I går när Axel skulle gå och lägga sig så klagade han över ont i magen och påstod att han behövde kräkas. Han verkade dock inte allt för dålig utan satt och tittade på TV, paratde om annat men skrek då och så till. Jag gick och köpte lite Coca Cola till honom men det ville han inte dricka, han påstod att det blev värre. Jag sa till honom att försöka bajsa, tänkte att han bara var hård i magen men när han kom in på toaletten så kräktes han och kräktes och väl tillbaka i soffan igen så gick det bara en liten stund innan han kräktes igen. Det finns två saker jag har väldigt svårt med när det gäller sjukdom här i landet. Den ena är att människor inte verkar tro på virus; allt man drabbas av beror på något man gjort. Om man är förkyld så beror det på att man gått ut utan mössa, eller utan skor eller tvättat håret eller... Och är man magsjuk så beror det på något man ätit. Nu har ju jag, till skillnad från många här, för vana att förvara maten i kylskåpet och brukar inte ge mina barn skämd mat så jag vågar nog påstå att det är föga troligt att en skulle ha ätit något dåligt på lördagen och den andra något annat dåligt på torsdagen. Särskilt som vi alla äter samma mat. Den andra saken är att de inte verkar tro på virus; så fort någon är sjuk ska man gå till läkaren. Människor med magsjuka går till vårdcentralen eller akuten. Jag vägrar naturligtvis. Inte bara för att jag tycker det är idiotiskt utan för att jag är säker på att jag kommer smittas av ett flertal sjukdomar om jag vågar mig i närheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar