Fortsättning

Allting har en ände och så blev jag också tvungen att åka hem efter sex månader i Chile. Jag lovade att jag skulle komma tillbaka till Chile men han trodde mig nog inte för han bjöd in sig själv till mig i Sverige. Efter nästan tre månader i från varandra kom han till Sverige. Jag bokade biljetten åt honom och så betalade han mig när han kom. Han hade tur, jag lyckades få en biljett för drygt 7000 SEK. Innan han skulle komma var jag jättenervös, tänk om det inte skulle funka alls? Han skulle stanna i hela tre månader, vart skulle han ta vägen om det inte funkade mellan oss? Skulle förhållandet överleva att flyttas från semester i Chile till vardag i Sverige? Hur skulle det vara att ha någon boende här som inte kunde språket och inte hade någon? Två dagar innan han kom så skrämde min kompis Carola upp mig totalt genom att berätta att hennes chilenske mans bror inte hade fått komma in i Europa utan skickats tillbaka till Chile några månader tidigare. Det var ganska skönt, jag slutade oroa mig för att han skulle komma hit och började oroa mig för att han inte skulle göra det. Han kom dock på avtalad tid, sist av alla eftersom han inte fått sitt bagage. Jag var överlycklig och barnen nästan ännu gladare, på vägen hem fick han inte sitta brevid mig i framsätet utan barnen ville ha honom hos sig där bak. Väskan kom med taxi kvällen därpå, efter min skräckpropaganda hade han inte vågat lastat om den i Frankrike utan lämnat den där för att inte riskera utvisning. Från att jag såg honom så försvann all oro direkt, han var minst lika underbar i Sverige som i Chile. Visst hände det att vi bråkade under de tre månaderna han var här men det hade ingenting att göra med det som jag hade oroat mig för. Däremot så blev det en del kulturkrockar. Efter tre månader så var han dock tvungen att resa hem igen och han kan inte komma tillbaka förrän han har varit utanför Europa i tre månader, i dagsläget är det en månad kvar.