fredag 11 januari 2008
Mickey
Jag tar tillbaka att Mickey inte lyssnar till något namn. Han kommer snällt när man ropar. Dessutom bits han inte, kissar inte inne och det krävs bara att man kastar en blick på honom så går han ut. Inte rymmer han heller trots att hans mamma bara finns några hus bort. När jag var ute och slängde soporna så gick han med mig, fram och tillbaka utan att jag sa ett ord. Hur snäll som helst. Kanske skulle man ha gjort samma med barnen? Tagit några som redan var uppfostrade? Finns det sådana?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Lo que pasa es que es siempre asi con los quiltros, el otro perro era mas lindo y se hacia valer. Por eso te decia que los quiltros son mejores, mas fieles y humildes.En cuanto a los niños, lo mismo, si adoptai un cabro feo va a tratar de hacer meritos, pero estos se creen el cuento.
Jajaja, eres bien chistoso osito!
Skicka en kommentar