I Viña del Mar.

Vid 4-tiden kom vi fram till Viña del Mar, till min förvåning mindes jag faktiskt hur man skulle köra (mot Con-Con inte mot Viña). Det var jätteskönt att komma fram. Trots att jag jinte varit i Chile på två år så kändes det som att komma hem. Allt var så vanligt nästan. Axel slängde sig i famnen på sin farbror Franco och senare när vi träffade deras farmor så slängde sig båda i famnen på henne. Alla hade pratat om hur kallt det var men det var soligt och skönt. Elsa och hennes man var också hemma hos svärmor och väntade på oss med barnens lille kusin Francisco. Dessutom kom Alejandros kusiner Sandra och Maximiliano och barnens farfar Remigio. För övrigt var det samma människor som vanligt överallt och de som inte kände igen mig/oss var snabba att fråga vad vi kom från eller vilket språk vi svarade. På en timme eller två pratade jag nog med fler okända än jag gjort senaste året. Välkommen till Chile!