Över frukostkaffe i morse så sa jag till Patricio att jag gärna hade varit i Chile. När jag tänker tanke att vara i Chile så känns det jättebra, lugn och ro. Om jag däremot tänker på att resa till Chile så får jag panik. Och då snackar vi inte flygrädsla eller ens 24 timmar med två uttråkade små pojkar. Vi snackar mer resa som process, förberedelse. Jag får lika ont i magen av att tänka på att mentalt förbereda mig för resan som av att faktiskt ställa mig och börja flyttstäda eller packa. Jag hade velat sövas ner till jag kunde vakna upp i Chile, utan att behöva prata med skolpersonal eller packa ett endaste plagg däremellan. Jag vill bara lägga benen på ryggen och springa när jag tänker på allt som ska göras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar