Svinkallt

Nu är det minusgrader (eller i alla fall minusgrad) här i Chile. I norra Chile där det SKA vara varmt är det ännu kallare än här i Santiago där det kallaste hittills är -2,1 grader. Problemet är bara att husen här inte är byggda för kyla, och i vårt fall dåligt underhållet, så det är iskallt inne. Vi har fått flytta in barnen i vårt rum för i deras rum på övervåningen går inte att vara på nätterna och morgonen (fast jag är det just nu, burr!). På dagarna går temperaturen upp till 15-17 grader om det är sol och det är det i regel när det är kallt, blir det kallare än +5 grader så regnar det inte här av någon konstig anledning. I går satt vi ute och åt lunch för i solen i trädgården är det varmare än inne i vårt hus... Förhoppningsvis hittar vi snart annat boende och kan flytta härifrån.

När solen har värmt lite så ska vi gå till marknaden och köpa frukt och grönsaker. Och potatis! Med undantag av citroner och apelsiner som det är högsäsong för så är frukt och grönt dyrt för tillfället, äpplen kostar 3-5 kronor/kg, potatisen 3-4 kronor/kg (fast den har varit dyrare), avokado 15 kronor/kg, broccoli 3-5 kronor/st och tomaterna hela 7 kronor/kg! När jag översätter till svenska priser så inser jag hur billigt det är, men priserna har gått upp rejält, hahahah. Vad som är riktigt billigt hjär är fisk, jag köpte fiskägg (alltså inte kaviar utan sådana i klasar som man steker) för 28 kronor/kg och makrill för 11 kronor/kg.

Sen ska vi åka in till stan och gå på museum, det lär finnas mumier att se i Quinta Normal. Om vi har riktigt tur kommer Isidora hit sen men det har jag slutat tro på...

Ha en härlig helg! *Puss*

Avskedsfest

I går var det avskedsfest hemma hos mina föräldrar. God mat och dryck fast själva avskedandet blev det inte så mycket av eftersom Sara bestämde sig för att komma med och picknicka på torsdagen. Jag fick en otroligt fin Guess-klocka av Sara och Dennis i examenspresent, ska försöka lägga in kort på den. Precis min stil och matchade armbandet som jag också fick i examenspresent. Sara är mästare på att köpa presenter. Hon köper alltid jättefina saker och kommer alltid ihåg om man säger att man önskar sig något, långt efter att man själv (i alla fall jag) har glömt det.

JUMBO

Jag har säkert skrivit om JUMBO förut, denna fantastiska tyska affär som har ALLT. Pepparkakor? Ja! Lakrits? Jajamen Knäckebröd? Absolut, från Filipstad. Dessutom kläder, heminredning, porslin, cyklar, massa olika vin och spritsorter och mycket mycket mer. Jag tror att man kan få tag i allt på JUMBO, eller som min mamma säger Anna skaffar allt på JUMBO. Saken är nämligen den att jag träffade pojkvännen på JUMBO.


