De som har känt Axel sen innan han var 4 år kan inte låta bli att minnas hans Pocahontas-docka Rastahontas. Dvs. det var en Pochahontas men hon såg ut som en rasta. Han släpade med sig den överallt, lekte aldrig med den, bara pillade den i håret. Det var så här: Axel älskade att pilla i håret på folk, han tvinnade håret mellan fingrarna, även när han sov. Det var så illa att när jag gick till frisören (Åsa, hemska tider!) så sa hon att jag hade tappat ovanligt mycket hår efter graviditeten men att det var så konstigt för jag hade tappat mycket mer på ena sidan än den andra. Det var inte alls konstigt tycker jag, min son sover på den sidan och han drar av mig håret. När Axel var drygt 1½ år så stängde mamma och Imber sin skoaffär och det var fest. Axel skulle sova i vagnen men ville pilla någon i håret. Något barn hade glömt kvar denna Pocahontas docka (som en jättebarbie) i affären och eftersom den hade midjelångt hår så gavs den till Axel så att han kunde pilla. Och det gjorde han, efter en vecka hade hennes fina indianhår förvandlas till dreds. I över två år släpade han med sig den dockan överallt, i slutet var båda fötterna av. När vi åkte till Chile förra gången så glömdes hon kvar i sängen hos mormor och morfar och nu är hon slängd. Men nu har Axel fått en ny Pocahontas-docka. I naturlig storlek!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar