Vad har vi gjort idag?

Axel har tappat en tand till så nu saknar han två i underkäken. Han tycker det är jobbigt med skolan med att läsa och skriva och nu måste jag träffa hans fröken på måndag. Andy har varit förkyld och lite trött och grinig idag. Han åt dåligt på dagis, innan har han ätit som en häst.

Jag var på marknaden i morse, köpte nya gardiner, en klocka som inte funkade, en vas och blommor, musslor, koriander och ají. Så har jag beställt stolar eller fåtöljer eller vad man ska kalla det och ett soffbord. Jag vill ha iallafall okej saker under tiden jag är här även om jag köper det billigaste jag kan hitta.

Maria (mitt nya hembiträde haha, hon heter t.o.m. som mexikanska hembiträden i amerikanska filmer) har varit här och städat idag samt lagat god soppa på musslorna och pebre och passat barnen. Jag har jobbat på med min uppsats, kändes bra. Det är faktiskt roligare än det låter (ja, jag vet att jag är knäpp.)

Alejandros kusin är ute och vänstrar... Bäst att inte berätta vilken av dem. Hon tyckte att hon gått kunde göra så för "så gör männen".

Nu ska jag packa barnen matsäckar innan jag går och lägger mig. I morgon ska vi åka till Santiago. Om Gud vill, som de säger här.

Saker som är annorlunda

Barn

1. De flesta barn åker i gula minibussar till skolorna
2. Barn från cirka 9 år går i skolan till klockan 5
3. Barn äter mycket mer godis, snacks, kakor etc. än i Sverige
4. Barnen har läxor redan i förskolan
5. Barnen får betyg från första klass
6. Barnen har skoluniform
7. Klarar man inte ett år i skolan får man gå om

Trafik

1. Många bilar har inte säkerhetsbälten bak
2. Det finns bilar (colectivos) som kör i linjetrafik
3. Man måste signalera om man vill åka med bussen
4. Det finns inga tidtabeller
5. Det kostar olika mycket beroende på vad man ska
6. När man betalar får man en biljett, ungefär som ett frimärke, av föraren. Summan överensstämmer sällan med vad man betalar
7. Alla som går i skolan betalar 130 pesos för biljetter istället för 300-420
8. I rusningstrafik vill busschaufförerna inte ta med studenter p.g.a. detta
9. Många har barn i knät när de åker bil trots att det är lag på bilbarnstolar

Mat

1. Man äter mycket mer baljväxter
2. Man äter mer frukt och grönsaker
3. Maten inhandlas i stor utsträckning på marknader
4. Många förvarar mat i ugnen eller i mikron trots att de har kylskåp
5. Man äter lunch klockan 2 och sen kvällsmat vid 7-tiden

Allmänt

1. Hundar går lösa på gatorna
2. Folk ropar hallå utanför istället för att knacka på dörren
3. Man Niar folk i stor utsträckning
4. Man kallar äldre för tía (tant, moster, faster) eller tío i stor utsträckning

Lite exotiskt är det ändå

Mycket i Chile är som i Europa eller USA, det går inga indianer på gatorna och folk bor inte i hyddor. Till och med här uppe i berget har vi numera en supermarket och husen har rinnande varmvatten (om än värmt med gas) och elen funkar dygnet runt. Vi har dessutom Internet, telefon och kabeltv nu och barnen får inte stryk i skolan. Så det mesta är alltså som vi är vana vid hemifrån. MEN, det här fotot tog jag ut genom fönstret... Den blåa skylten är Andys dagis.