Så här var det. Det var ett par dagar innan min föräldrar skulle komma till Chile. Det var förmiddag, barnen var på förskolan. Eftersom jag bara ägde två vinglas så tänkte jag skaffa några stycken inför mina föräldrars besök. Dessutom behövde jag sängkläder, lite pynt och fylla på kyl och skafferi med färskpressad juice, mögelost, grovt bröd, knäckebröd och lite annat smått och gott som man inte hittar på Lider. Så när jag gick ifrån JUMBO hade jag en välfylld vagn framför mig. När jag åkte ner för rulltrappan (rullbandet) med min vagn så åker en söt kille upp på andra sidan. Vi får ögonkontakt och jag vänder mig om för att titta efter honom, och han vänder sig om för att titta efter mig. När jag kommer ner för rulltrappan så vänder jag mig om igen och han kollar fortfarande. När jag gick mot hissen var det med ett stort leende på läpparna, till skillnad från chilenare i allmänhet som tittar på en som om de vill äta upp mig hade denna blick snarare signalerat "jag vill bjuda dig på bio". Jag tänkte för mig själv att det skulle inte förvåna mig om han vände och kom efter mig. När jag stod och väntade på hissen (det tog evigheter!) så kom han mycket riktigt åkande ner för rulltrappan igen. Han såg mig inte där jag stod och väntade och jag kunde ju inte ropa på honom, han kunde ju lika gärna vara på väg ner för att träffa sin fru eller kompisar. Och vad skulle jag ha ropat, "oye!"? Så han åker ner, där jag står och väntar på hissen ser jag honom gå omkring och leta på parkeringsplatsen. Jag bestämde mig för att ta rulltrappan ner en våning till, kanske skulle det gå fortare att få hiss från vån. 1 (rulltrappan går inte hela vägen ner för vagnar) eller så skulle jag stöta på honom i rulltrappan igen. När jag väl kommer ner är han inte kvar. Senare får jag reda på att han åkte upp hela vägen igen, väl uppe sett mig nere på parkeringen och åkt tillbaka ner. Jag börjar långsamt gå mot bussen. I vanliga fall får man alltid vänta på den bussen men idag kom den naturligtvis precis. Jag lyfte långsamt upp mina kassar med avsikt att missa bussen. den väntade in mig. Då kommer han gående. När jag går på bussen är han framme vid bussen. Jag nickar lite åt honom och han kliver på. Efter att ha presenterat oss och berättat om våra barn och vad vi gör berättade jag att jag handlat så mycket för att mina föräldrar skulle komma. "Va bra att dina föräldrar kommer, då får jag träffa svärföräldrarna!" säger han. När vi kommer till min hållplats går han med mig av för att hjälpa mig att bära alla påsar. Efter ett glas vatten och en stunds prat måste jag hämta barnen från förskolan. Han lämnar mig utanför förskolan med ett löfte om att hämta mig efter 10 följande förmiddag för att åka till stranden. 7 minuter över 10 nästan morgon kommer han och ropar "Chica!" utanför. Det här är en man för mig, tänker jag.

Empanadas och anticuchos

Så här års när 18 september (Chiles nationaldag) närmare sig så vaknar lusten att återvända dit. Det har väl också att göra med att vi går mot mörkare tider medan våren börjar komma i Chile. Men det är något speciellt med 18, det är nästan som att man kan känna lukten av empanadas (piroger) och anticuchos (grillspett) i luften. Chilenare grillar väldigt mycket och ofta och en "asado" (grillfest) är nog den vanligaste slags sammankomsten i Chile. Den 18 september måste alla hushåll i Chile flagga med den chilenska flaggan. Gör man inte det så kan man få böter men om man får det skiljer sig från kommun till kommun; ju "blåare" kommun desto större risk. Man bör inte flagga förrän idag, den som flaggar den 11 september (Salvador Allendes dödsdag/Militärkuppen 1973) är Pinochet-anhängare. Förutom den stora flaggan är det också vanligt att huset dekoreras med band av små plastflaggor.

September är en blåsig månad och att flyga drake är vanligt. Barnen får drakar och gör drakar i skolan. Ofta är drakarna utformade som flaggan. Dessutom dansas det cueca, Chiles nationaldans och dricks chicha. Alla skolor har parader med dansuppvisningar och barnen är utklädda till huasos och huasas, chilenska cowboys/bönder.

Jordgubbsjakten

Jordgubbssäsongen i Chile är lång, 6 månader påstår min kompis Claire (att jag har sagt?). Men jordgubbarna är bäst och lättast att få tag i på försommaren. Nu är det sommar och de är inte lika fina. Och inte lika lätta att få tag i. Det fick jag erfara igår och i morse. Barnen skulle nämligen göra fruktspett på förskolan (som Axel kallar "jardín" även när han pratar svenska) och Axel och Andy hade fått i uppdrag att ta med sig jordgubbar. Hos den flirtige handlare på hörnet fanns det inga, de hade åkt i väg för att köpa. Hos diversehandeln brevid fanns inga, de har ett ganska dåligt utval av frukt och grönsaker (med chilenska mått, hade Ankargatanslivs i Majorna haft ett sånt utbud hade jag svimmat av lycka, där får man vara glad om det finns en tomat), och hos Don Braulio fanns det inga, de skulle få först i morgon. Nu krävdes det att jag tog till det tunga artilleriet och gå bort till "La Copa", vattentornet, där det finns fullt av fruktaffärer, köttaffärer m.m. som i 50-talets Sverige ungefär. I den första affären fanns inga, i den andra affären fanns inga, i den tredje affären fanns inga. Men i den fjärde affären fick jag napp, en enda ynklig låda fanns det som nästan tömdes då hon plockade ut ett kilo hyfsade jordgubbar till mig. För 8 kronor... Axel blev väldigt glad när jag kom till förskolan (den ligger precis på andra sidan gatan här) och lämnade jordgubbarna så det var absolut värt en liten promenad.

