälp men antingen så sov han eller då vägrade han svara av rädsla för att det skulle vara tía Adela. Var är de när man behöver dem?

Varmt!

Nu är det så varmt så jag orkar inte skriva. Egentligen är det väl inte så där jätte jättevarmt, mellan 25 och 30 grader antar jag men det är tillräckligt för att min hjärna inte ska fungera. Igår var vi på stranden. Tänkte skriva om det men det får bli senare.

Min smarte son

Häromdan när Axel och Andys farfar kom så frågade Andy som vanligt "Var är hans bassäng?". "En su casa" (i hans hus) svarade jag. Jag pratar i regel spanska med barnen när det är andra med, det blir så konstigt annars. "No", svarar Andy, "fuera!" (Nej, utanför!)

Bloggare?

Jag vet att det bara är idag men kanske kan jag få kalla mig bloggare idag i alla fall? Jag har faktiskt skrivit 8 inlägg innan det här idag och gränsen går tydligen, enligt Jonas Gardell och min mamma, vid 6.

Lycka

Man ska inte underskatta de små glädjeämnena i livet. Som en pisco sour i badet. Med badsalt man fått i julklapp av en omtänksam vän. Livet är inte långt men det är stort!

I trädgården

Trädgården på baksidan (där bassängen är) är så totalt omysig så där vill jag inte sitta. Dessutom är utgången genom förrådet via mitt sovrum så det blir liksom inte av att man går ut och sätter sig där med en kopp kaffe. Nej, då sitter jag hellre på trappan på framsidan till allmänt beskådande. När Anna var här så påpekade hon att det skulle vara jättemysigt med två stolar och en bord på framsidan i skydd av rosorna och citronträdet (tyvärr växer det inga citroner på det, men det luktar ljuvligt). Nu har jag min bänk där och där avnjuter jag mitt morgonkaffe och min kvälls-piscosour och går ut och sätter mig emellanåt. Helst med Andy lekandes med lego på marken jämte. (På bilden hade vi fortfarande kvar King Kong, snyft...)

Inredning

Jag insåg att det bara fanns bilder från vardagsrummet när vi var alldeles nya här och innan vårt fina bord hade kommit så jag måste ju få dela med mig av hur det ser ut idag:

Och så här ser pojkarnas rum ut efter att de fått överkast och en ny matta.

Kort från Nyårsafton

De här korten är från nyårsafton men de har legat på Francos dator eftersom jag ville tömma minnet på min kamera (ja, jag vet att man kan köpa större minne) för att ta kort på nyårsdagen.

Dagens piropo

"Rica la casera, rica la sandía!"

(av melonförsäljaren)

Sandía betyder vattenmelon, casera är som sagt en kvinnlig kund och rica betyder rik, härlig, god (att äta).

Nytt porslin

Jag har köpt nytt porslin. Mitt gamla hade bara 4 tallrikar av varje och en djup tallrik hade gått sönder. Om 1½ vecka kommer ju mina föräldrar på besök och eftersom min mamma äter gröt till frukost 363 dagar om året enligt egen utsaga så kändes djupa tallrikar ganska viktigt. Egentligen hade jag tänkt köpa vitt porslin men det var rea på det här på Almacenes Paris, bara 90 kronor för 30 delar, så det blev min älsklingsfärg turkost i alla fall. Nya glas och underlägg fick det också bli. Jag var så trött på rött.

Snacka om bortskämd

De som har känt Axel sen innan han var 4 år kan inte låta bli att minnas hans Pocahontas-docka Rastahontas. Dvs. det var en Pochahontas men hon såg ut som en rasta. Han släpade med sig den överallt, lekte aldrig med den, bara pillade den i håret. Det var så här: Axel älskade att pilla i håret på folk, han tvinnade håret mellan fingrarna, även när han sov. Det var så illa att när jag gick till frisören (Åsa, hemska tider!) så sa hon att jag hade tappat ovanligt mycket hår efter graviditeten men att det var så konstigt för jag hade tappat mycket mer på ena sidan än den andra. Det var inte alls konstigt tycker jag, min son sover på den sidan och han drar av mig håret. När Axel var drygt 1½ år så stängde mamma och Imber sin skoaffär och det var fest. Axel skulle sova i vagnen men ville pilla någon i håret. Något barn hade glömt kvar denna Pocahontas docka (som en jättebarbie) i affären och eftersom den hade midjelångt hår så gavs den till Axel så att han kunde pilla. Och det gjorde han, efter en vecka hade hennes fina indianhår förvandlas till dreds. I över två år släpade han med sig den dockan överallt, i slutet var båda fötterna av. När vi åkte till Chile förra gången så glömdes hon kvar i sängen hos mormor och morfar och nu är hon slängd. Men nu har Axel fått en ny Pocahontas-docka. I naturlig storlek!

