Jäkla jordskalv

Jordskalven fortsätter. Efter att min stackars mamma ringde och frågade om det var några döda så vill jag bara förklara att det handlar om skalv, inte jordbävningar. Ett jordskalv känns som man tänker sig en hiss som fastnar, det gungar till. Skillnaden är bara att det inte är en hiss som skakar utan allt. Även om jordskalven har varit värst i Valparaiso-regionen där vi bor så känns samma skalv i t.ex. Santiago. Det första kom som sagt i lördags, vid 4 på eftermiddagen. Sen kom nästa klockan 3, natten till måndagen men det kände inte jag. Däremot så vaknade jag vid 6.30 senare samma morgon då nästa skalv kom. Sen har det varit lugnt till strax efter 12 i natt då det kom 4 stycken på en kvart. Det var riktigt otäckt. Barnen vaknade dock inte alls utan sov lugnt vidare. Det konstigaste, tycker jag, är att det är så tyst. Det är ingen som skriker eller rusar ut på gatorna. Fast de är väl vana, och vet dessutom att stolparna är det första som rasar så man ska undvika att stå nära dem och det är fullt av dem här, de verkar inte tro på att gräva ner ledningar. En granne hävdar att det kommer bli jordbävning men andra säger att det kan man inte förutse, det är inte större (eller mindre) risk för jordbävning nu än annars. Fast presidenten uttalade sig i radio och TV igår och det pratades om förberedelse. Även om jordskalven inte är farliga så är folk rädda och det är det man mest pratar om. Den senaste jordbävningen här var 1985 men den senaste stora var 1904 då Valparaiso totalförstördes.