Tjockisar

I vår jakt barnomsorg har vi besökt en del skolor och förskolor och på alla ställen märker jag samma sak -barnen blir allt tjockare. Alejandros farbrors familj som bor i huset bredvid har säkert gått upp 50 kg totalt sen jag såg dem sist för 2 år sedan. Jag ser vad Alejandros kusin, som säkert väger 110 kg till sin kanske 165 cm, äter till middag: Pommes frites, friterat snarare än stekt kött men all sky på, vitt bröd och majonnäs. På TV görs det reklam för godis, snacks, efterrätter och söta flingor. Överallt säljs dricka, glass och snacks i bekväma portionsförpackningar. Vitt, ganska fett, bröd är det enda som går att få tag i. Pojkarna älskar det men äter kanske ett på morgonen och ett på kvällen, chilenarna lever i stort sett på det. Restriktioner av TV-tittande och dataspelande verkar höra till undantagen.

Själva njuter vi av det bästa Chile erbjuder; färsk frukt och grönsaker, färsk (ugnsbakad) fisk som Andy kallar kyckling och vill ha mer och mer av, och kokt kött (carne mechada).

För övrigt kan jag rapportera att vi numera har (halvtaskigt) Internet tack vare en kabel in till grannen. Axel är inskriven i 1:a klass i sin gamla skola (hans förskolefröknar blev så glada så de stod och hoppade upp och ner när de såg honom) och ska börja på torsdag. Han kunde börjat idag men jag tyckte det var meningslöst att låta honom gå en dag innan helgen och lovet. I morgon lördag ska vi titta på det hus där min svägerska tidigare hyrde. Det är litet, bara två sovrum, men med en stor trädgård. Dessutom ligger det nära och är billigt, bara 1200 kronor i månaden. I dag ska vi titta på ytterligare en förskola till Andy och beställa skoluniform till Axel. Och så blir det fredagsmys i kväll. Vissa rutiner ska man inte ändra på.