En timme senare dyker svärmor upp. Med jordgubbar! Hon har också lyckats få tag i det. Men hennes var finare, de går barnen äta till mellanmål när de kommer hem.

Tillbaka i Viña del Mar

Vädret här i Viña är tråkigt igen, mulet och grått. I Santiago var det en sval dag "bara" 30 grader i torsdags efter rekordnoteringen 33,6 dagen innan. I dag ska vi gå till marknaden och köpa frukt och grönsaker, några andra planer för dagen har vi inte. I Santiago såldes (fina) jordgubbar 2 kg för 13 kronor! Det var ett tag sedan jag såg jordgubbar här, hoppas jag får tag i det idag. Nu har melonstånden kommit upp! Det är som skjul som byggs upp i bostadsområderna (min närmaste ligger knappt två kvarter bort) där det bara säljs meloner.

Blandad frukt för 5 kronor...

....inte för många meloner, kanske är ett skämt här också men om man höjer till 20 kronor är det inte helt otroligt längre. Melonerna (iallafall de "små") kostar 6 kronor men det är fortfarande inte säsong. Persikor och meloner ligger väl på 4 kronor kilot och bigaråerna är inte mycket dyrare. I Sverige blir man ju helt ruinerad om man försöker äta lite nyttigt men här är det ett bra sätt att spara pengar. Häromdagen åt vi Charquican som består av potatis, majs, pumpa, spenat och köttfärs. Vill man laga det i Sverige så kan det bli hur dyrt som helst. Här kostar potatisen 1,50/kg, majskolvar 1 krona styck, pumpan är "dyr" hela 6 kronor kg men å andra sidan behövdes inte mer än 1/4 kg dvs. 1,50. Spenaten kostade en dryg krona och köttfärsen på marknaden kostade bara 30 kronor kg. Kanske att ett halv kg gick åt, fast det har jag svårt att tänka mig. Total kostnad för middag för 4 (Ambar åt med oss) samt lunch till barnen; mindre än 20 kronor.
Tomaterna betalade jag 1, 30 för senast och en bukett broccoli lika mycket. Men det är klart, det är dyrt att betala någon att laga maten åt en, jag betalar 1200 kronor i månaden för att ha Marí här 24 timmar/vecka...

Sushi

I går var jag och åt sushi med Alejandros kusiner Evelyn och Yuvitza. Först gick jag och Evelyn längs strandpromenaden, tittade på smycken som de säljer i stånden och satt och pratade i parken. Sen gick vi och mötte Yuvitza (och magen) och sen gick vi och åt sushi. Det var jätte jätte gott. Jag önskar verkligen att jag hade haft kamera med mig för det var så vackert, en stort träbåt dekorerade med sushi, lax och sallad i alla färger och former. Variationen av sushi är mycket större här än i Sverige men sushiställena är färre. Här finns det sushirestauranter, inte snabbmatsställen som i Sverige. Vi satt alldeles handfallna inför menyn och tog jättelång tid på oss men som tuir var så fanns det färdiga menyer så vi valde en med 41 bitar för 15 000 pesos (knappt 200 kronor). Mums!

Jordgubbar

Vi köper jordgubbar för 5-8 kronor litern och de är gudomliga. Förr har jag tyckt att chilenska jordgubbar är lite tråkiga, platta, små och mörkröda med ganska lite smak men de här är precis som de godaste svenska jordgubbarna. Barnen äter så mycket de kan och ber sedan om att få jordgubbar med sig till fruktstunden på dagis.

GI

Jag har börjat med GI-diet igen, tyckte att jeansen började sitta lite trångt. Till frukost omelett, till lunch igår tigerräkor i olja med vitlök och kyckling med sallad till middag. Idag blev det tonfisk och ägg till lunch, får se vad det kan tänkas bli till middag.