Allt tar tid i Chile

Få saker går snabbt i Chile. Med undantag av installationen av Internet, telefon och TV som kom dagen efter att jag hade beställt det så tar saker tid här. Klockslag är inte något man tar så allvarligt på. Saker man är van vid att kunna lösa med ett telefonsamtal kräver ofta personliga besök. Som när Axel skulle börja skolan, jag besökte hans skola 3 gånger och Utbildningsdepartamentet 2. Och sen skolan en gång till för att betala. I stället för att skicka mig ett inbetalningskort kommer hyresvärden hit och hämtar hyran. Och stannar sen minst halva dagen och pratar med grannen. Jag försökte ringa och beställa sladdlöst bredband men det gick inte per telefon. Försäljerskan skulle ändå hit så då kunde hon titta förbi så att vi kunde prata om saken. Och så får man sitta hemma och vänta. Hela det chilenska samhället verkar vara uppbyggt på att någon alltid är hemma, och det är i regel någon också i de flesta familjer. Jag behöver väl inte nämna vilket kön denna någon har? Ett annat exempel är denna morgon, Axel skulle åka 5 över 8, sen skulle jag lämna Andy och klockan 9 gå på aerobics. Tänkte att jag skulle få en stund över där emellan men ack vad jag bedrog mig. Efter att Axel åkt iväg gick jag vägen om svärmor för att hämta lunch till Andy som han skulle ha med sig till förskolan. Då träffade jag Alejandros faster och började prata med henne... Andy skulle vara i förskolan 8.30, när vi kom dit vid 8.45 var det fortfarande inga andra barn där. Och så tog det tid att lämna honom. När jag kom till aerobicen var klockan redan 9.05. Men det gjorde inget för ingen var där ändå. Bättre lycka på måndag.

Festerna är slut

Vårt hus!

Nu börjar vardagen. Flaggorna har flaggat klart, allt kött är uppätet, chichan är urdrucken och cuecan har tystnat. Axel har börjat i första klass på sin gamla skola med skoluniform och allt. Andy har börjat på dagis på andra sidan gatan. Båda börjar 8.30, Axel slutar 13.40 och Andy kan vara kvar till strax efter 2. De verkade väldigt nöjda båda två. Det första Axel sa när jag kom och hämtade honom var :Varför slutar det så tidigt? F.o.m. i morgon kommer han att åka skolbuss.

I dag har vi fått Internet, kabeltv och telefon. Vårt nummer är 00 56 322 12 16 12 om någon vill ringa oss. Med Bredbandsbolaget, Tele2 och Skype kostar det bara 17 öre i minuten!

Daniela har varit och hälsat på, jätteroligt att ses igen efter mer än 2 år. Fernando, en kompis till Alejandro som tidigare bodde i Majorna ringde och bjöd mig att komma och hälsa på på deras pizzeria i Valparaiso. Gissa om barnen kommer att bli överlyckliga när det vankas pizza till middag! Jag försöker verkligen skriva men eftersom jag är online på messenger så har jag 4 samtal på gång och lyckas inte skriva många ord.

Pojkarnas hund försvann efter bara några timmar och har inte synts till sen dess. Jag har lovat dem en ny men ännu har ingen dykt upp (tack och lov!).

Nu måste jag gå och lägga mig, klockan är halv 12 och jag måste upp vid 7 för att få barnen till skolan. Sen sak jag gå på aerobics.

Nu kommer jag att skriva mer eftersom jag har dator hemma. Så mamma kan sluta trakassera min stackars syster...

Drakar, grillfest och dans

På tisdag är det Chiles nationaldag. Det märks. Överallt är det fullt av flaggor och det spelas cueca överallt. Barnen har festliga avslutningar i skolan och många är klädda i traditionella klädet. Jag har köpt drakar till barnen, vilket också är typiskt för september. I går kväll när grannarna kom hem efter att ha varit på invigningen av det officiella firandet så fick de för sig att ha grillfest. Så vid halv tolv knackade Sandra på och sa att jag var välkommen in och grilla. Sen bjöds det på kött, korv, pisco och cueca hela natten. Jag och Alejandro gick faktiskt en kurs i cueca (som är Chiles nationaldans) för många år sedan och Sandra hade friskat upp mitt minne under eftermiddagen så jag kunde dansa efter lite pisco, både med svärfar, Maxi och tío Cesar. Kanske inte lika bra som Sandra men bättre än vissa andra. Roligt var det i alla fall.

Nu händer det grejer

Vi har hyrt ett hus! Ett grönt litet hus med en ganska stor trädgård för barnen att leka i. Alejandros syster Elsa bodde i huset tidigare men flyttade ut för ca en månad sen. Det är inte svensk standard men helt okej. Det finns två sovrom, ett vardagsrum och en kokvrå. Hyran är överkomlig cirka 1250 kronor i månaden. I morgon kommer svärfar med sin lastbil eller vad det kallas och hjälper oss att flytta. Vi ska få låna säng och en soffa + lite till av svärmor samt bord och stolar av en av hennes systrar så det enda vi behöver köpa akut är ett kylskåp och en ugn.

Dessutom har vi adopterat en herrelös hundvalp som vi hittade på gatan. Barnen är helt förälskade i hunden som fått det fantasifulla namnet Lillen (från början ville de att han skulle heta Spår-Nisse...)

FOTON

Obs! Foton har lagts till i inläggen från resan och Chile.

Tjockisar

I vår jakt barnomsorg har vi besökt en del skolor och förskolor och på alla ställen märker jag samma sak -barnen blir allt tjockare. Alejandros farbrors familj som bor i huset bredvid har säkert gått upp 50 kg totalt sen jag såg dem sist för 2 år sedan. Jag ser vad Alejandros kusin, som säkert väger 110 kg till sin kanske 165 cm, äter till middag: Pommes frites, friterat snarare än stekt kött men all sky på, vitt bröd och majonnäs. På TV görs det reklam för godis, snacks, efterrätter och söta flingor. Överallt säljs dricka, glass och snacks i bekväma portionsförpackningar. Vitt, ganska fett, bröd är det enda som går att få tag i. Pojkarna älskar det men äter kanske ett på morgonen och ett på kvällen, chilenarna lever i stort sett på det. Restriktioner av TV-tittande och dataspelande verkar höra till undantagen.

Själva njuter vi av det bästa Chile erbjuder; färsk frukt och grönsaker, färsk (ugnsbakad) fisk som Andy kallar kyckling och vill ha mer och mer av, och kokt kött (carne mechada).

För övrigt kan jag rapportera att vi numera har (halvtaskigt) Internet tack vare en kabel in till grannen. Axel är inskriven i 1:a klass i sin gamla skola (hans förskolefröknar blev så glada så de stod och hoppade upp och ner när de såg honom) och ska börja på torsdag. Han kunde börjat idag men jag tyckte det var meningslöst att låta honom gå en dag innan helgen och lovet. I morgon lördag ska vi titta på det hus där min svägerska tidigare hyrde. Det är litet, bara två sovrum, men med en stor trädgård. Dessutom ligger det nära och är billigt, bara 1200 kronor i månaden. I dag ska vi titta på ytterligare en förskola till Andy och beställa skoluniform till Axel. Och så blir det fredagsmys i kväll. Vissa rutiner ska man inte ändra på.

Snabbis

Är hemma hos min svägerska som har internet. Vi har inte kommit i ordning alls men vi har det jättebra. Andy som alltid ville ga hem vill t.o.m stanna. I gar när jag sa att vi skulle till marknaden sa han ¨jag vill inte ga till marknaden, jag vill stanna i Chile¨. Efter att ha gatt till Utbildningsnämnden tva ganger (första gangen var det stängt) för att validera Axels förskelutbildning (ingen kommentar) fick vi reda pà att detta inte var nödvändigt sa nu ska Axel kunna börja skolan... Nu¨är det dock chiles nationaldag pa onsdag vilket innebär att skolorna är stängda hela nästa vecka. sa barnen kan inte bórja förrán den 23e, mañana, mañana...

Kram pa er alla, skriver mer sa snart jag kan.

Jakten på barnomsorg

Måndagen ägnade vi mest åt att försöka skaffa barnomsorg till barnen. Först gick vi med Tía Gina till ett dagis (jag vet att det heter förskola men systemet här påminner mer om hur det var i Sverige när jag var barn) som heter Osito (lilla Björnen) och som ligger på andra sidan gatan. Andy trivdes bra, började leka i den lilla trädgården direkt. På baksidan fanns lite mer plats men tydligen lekjte inte de små barnen där. 8.45-14.15 skulle kosta 45 000 pesos, cirka 600 kronor.Andy skulle kunna börja den 20 september, efter nationaldagsfirandet. Sen gick vi bort till Montessoriförskolan, Andy red på min rygg hela vägen. De skulle precis äta lunch så de bad oss komma tillbaka efter klockan 6 på kvällen då de hade mer tid att visa oss runt. Andy ville gunga och ville inte alls ge sig av därifrån men tillslut lyckades jag slita honom därifrån och bära hem honom. Nu var det riktigt varmt så barnen fick ett glas dricka var inte vi gick ut igen, denna gång med Sandra, för att titta på Axels gamla skola. Nu tog jag med vagnen, det är en bit att gå och backigt. När vi kom innanför grinden till skolan träffade vi Axels förskolefröken och hjon blev så till sig att hon hoppade upp och ner av glädje. Hon tog med oss in till sekreteraren som först sa att det inte var några problem och sen blev ganska ställd då hon insåg att jag ville att Axel skulle börja NU och inte ville skriva in honom inför nästa år. Hon skulle dock se om det gick och bad mig komma tillbaka med Axels födelsebevis. Ni kommer inte tro det här men jag har faktiskt med mig Axels chilenska födelsebevis! Däremot har jag inga intyg på att Axel klarat förskolan (förskolan = kinder är obligatorisk i Chile) men det verkade som om de skulle gå att ordna ändå. Skolan kostar 23 000 pesos/månad dvs. cirka 300 kronor. På eftermiddagen återvände jag och Andy till Montessoriförskolan. Andy lekte och lekte, när vi gick därifrån grät han och klagade över att han glömt bort att gunga vilket vad vad han velat göra från det att jag släpade honom därifrån första gången. Förskolan vad liten men verkade trevlig. Barnen mellan 2-3 år var i en grupp om max 10 barn (Andy skulle bli nummer 9 på morgonen) med två fröknar, en förskolelärare och en barnskötare. Barnen byter grupp efter ålder och mognad inte per år som i Sverige. 8.15-14 skulle gå på 55 000 pesos, 730 kronor. Det verkade som om Andy kunde börja när som helst. Nu gäller det bara att bestämma sig. Ett problem är att Axel skola ligger åt ett håll och Montessoriförskolan åt helt motsatta. Hade jag bara vetat vad vi ska bo (tanten vägrar flytta, mer om det senare) så hade det varit lättare att planera. Men vem har sagt att livet ska vara lätt? God natt!

I Viña del Mar.

Vid 4-tiden kom vi fram till Viña del Mar, till min förvåning mindes jag faktiskt hur man skulle köra (mot Con-Con inte mot Viña). Det var jätteskönt att komma fram. Trots att jag jinte varit i Chile på två år så kändes det som att komma hem. Allt var så vanligt nästan. Axel slängde sig i famnen på sin farbror Franco och senare när vi träffade deras farmor så slängde sig båda i famnen på henne. Alla hade pratat om hur kallt det var men det var soligt och skönt. Elsa och hennes man var också hemma hos svärmor och väntade på oss med barnens lille kusin Francisco. Dessutom kom Alejandros kusiner Sandra och Maximiliano och barnens farfar Remigio. För övrigt var det samma människor som vanligt överallt och de som inte kände igen mig/oss var snabba att fråga vad vi kom från eller vilket språk vi svarade. På en timme eller två pratade jag nog med fler okända än jag gjort senaste året. Välkommen till Chile!