Veckans hund- favorit i repris

Eftersom det nu är mindre än två månader kvar tills vi ska åka tillbaka till Sverige så har jag fått säga till Axel att vi inte kan skaffa några fler djur. Annars skulle han gärna ha både två hundar (en hane och en hona så de kan få valpar) en katt och en fågel. Det är lustigt för Axel har aldrig gillat djur, det har alltid varit Andy som har gjort det. Axel har alltid bara gillat dinosaurier och Spindelmannen och sånt. Det gick t.o.m. så långt att en gång när jag köpte någon leksak eller bok eller nåt med en hund på så sa han -"Tror du jag är Andy eller?". Men nu älskar han djur och vill bo på landet och ha hur många som helst. Hur som helst, eftersom vi nu inte kan skaffa fler djur så föreslog jag Axel om han inte kunde fråga Ambar och Aylin om han kunde få låna deras hundvalp igen tills vi åker hem. Det gäller ju att passa på att ha djur när man bor i hus för snart är vi tillbaka till vår lägenhet på tredje våningen igen. (Ja, jag vet att jag är husfanatiker) De tog max 2 minuter och så var Niki/Mickey/Sonic tillbaka. Axel kallar honom nu för Mickey eller Mickey Mouse igen (ja, han gillar att titta på TV) tydligen har han glömt att han döpte om honom till Sonic. Det spelar ingen roll, hunden lyssnar inte till något namn ändå. Inte som King Kong som kom så fort man ropade på honom. Åh, jag saknar King Kong, trots att han kissade inne och välte ner mina ljusstakar så de gick sönder och åt flera kg mat i veckan.

Nu har de stulit King Kong också

När jag skulle ge King Kong mat i morse var han borta. Grinden som jag stängde igår kväll för att han skulle stanna på baksidan var öppen. Någon har stulit honom. Jag trodde att han vid 3 månader och drygt 10 kg var för stor för att någon skulle bära iväg på honom så jag lät honom sova ute. Jag hade fel. Jag är ledsen. Axel är otröstbar, han älskar verkligen den hunden. Han var alldeles nyvaccinerade och veterinären hade sagt att han inte fick träffas andra hundar förrän han fått alla sina vaccin p.g.a. fara att bli smittad av något. Dessutom vet man ju inte om de får för sig att vaccinera honom utan att veta att han är alldeles nyvaccinerad. Vår stackars, stackars hund. Hoppas de är snälla mot honom bara!

Ångest

I går skulle jag skriva in att alla vår, eller i alla fall min, favorit Chayanne skulle komma till Festival de Viña. Måndagen den 25 februari skulle det bege sig fick jag reda på genom någon hemsida. Men när jag skrev in det i min käcka Google-kalender då fanns det redan en anteckning den veckan. På lördagen. Till Sverige, stod det. Och det knöt sig alldeles i magen. Jag vill inte åka hem. Vad ska jag till Sverige att göra? Jag är klar (nåja, nästan) med mina studier och har inget jobb. Och jag som just börjat få ordning här, har fått det så fint och mysigt. Och trädgården börjar det också bli fason på nu när jag har min bänk. Hur ska barnen som har vant sig vid att kunna gå själva hem till "sina flickor" vänjas vid en 3:a på tredje våningen igen? Och hur ska jag stå ut med två galningar i en lägenhet när jag är van vid att kunna skicka ut dem till bassängen? Vad ska vi bli av ut vår bassäng? Var ska King Kong bli av? Han som har det så bra hos oss, ska han tvingas springa ut och in på gatan när han bor hos Genery (som är Allisons storebror och bor med Axel och Andys flickor)? Jag har så mycket kvar jag vill göra. Platser jag vill besöka, goa människor jag vill träffa, saker jag vill göra. Tiden bara springer iväg. Jag vill sitta på en uteservering i BellaVista, eller ligga på stranden i Reñaca eller gå på marknad. Fast Slottskogen är ju också fint.