Frukt och grönt

Vi badade faktiskt inte hela helgen, vi var på marknaden också. Nu börjar sommarens frukter dyka upp. Vi köpte jordgubbar, bigaråer och persikor. Vi såg en vattenmelon så de dyker nog upp när som helst. Sen köpte Axel grillspett och vi åt grillspett till lunch i trädgården och färsk frukt till efterrätt. Nej, det är inte särskilt synd om oss.

Mer om priser

Vissa saker är skrattretande billiga. Jag går till närmaste presentaffär (det finns affärer precis över allt) för att slå in en bok till Andrea och köpa stift till mina blyertspennor. Jag tar med mig en 1000-pesos sedel (14 kronor) samt 300 pesos i mynt. Jag köper ofta saker i denna presentaffär, barnens skolmaterial, Maxis födelsedagspresent, godis, de bytte dragkedjan i mina jeans för 1000 pesos och för att slå in paket. Stiften till pennan kostar 150 pesos dvs. 2 kronor. Paketpappret kostar 100 pesos och då har hon slagit in det samt satt på en vacker egentillverkad rosett. Totalkostad inköp: 250 pesos eller lite mer än 3 kronor.

Tjockisar

I vår jakt barnomsorg har vi besökt en del skolor och förskolor och på alla ställen märker jag samma sak -barnen blir allt tjockare. Alejandros farbrors familj som bor i huset bredvid har säkert gått upp 50 kg totalt sen jag såg dem sist för 2 år sedan. Jag ser vad Alejandros kusin, som säkert väger 110 kg till sin kanske 165 cm, äter till middag: Pommes frites, friterat snarare än stekt kött men all sky på, vitt bröd och majonnäs. På TV görs det reklam för godis, snacks, efterrätter och söta flingor. Överallt säljs dricka, glass och snacks i bekväma portionsförpackningar. Vitt, ganska fett, bröd är det enda som går att få tag i. Pojkarna älskar det men äter kanske ett på morgonen och ett på kvällen, chilenarna lever i stort sett på det. Restriktioner av TV-tittande och dataspelande verkar höra till undantagen.

Själva njuter vi av det bästa Chile erbjuder; färsk frukt och grönsaker, färsk (ugnsbakad) fisk som Andy kallar kyckling och vill ha mer och mer av, och kokt kött (carne mechada).

För övrigt kan jag rapportera att vi numera har (halvtaskigt) Internet tack vare en kabel in till grannen. Axel är inskriven i 1:a klass i sin gamla skola (hans förskolefröknar blev så glada så de stod och hoppade upp och ner när de såg honom) och ska börja på torsdag. Han kunde börjat idag men jag tyckte det var meningslöst att låta honom gå en dag innan helgen och lovet. I morgon lördag ska vi titta på det hus där min svägerska tidigare hyrde. Det är litet, bara två sovrum, men med en stor trädgård. Dessutom ligger det nära och är billigt, bara 1200 kronor i månaden. I dag ska vi titta på ytterligare en förskola till Andy och beställa skoluniform till Axel. Och så blir det fredagsmys i kväll. Vissa rutiner ska man inte ändra på.

Äta, äta, äta...

Som jag tidigare nämnt så vill alla mina vänner träffas och ta farväl. Det är naturligtvis jätteroligt och jag hade blivit väldigt ledsen om de inte ville göra det. Eftersom man inte har all tid i världen (fast det tror ni väl att jag har så mycket som jag bloggar) så blir det att man träffas och äter. Så i måndags var jag och Ingrid (och Leo!) och åt sushi och sen drack vi kaffe. I dag ska jag gå ut och äta med mina arbetskamrater Aida och Joachim, var tydligen den enda dag Joachim kunde. I morgon ska jag träffa Åsa och äta frukost och sen Aurora och äta lunch. Förhoppningsvis hinner jag in till jobbet emellan, för att inte tala om att svälja. På fredag ska jag äta lunch med Tanya och Aida och på kvällen blir det middag hemma hos mamma och pappa. Sen får vi banta under lördagen och så på söndag blir det lunch hos Alicia och middag hos svärmor och sen så kommer väl hela släkten som vill träffa oss att bjuda på mat. Men vad är väl lite full mage mot glädjen att få träffa alla underbara människor?