Dinosaurier

I Santiago har det pågått en dinosaurieutställning hela vintern. Dan vi kom var sista dan på utställningen. Därför hade vi bestämt oss för att inte åka direkt till Viña utan stanna i Santiago en dag för att gå dit. Alicia och hennes pappa kom och hämtade oss på flygplatsen. Vi åkte hem till dem och åt lite och barnen lekte medan jag (äntligen!) fick duscha, jag hade nog luktat sen springturen i Köpenhamn och 32 grader i Madrid med vinterkläder hade inte gjort saken bättre. Efter denna pånyttfödelse gav vi iväg för att titta på dinosaurierna. På väg dit upptäcker vi att stora delar av stan är avstängda p.g.a. 11 september-demonstrationer (Allende mördades 1973). Vi var rädda för att inte komma fram. Alicias föräldrar släppte av oss så vi fick gå för det gick inte att komma fram med bil men vi fick lova att vända om om det var våldsamma protester. Vi såg inga demonstrationer alls (dock färska blodspår på gatan) och kom fram till utställningen utan problem. Utställningen var fantastisk och Axel överlycklig!

Efter att ha tittat klart kom Alicias föräldrar och hämtade oss och vi begav oss mot Viña del Mar. På vägen dit åt vi på en chilensk restaurant (carne mechada för mig och cazuela till barnen). Andy fick genast en liten beundrarinna. Han trivdes mycket bra på restauranten, framförallt i köket och bakom den där det fanns en häst och massa barn.

Resan

Vi åkte från Torslanda 11.08, 8 minuter efter utsatt tid vilket innebar att min underbara mamma redan var ett nervöst vrak, det var tur för henne att hon bara skulle med till flygplatsen…

Väl på Landvetter checkade vi in, tog farväl av mamma och Alejandro och gick igenom passkontrollen utan problem. Att komma på flygplanet var lite svårare, man var tvungen att gå ner för en trappa och sen upp för en trappa till planet. Inte helt lätt om man bara är 2och ett halvt men med lite hjälp från flygvärdar och värdinnor gick det bra. Framme i Danmark tog vi det lugnt, jag åt en räksallad och barnen fick kanske i sig lite smörgås resp. banan och sen strosade vi bort mot vår gate i andra änden av flygplatsen. Den var då jag kom på att vi bara fått boarding card för första etappen och att jag skulle ha fixat nya. Lämnade Axel, som var trött på att gå, vid gaten och sprang med Andy på bagagekärran tillbaka till Transit-området. Väl där visade det sig att systemet var sönder och jag fick springa tillbaka igen. När vi kom till gaten skulle planet gå om ca 15 minuter och Axel var ledsen. Efter mycket krångel med att få våra boardingcards (samtidigt som en spansk familj som kom efter oss var hysterisk för att de inte fick ta med sin hund) kom vi ombord 5 minuter innan planet skulle lyfta…

Efter en inte särskilt (tack och lov!) händelserik flight landade vi i Madrid vid halv 8. Vi hade 4½ timme på oss och trodde att vi skulle få tråkigt men då hade vi inte räknat med Andy… I jakten på ett ställe att få nya boardingcards på hittade han en utgång med automatiska dörrar att springa ut genom. Dörren ut från flygplatsen… Efter att folk fördjävuls försökt få in honom igen var jag och Axel tvungna att gå ut. Så vi fick gå ut från flygplatsen, hitta incheckningsdisken igen, checka-in (under tiden klättrade Andy på bagagebandet) packa upp väskor, ta av ytterkläder, skor, skärp etc. för att komma igenom passkontrollen igen och sen åka tåg till en annan terminal. Sistnämnda hade vi nog fått göra i alla fall men ändå… Det positiva som finns att säga att om denna upplevelse är att a) det fick tiden att gå och b) vi kunde äta på McDonalds innan vi gick in.

