onsdag 1 oktober 2008

Stolt

På tal om det här med spanska språket och uttal; i går var jag på Stadsbiblioteket för att låna lite filmer och ljudböcker. När jag kommer dit så har de drop-in på spansk konversation så jag satte mig och var med på det en timme. Det var trevligt om än inte så lärorikt. Problemet när man kommit till en viss nivå i ett språk är att det är mycket svårt att få stimulans. Så länge man är nybörjare finns det komvux-kurser, kvällskurser, konversation etc. men sen finns det inget mer. Jag skulle behöva en konversationskurs där man diskuterade den ekonomiska krisen och andra dagsaktuella händelser på en hög nivå med en petig lärare som rättade alla fel och allt uttal. Det blev en lång utflykt som min fonetiklärare säger. Vad jag skulle säga var att efter drop-in så gick jag och botaniserade bland de spanska böckerna. Då kom en medelålders latinamerikansk man fram till mig och rekommenderade mig (på spanska) en bok. Vi bytte några ord och då frågade han var jag kom ifrån! Jag har tidigare varit med om att min blandning av chilenskt dialekt och svensk brytning fått folk att undra detta men jag blir alltid glad när folk inte hör direkt att jag är svensk. Kan man vara glad för lite har man mycket att vara glad för!

När jag pratade med Patricio på kvällen och berättade att jag ville jobba bort min brytning utbrast han "Men jag älskar hur du pratar!". Han tyckte dock att det var bra att jag ville jobba med min spanska och är själv väldigt angelägen om att lära sig svenska och lyssnar på sin svenska-kurs (som han fick av min mamma i avskedspresent) så ofta han kan.

3 kommentarer:

Nadia sa...

Jag tycker nog ocksa att det kan vara charmigt med brytning. Pa nagot satt ar det en del av den man ar, en del av ens identitet. Sa lange brytningen inte ar sa stark att den utgor ett hinder for att forsta vad den som talar sager sa ar det ju inget "fel" att bryta. Men jag forstar ocksa din onskan att tala sa bra att man alltid smalter in och inte alltid behover svara pa varifran man kommer.

Anna sa...

Det är charmigt med lite brytning som en bokstav eller något visst ord man kan höra det på eller så men mindre charmigt med människor som har helt fel melodi eller pratar svenskt och stötvist istället för som i ett som man ska på spanska. Tycker jag.

Måste nog sjunga med lite mer i fortsättningen som Pumita skrev.

It´s all about me sa...

Jag kan rekommendera dig att läsa spanska på universitetet, där är det mer diskussioner som förutsätter att man redan pratar flytande.