JUMBO

Jag har säkert skrivit om JUMBO förut, denna fantastiska tyska affär som har ALLT. Pepparkakor? Ja! Lakrits? Jajamen Knäckebröd? Absolut, från Filipstad. Dessutom kläder, heminredning, porslin, cyklar, massa olika vin och spritsorter och mycket mycket mer. Jag tror att man kan få tag i allt på JUMBO, eller som min mamma säger Anna skaffar allt på JUMBO. Saken är nämligen den att jag träffade pojkvännen på JUMBO.


Så här var det. Det var ett par dagar innan min föräldrar skulle komma till Chile. Det var förmiddag, barnen var på förskolan. Eftersom jag bara ägde två vinglas så tänkte jag skaffa några stycken inför mina föräldrars besök. Dessutom behövde jag sängkläder, lite pynt och fylla på kyl och skafferi med färskpressad juice, mögelost, grovt bröd, knäckebröd och lite annat smått och gott som man inte hittar på Lider. Så när jag gick ifrån JUMBO hade jag en välfylld vagn framför mig. När jag åkte ner för rulltrappan (rullbandet) med min vagn så åker en söt kille upp på andra sidan. Vi får ögonkontakt och jag vänder mig om för att titta efter honom, och han vänder sig om för att titta efter mig. När jag kommer ner för rulltrappan så vänder jag mig om igen och han kollar fortfarande. När jag gick mot hissen var det med ett stort leende på läpparna, till skillnad från chilenare i allmänhet som tittar på en som om de vill äta upp mig hade denna blick snarare signalerat "jag vill bjuda dig på bio". Jag tänkte för mig själv att det skulle inte förvåna mig om han vände och kom efter mig. När jag stod och väntade på hissen (det tog evigheter!) så kom han mycket riktigt åkande ner för rulltrappan igen. Han såg mig inte där jag stod och väntade och jag kunde ju inte ropa på honom, han kunde ju lika gärna vara på väg ner för att träffa sin fru eller kompisar. Och vad skulle jag ha ropat, "oye!"? Så han åker ner, där jag står och väntar på hissen ser jag honom gå omkring och leta på parkeringsplatsen. Jag bestämde mig för att ta rulltrappan ner en våning till, kanske skulle det gå fortare att få hiss från vån. 1 (rulltrappan går inte hela vägen ner för vagnar) eller så skulle jag stöta på honom i rulltrappan igen. När jag väl kommer ner är han inte kvar. Senare får jag reda på att han åkte upp hela vägen igen, väl uppe sett mig nere på parkeringen och åkt tillbaka ner. Jag börjar långsamt gå mot bussen. I vanliga fall får man alltid vänta på den bussen men idag kom den naturligtvis precis. Jag lyfte långsamt upp mina kassar med avsikt att missa bussen. den väntade in mig. Då kommer han gående. När jag går på bussen är han framme vid bussen. Jag nickar lite åt honom och han kliver på. Efter att ha presenterat oss och berättat om våra barn och vad vi gör berättade jag att jag handlat så mycket för att mina föräldrar skulle komma. "Va bra att dina föräldrar kommer, då får jag träffa svärföräldrarna!" säger han. När vi kommer till min hållplats går han med mig av för att hjälpa mig att bära alla påsar. Efter ett glas vatten och en stunds prat måste jag hämta barnen från förskolan. Han lämnar mig utanför förskolan med ett löfte om att hämta mig efter 10 följande förmiddag för att åka till stranden. 7 minuter över 10 nästan morgon kommer han och ropar "Chica!" utanför. Det här är en man för mig, tänker jag.