Vi kom på planet tack vare an hjälpsam chilensk dam som tog min väska så jag kunde bära Andy och ursäktade sig fram genom folkmassan. Andy somnade innan planet hade lyft och åt inte något av den middag som serverade vid 1-tiden på natten. Jag och Axel åt, tittade på Shrek 3 (jag) och Fantastic 4 (Axel) tills vi somnade. Andy vaknade och grät ett par gånger men när han tillslut fick lagt sig på golvet så sov han till 10 svensk tid.
Efter en frukost vid 5-tiden (lokal tid) landade vi i Santiago strax efter 7. Vi kom fort av (tack vare ytterligare en hjälpsam chilenska). Alejandro ringde på mobilen så fort vi kommit av och när vi försäkrat honom att vi var vid liv och mådde bra gick vi ut för att hämta våra väskor. Högtalare meddelade att resväskorna från Madrid fanns på band 5. ( Sedan meddelade den också att barn inte fick vara på bagagebandet efter att Andy klättrat upp…) På band 5 fanns massa resväskor men inte våra. Jag frågade någon som jobbade där om allt bagage från Madrid fanns på band 5 och fick svar att så var fallet. Efter ytterligare några varv med samma väskor och efter att ha frågat ytterligare en person som jobbade där gick jag till kassan för att meddela att våra väskor var borta. (Precis som när vi flög med Air France 2001). Fick då veta att bagage från flight från Madrid med Iberia kom på band 5 och flight från Madrid med Lan fanns på band 3. Vid band 3 stod våra väskor och Andys vagn och väntade.

Sista inlägget från Sverige?

Det här blir sista inlägget jag skriver från Sverige. (Om jag inte lyckas blogga från Landvetter förstås...)

Har tagit avsked av mina vänner (förutom Ana som ska komma och hämta kläder till Emilio om en stund) och av mina arbetskamrater. De hade köpt tårta samt jordgubbar till mig som äter GI-mat. Och Tanya bjöd på sallad till lunch. Lägenheten är tömd och städad tack vare Tanya (puss, älskling!). Golvet förhoppningsvis torkade och lackade och bör stå och torka i detta nu.

Håller fortfarande på och bråkar med 3. Killen som sålde telefonen till mig har slutat men har pratat med hans chef. Det är inga stor pengar det rör sig om, tvärt om, men jag hade verkligen räknat med att kunna gå av planet, köpa ett kontantkort och ringa Daniela med en gång. Dessutom gillar jag min telefon och kan den så jag hade helst haft den i Chile också.

På tal om Daniela (som tidigare har bott i Sverige) så fick jag ett mail från henne idag där hon bad mig ta med te, pepparkakor och lingonsylt... Jag är beredd att göra nästan vad som helst för henne så det är klart jag gör det men väskorna är redan sprängfyllda...

Ringde svärmor och fick henne att ta kontakt med kvinnan som vi vill höra av. Inte för att det hjälper egentligen, jag kan inte ringa svärmor (antagligen) igen pga tidsskillnaden men det känns ändå tryggt om hon har pratat med henne.

Nästa gång jag skriver så befinner jag mig i Chile. Känns konstigt. Vi hörs!

P.S. Har pratat med tre igen. De kan tydligen inte heller låsa upp telefonen ännu, koden som gör detta finns tydligen inte. Kundtjänst sa att möjlighet finns att utländska kort fungerar ändå. Slipper iallafall abonnemangsavgift under tiden jag är borta. D.S.

En svag strimma av hopp...

I natt kvart i ett (Chile ligger 6 timmar efter) så fick Alejandro tag i mannen (Tack hoeny!) till kvinnan som hyr ut huset som jag vill hyra. Han sa att kvinnan som bodde i det skulle flytta ut senast den 15 september och när han förstod att Ale ringde från Sverige så sa han att det var reserverat för oss. Frun som, som vanligt, var den som hade koll och bestämde skulle inte komma hem förrän 1½ timme senare och inte ens Alejandro orkar sitta uppe till halv 3 för att ringa. Ska försöka få svärmor att gå dit i kväll, undra om hon är hemma nu...? Jag skulle i alla fall få komma dit den 10:de och titta. Så kanske, kanske att man vågar hoppas...