P.S. 1: Hoppas tentan gick bra Ale!
P.S. 2: Jag har skrivit 150 inlägg sen starten i augusti.

Tillbaka i Viña del Mar

Vädret här i Viña är tråkigt igen, mulet och grått. I Santiago var det en sval dag "bara" 30 grader i torsdags efter rekordnoteringen 33,6 dagen innan. I dag ska vi gå till marknaden och köpa frukt och grönsaker, några andra planer för dagen har vi inte. I Santiago såldes (fina) jordgubbar 2 kg för 13 kronor! Det var ett tag sedan jag såg jordgubbar här, hoppas jag får tag i det idag. Nu har melonstånden kommit upp! Det är som skjul som byggs upp i bostadsområderna (min närmaste ligger knappt två kvarter bort) där det bara säljs meloner.

En snabbis till Santiago

Efter att ha suttit inspärrad med översättningen (den blev klar klockan 1 på natten) hela onsdagen fick jag ett ryck och åkte till Santiago på torsdag förmiddag. Lämnade barnen med "nana" och farmor och åkte i väg. Träffade Alicia, Mauricio och Michel och vi åt lunch tillsammans på en trevlig italiensk restaurang Sen var de tvungna att jobba så jag traskade själv upp på berget St Lucia som ligger mitt i centrum och njöt av naturen och utsikten. Sen åkte jag och träffade German, vi gick till en park ett slag samt drack Chiles "glögg" Cola de mono. Sen åkte jag och träffade Daniela som serverade goda revbenspjäll och ris och så sov jag hos henne. Det var länge sedan jag träffade henne så det var väldigt roligt att ses. Idag drack jag kaffe på en uteservering och gick sen omkring i centrum. Förutom fönstershopping blev det flip-flops och en bikini till mig samt gympaskor till Axel för 40 kronor. Utanför presidenpalatset "La Moneda" demonstrerade kommunister och skrek "Bachelt (Chiles president)=mördare" eftersom en Mapuche (indian) kille blivit mördad av en polis (?). Trots det stillsamma protesterna (det gick att gå alldeles jämte dem utan problem) släpade kravallklädda poliser bort demonstranterna:

Nyårsdagen

Året började med att jag fick sova 8 timmar i sträck och vakna av mig själv. Då var klockan 8 och Andy sov fortfarande. Axel hade fått stanna kvar hos svärmor och Franco. Sen kom lilla Allison och hälsade på en stund och redan klockan 1 ringde svärmor och sa att lunchen var färdig. Efter lunch åkte vi hem till svärfar där pojkarna badade i bassängen och så fick vi träffa deras nyaste(?) syssling, Julian, född den 20 december.
P.S: Det är Elsas man Francisco på korten, samt Franco.

Nyårsafton

Nyårsafton blev, trots allt, ganska trevlig. Vi åt middag hemma hos svärmor med Franco, Elsa och tía Hermosina och sen gick vi och tittade på fyrverkerierna. De avfyras från Valparaiso 40 min hemifrån men eftersom vi bor på ett berg så kan vi se dem ändå, inte jättebra men ändå. De var helt fantastiska, tänk GP fyrverkerierna gånger 10 ungefär. Senare kom Hermosinas man och svärmors pojkvän och så åkte vi för att säga Gott nytt år till tío Hector och Alejandros mormor och tía Adela. När vi kom tillbaka vid 3-tiden och hade Axel somnat i Francos säng och Andy somnat i bilen, då tänkte jag gå in till Alejandros farbrors familj så bor vägg i vägg med svärmor för att äntligen börja nyårsfestandet. Då hade alla åkt därifrån respektive gott och lagt sig. Så då fick jag också gå hem och lägga mig. Snopet.