Jakten på barnomsorg

Måndagen ägnade vi mest åt att försöka skaffa barnomsorg till barnen. Först gick vi med Tía Gina till ett dagis (jag vet att det heter förskola men systemet här påminner mer om hur det var i Sverige när jag var barn) som heter Osito (lilla Björnen) och som ligger på andra sidan gatan. Andy trivdes bra, började leka i den lilla trädgården direkt. På baksidan fanns lite mer plats men tydligen lekjte inte de små barnen där. 8.45-14.15 skulle kosta 45 000 pesos, cirka 600 kronor.Andy skulle kunna börja den 20 september, efter nationaldagsfirandet. Sen gick vi bort till Montessoriförskolan, Andy red på min rygg hela vägen. De skulle precis äta lunch så de bad oss komma tillbaka efter klockan 6 på kvällen då de hade mer tid att visa oss runt. Andy ville gunga och ville inte alls ge sig av därifrån men tillslut lyckades jag slita honom därifrån och bära hem honom. Nu var det riktigt varmt så barnen fick ett glas dricka var inte vi gick ut igen, denna gång med Sandra, för att titta på Axels gamla skola. Nu tog jag med vagnen, det är en bit att gå och backigt. När vi kom innanför grinden till skolan träffade vi Axels förskolefröken och hjon blev så till sig att hon hoppade upp och ner av glädje. Hon tog med oss in till sekreteraren som först sa att det inte var några problem och sen blev ganska ställd då hon insåg att jag ville att Axel skulle börja NU och inte ville skriva in honom inför nästa år. Hon skulle dock se om det gick och bad mig komma tillbaka med Axels födelsebevis. Ni kommer inte tro det här men jag har faktiskt med mig Axels chilenska födelsebevis! Däremot har jag inga intyg på att Axel klarat förskolan (förskolan = kinder är obligatorisk i Chile) men det verkade som om de skulle gå att ordna ändå. Skolan kostar 23 000 pesos/månad dvs. cirka 300 kronor. På eftermiddagen återvände jag och Andy till Montessoriförskolan. Andy lekte och lekte, när vi gick därifrån grät han och klagade över att han glömt bort att gunga vilket vad vad han velat göra från det att jag släpade honom därifrån första gången. Förskolan vad liten men verkade trevlig. Barnen mellan 2-3 år var i en grupp om max 10 barn (Andy skulle bli nummer 9 på morgonen) med två fröknar, en förskolelärare och en barnskötare. Barnen byter grupp efter ålder och mognad inte per år som i Sverige. 8.15-14 skulle gå på 55 000 pesos, 730 kronor. Det verkade som om Andy kunde börja när som helst. Nu gäller det bara att bestämma sig. Ett problem är att Axel skola ligger åt ett håll och Montessoriförskolan åt helt motsatta. Hade jag bara vetat vad vi ska bo (tanten vägrar flytta, mer om det senare) så hade det varit lättare att planera. Men vem har sagt att livet ska vara lätt? God natt!