Allt tar tid i Chile

Få saker går snabbt i Chile. Med undantag av installationen av Internet, telefon och TV som kom dagen efter att jag hade beställt det så tar saker tid här. Klockslag är inte något man tar så allvarligt på. Saker man är van vid att kunna lösa med ett telefonsamtal kräver ofta personliga besök. Som när Axel skulle börja skolan, jag besökte hans skola 3 gånger och Utbildningsdepartamentet 2. Och sen skolan en gång till för att betala. I stället för att skicka mig ett inbetalningskort kommer hyresvärden hit och hämtar hyran. Och stannar sen minst halva dagen och pratar med grannen. Jag försökte ringa och beställa sladdlöst bredband men det gick inte per telefon. Försäljerskan skulle ändå hit så då kunde hon titta förbi så att vi kunde prata om saken. Och så får man sitta hemma och vänta. Hela det chilenska samhället verkar vara uppbyggt på att någon alltid är hemma, och det är i regel någon också i de flesta familjer. Jag behöver väl inte nämna vilket kön denna någon har? Ett annat exempel är denna morgon, Axel skulle åka 5 över 8, sen skulle jag lämna Andy och klockan 9 gå på aerobics. Tänkte att jag skulle få en stund över där emellan men ack vad jag bedrog mig. Efter att Axel åkt iväg gick jag vägen om svärmor för att hämta lunch till Andy som han skulle ha med sig till förskolan. Då träffade jag Alejandros faster och började prata med henne... Andy skulle vara i förskolan 8.30, när vi kom dit vid 8.45 var det fortfarande inga andra barn där. Och så tog det tid att lämna honom. När jag kom till aerobicen var klockan redan 9.05. Men det gjorde inget för ingen var där ändå. Bättre lycka på måndag.