3-års trots

Andy har haft en riktigt jobbig period av trotsålder. Han har gråtit eller skrikit p.g.a. precis allt precis hela tiden. Varje morgon har det varit bråk för att han ska öppna grinden och komma först till dagis samt öppna grinden till dagis. Det var faktiskt så illa att Anna en dag sa att hon aldrig sett Andy skratta. Han som brukade vara världens gladaste unge och skratta mest hela tiden! Men nu har det vänt (peppar, peppar), jag vet inte om det är så att han börjar komma ur trotsåldern eller om han börjar vänja sig vid att vara här i Chile men nu skrattar han mest hela tiden, särskilt när han badar. Det är inget bråk om att öppna grindar och han kan faktiskt gå flera meter utan att påstå att han inte har några ben. Snart kan man nog ha honom i möblerade rum!