Jordgubbsjakten

Jordgubbssäsongen i Chile är lång, 6 månader påstår min kompis Claire (att jag har sagt?). Men jordgubbarna är bäst och lättast att få tag i på försommaren. Nu är det sommar och de är inte lika fina. Och inte lika lätta att få tag i. Det fick jag erfara igår och i morse. Barnen skulle nämligen göra fruktspett på förskolan (som Axel kallar "jardín" även när han pratar svenska) och Axel och Andy hade fått i uppdrag att ta med sig jordgubbar. Hos den flirtige handlare på hörnet fanns det inga, de hade åkt i väg för att köpa. Hos diversehandeln brevid fanns inga, de har ett ganska dåligt utval av frukt och grönsaker (med chilenska mått, hade Ankargatanslivs i Majorna haft ett sånt utbud hade jag svimmat av lycka, där får man vara glad om det finns en tomat), och hos Don Braulio fanns det inga, de skulle få först i morgon. Nu krävdes det att jag tog till det tunga artilleriet och gå bort till "La Copa", vattentornet, där det finns fullt av fruktaffärer, köttaffärer m.m. som i 50-talets Sverige ungefär. I den första affären fanns inga, i den andra affären fanns inga, i den tredje affären fanns inga. Men i den fjärde affären fick jag napp, en enda ynklig låda fanns det som nästan tömdes då hon plockade ut ett kilo hyfsade jordgubbar till mig. För 8 kronor... Axel blev väldigt glad när jag kom till förskolan (den ligger precis på andra sidan gatan här) och lämnade jordgubbarna så det var absolut värt en liten promenad.

En timme senare dyker svärmor upp. Med jordgubbar! Hon har också lyckats få tag i det. Men hennes var finare, de går barnen äta till mellanmål när de kommer hem.