Vad det gälle vår lägenhet så är den uthyrd för fjärde gången, kontraktet är påskrivet och hyran samt en månadshyra i deposition är betalt. Hoppas nu det funkar!

Äta, äta, äta...

Som jag tidigare nämnt så vill alla mina vänner träffas och ta farväl. Det är naturligtvis jätteroligt och jag hade blivit väldigt ledsen om de inte ville göra det. Eftersom man inte har all tid i världen (fast det tror ni väl att jag har så mycket som jag bloggar) så blir det att man träffas och äter. Så i måndags var jag och Ingrid (och Leo!) och åt sushi och sen drack vi kaffe. I dag ska jag gå ut och äta med mina arbetskamrater Aida och Joachim, var tydligen den enda dag Joachim kunde. I morgon ska jag träffa Åsa och äta frukost och sen Aurora och äta lunch. Förhoppningsvis hinner jag in till jobbet emellan, för att inte tala om att svälja. På fredag ska jag äta lunch med Tanya och Aida och på kvällen blir det middag hemma hos mamma och pappa. Sen får vi banta under lördagen och så på söndag blir det lunch hos Alicia och middag hos svärmor och sen så kommer väl hela släkten som vill träffa oss att bjuda på mat. Men vad är väl lite full mage mot glädjen att få träffa alla underbara människor?

Telefontrassel

För ett tag sen så köpte jag en ny mobiltelefon. Jättefin. Jag köpte den från 3, över telefon. Först ville jag inte köpa någon ny telefon eftersom jag skulle åka iväg men säljare övertygade mig att köpa en telefon som gick att använda över hela världen och så kunde jag bara låsa upp den hos mumien.se när det var dags att åka. Fast det hade jag inte hört från honom...

Nåja, telefonen kom och jag har varit jättenöjd med den. Så i dag gick jag från jobbet en timme tidigare och åkte upp till nämnda mumien för att låsa upp telefonen. Lämnade över min telefon, mannen i kassan satte i en laddare eller nåt och meddelade att han inte kunde låsa upp den eftersom programvaran var för ny. Så nu står jag här men en ny telefon med abonnemang som jag ska betala varje månad och som jag inte kan använda. Vad sägs om det?

Övervikt

Nej, inte jag. Väskorna. 24 kg var. Erkänn att det var snygg att lyckas fördela vikten så lika i alla fall. Återstår väl bara Alejandros special. Plocka ur allt tungt ur väskan och ler stort så det ser lätt ut när man bär 20 kg handbagage... Tur att vi har hjul på handbagagen också! Nån som vet vad man får betala per kg?

Upploppet

Efter en hektisk helg med två barnkalas och ett dop är det plötsligt bara några futtiga dagar kvar tills vi ska åka. Fortfarande mycket kvar att plocka undan och så städningen så klart. Dessutom vill folk träffas. Denna vecka ska jag försöka träffa Ingrid, Linda, Aurora, Janett, Åsa och Tanya. Och på fredag ska vi ha avskedsmiddag hemma hos Mamma och Pappa. Så på torsdag ska vi försöka vara i det närmaste klara och så fall städa det allra sista på fredag.

Dessutom så är det lite småsaker kvar att handla. Nya tandborstar, kanske en tröja att ha med som ombyte (har packat ner alla andra...) och presenter. Dessutom så funderar jag på om barnen inte skulle ha nya skor att åka i. Kommer inte att köpa så mycket presenter. Har köpt några småsaker till barnens kusin, Francisco, men till de andra blir det nog bara lite svensk choklad. Det är så dyrt att handla här och tar så mycket plats. Hellre bjuder jag ut dem på middag där eller något liknande. Ska köpa en påse skorpor till Alica. Och ett smycke till min svärmor. Och kanske något till Daniela...

Ska träffa Ingrid efter jobbet. Våra respektive tar hand om respektive barn så det blir bara vi och en nydöpt Leo. Hoppas hon är sugen att springa runt och shoppa för jag har då inte tid att sitta still...

Kaos är granne med Gud?

Det står resväskor överallt. Mellan resväskorna ligger de få (?) kvarvarande leksakerna utspridda. Kläder som plockats ur sina normala platser har en tendens att breda ut sig över golven. Maten är uppdelad i slänga och ge bort. En hel garderob är full med Alejandros grejer. Klädkammaren är fortfarande full med skräp. Frysen behöver tömmas och frostas av. Alla saker man behöver är nerpackade. Jag är superförkyld och har ont i huvudet. Andy la sin Spindelmanglass i vår säng... Vinglasen som vi fick i bröllopspresent måste packas ner. Massa av mina kläder hänger kvar i garderoben. Kläder, lakan och mattor ska tvättas. (Tvättid på onsdag kväll.)

Fast lite bra är det också. Den trasiga sitsen till toaletten har bytts ut. Vårt fula gamla badrumsskåp har skruvats ner och ska bytas mot det ni ser ovan. Rullgardin ska upp i barnens rum. Vi har fått rensat ut och slängt massa skräp. Badrummet är så rent, så rent. Min pappa skruvade t.o.m. bort toaletten så jag kunde göra rent under (fy vad äckligt det var!). Om en vecka är vi nästan framme.

Tack för all omtanke

Nej, jag skojar inte. Vi har fått återbud på riktigt. Eftersom ni oroar er så (tack snälla!) så får jag väl berätta vidare. Jag hann inte förut, skulle på 6-års kalas till Axels bästa kompis Marko.

Jo. alltså jag och Tanya befann oss på Göteborgs Operan och såg Aurora i genrepet av Faust när detta SMS anlände (i pausen alltså). Inte jättekul att sitta och tänka på under akt 2 och 3. Denna gång ville jag inte kontakta några utvalda via Blocket och vänta utan satte in en annons när jag kom hem vid halv 12 på natten. Klockan 7 på morgon började jag och Tanya jobba igen (vi har haft mycket att göra med utskick av månadsbrev till våra aktieägare) och vid 8.30 publicerades annonsen. När jag tog bort den på eftermiddagen hade jag nog fått 40 svar. Jag ringde upp en, en förmedlare som sökte en lägenhet till en konsult på Astra Zeneca och hans fru och 4-årige son. På lunchen cyklade jag hem i ösregnet och visade dem lägenheten och nu är det uthyrd. Igen. För fjärde gången.

Senare kom det ytterligare ett SMS från tjejen: "Hej fick du mitt meddelande igår? Jag har hittat två tjejer som är intresserade" Jag svarade att vi föredrog att sköta detta själva och då hade hon fräckheten att svara: "Oki finns det någon möjlighet att få tillbaka något av pengarna?" Jag skickade ett mail (jag tycker inte SMS är någon lämplig kommunikationsform för sådana saker) och skrev lite syrligt att de skrivit på kontrakt och faktiskt inte kunde komma ur det och att 5000 kr skulle vara billigt sätt att komma undan och att de kunde få tillbaka 2000. Fick ett ganska surt SMS tillbaka men jag stod på mig. Efter att ha cyklade hem i ösregn var jag inte särskilt blödig längre. Och dessutom visste hon ju faktiskt hela historian bakom och hur angeläget det var. Och så är jag ju faktiskt nästa klar jurist, pacta sunt servanda... Tycker ni det var hemskt gjort?

Ni kommer inte tro det är sant

Fick ett SMS från tjejen som skulle hyra vår lägenhet. Tjejen som skrivit på kontraktet samt betalat in hyra för september månad + deposition på 2000 kr:

"Hej anna vi har fått problem inom familjen vilket innebär att jag måste flytta hem till mamma för hon klarar det inte själv. Jag vet att det ställer till det för er men behåll månadshyran och jag kan hjälpa er att hitta någon ny så länge? Skulle det fungera? Jag är jätteledsen att det blev så här speciellt när ni ska iväg om en vecka. Men vi har stor sorg inom familjen nu. NN"