Klar för avfärd

Efter att ha tillbringat hela helgen med att städa så är vi nu så gott som klara för avfärd. Ska BARA till konsulatet och hämta ett papper samt få ett annat påskrivet. Och lite annat smått och gott, dock inget så är av väsentlig betydelse för resan. Väskorna är packade, alla tolv (!) och står hemma och väntar. I dag ska jag träffa hyresgästerna och lämna över en nyckel till dem. I kväll blir det avskedsmiddag (grillade lammkotletter, mums!) hemma hos mamma och pappa med Sara och Dennis. I morgon väntar lunch (sushi!) med Ingrid och på onsdag ska vi till Axels fröken Anna och hennes son och tillika Axels klasskamrat Erik. I dag känns det som om läget är under kontroll!

Hur det känns?

Min mor ville att jag skulle blogga så hon visste hur jag kände när alla hennes bekanta undrar. Jag tog dock denna diskussion muntligt med henne så ni kan ju höra av er till henne om ni undrar. Annars känns det mest jobbigt och oroligt. Men så känner jag alltid när jag ska iväg. Den sista tiden är otroligt stressig, både tråkiga saker (som att flyttstäda, urk!) och roliga (som att äta avskedssushi med vänner och grilla med familjen) men mycket! Blir lite mycket och jag vill bara att det ska vara fredag direkt. Kan inte direkt påstå att jag ser fram emot torsdagen, 24 timmar på resande fot med 2 barn och 12 väskor...

Sista veckan i Sverige

Så är det nästan sista veckan i Sverige. Alla sex (6) resväskorna är packade, återstår bara något kilo i en för att lägga ner de allra sista kläderna som inte är tvättade än. Har delat upp "rummen" i lägenheten per dag så att jag ska städa ut ett utrymme varje dag. I går var det vardagsrummet, i dag klädkammaren. Tanken är att jag ska flyttstäda till helgen och sen bo hos mamma och pappa ett par dagar. Som tur är så har jag världens bästa föräldrar, de inte bara låter oss bo där de sista dagarna och kör oss till flyget, de har dessutom barnen några eftermiddagar nu så att jag kan fixa det sista! I helgen kommer min syster Sara och min kompis My och hjälper mig att städa. Tack gode Gud för alla snälla människor.

Gör mina sista dagar på jobbet nu, håller på att lämna i från mig "mina" klasser till deras nya lärare. Det känns väldigt bra att jag får göra det under en hel vecka när vi går parallellt. Försöker släppa taget även om det är svårt. Det positiva är att klassernas nya lärare är duktiga, engagerade och trevliga kvinnor. Det är med lätt hjärta jag lämnar över "mina" elever till dem. Eleverna kommer att få det jättebra och jag hoppas verkligen att Annica och Annelie kommer att trivas!

Patricio letar fortfarande hus. Kanske borde kännas lite oroväckande så här veckan innan avfärd men hemma hos min kompis Anna står sängarna redan bäddade till oss så det är inte så illa som det verkar. Även om jag jättegärna bor med Anna och hennes pojkar ett tag så är det klart att man vill ha ett hus och komma i ordning så fort som möjligt. Inte minst med tanke på att Axel måste börja skolan och de bor på andra sidan stan mot där vi (och med vi menar jag, som vanligt, Patricio) letar hus. Nu ska jag skriva klart ett omprov i historia.

Packa, packa, packa..

...och städa, städa, städa. samt slänga, slänga, slänga. Så har sista veckan sett ut. Mer info kommer nån dag.

Långfredagen...

...blev verkligen lång. Vaknade klockan 6 på morgonen och satte igång med att städa och packa. Hade fått låna en våg av mamma och pappa så jag packade färdigt tre väskor på exakt 23 kg. Från klockan 8 så hade jag tvättid så dagen gick mest åt till att tvätta och stryka. En timme tog jag mig ledigt och gick en promenad i Slottskogen i det härliga vårvädret. Sen var det bara att fortsätta, packa, stryka, kläder att åka i, kläder att använda sista dagarna och slänga, saker att ställa upp på vinden, vilka skor ska med och vilka ska slängas...

Kvällen blev betydligt trevligare, sushi och coca-cola med Ingrid!

Resten av påsken har jag varit på landet, umgåtts med familj och släkt. Härligt väder, god mat och trevligt sällskap! Träffat mormor Eira, moster Marie och kusin Gustav för sista gången innan avfärd. Fick ett jättefint (precis min stil!) armband av ovanstående samt moster Ann med familj och kusin Victor i examenspresent.

I kväll bär det av hem till stan igen, nu måste jag börja röja bland barnens alla miljoner leksaker.

På is

Just nu ligger förberedelserna bokstavligen på is, vi är i Orsa och åker skidor. Det är jätteskönt att få en paus från packande mm. Välbehövligt. Fick ett mail från Cecilia i Santiago som berättar att det bara är en timme från där de bor (La Reina) till skidåkning! Låter ju helt fantastiskt, tänk att åka upp till backen för att åka ett par timmar! Jag längtar redan. Efter att inte ha åkt skidor på 14 år så fattar jag inte varför jag slutade, det är ju sjukt roligt.

Fick också mail från Patricios bästa kompis, Eithel, som berättade att de ännu inte hittat något hus att hyra trots många försök.

Trevliga förberedelser och andra

På onsdagen ägnade jag mig åt det trevligaste med att åka bort- att träffa vänner. Fördelen med att åka bort långt och länge är att alla ens vänner "måste" umgås med en innan man åker. Man borde ständigt säga till folk att man ska resa bort eller flytta så vore livet mycket roligare. Men, vänta! Det är ju så jag fått My att träffa mig en gång i veckan det senaste året... Efter att det känns som om jag inte träffat nån på år och dag så lyckades jag träffa tre (!) vänner under onsdagen. Visste knappt att jag hade så många. Först var Åsa och jag och fikade, eftersom det var första april och premiär för uteserveringar och fantastiskt väder så satt vi ute med våra kaffe och gick sen en promenad i Linné/Haga. Efter det så gick jag till kontoret och hämtade Tanya och vi simmade våra drya 1000 meter. Sen hämtade jag upp barnen i stan och träffade My på ICA. Vi åkte hem och åt middag, drack vin, tjatade som vanligt och tittade på Greys Anatomy. En perfekt avslutning på en underbar dag.

På torsdagen var det dags att ta tag i mindre trevliga förberedelse. Fick barnen att städa ut två stora papperskassar med saker ur sitt rum. Inte klokt vad PMS kan göra med folk...

Jobb

Hade räknat med att vara arbetslös de sista två veckorna innan vi åker (jag har ingen A-kassa eller så) men blev naturligtvis erbjuden jobb i två veckor till. I mitt liv händer det aldrig att jag råkar få en lugn dag någon gång ibland. Det är klart att jag är jättetacksam för att jag har jobb, och pengarna behövs ju alltid. MEN, jag orkar inte med som det är just nu. Är så trött så jag vill kräkas. Går upp innan sex på morgonen, Andy dödstrött. Hinner inte städa och tvätta och laga mat som det är. Hur ska jag hinna packa, städa m.m. m.m???

Som tur är börjar PÅSKLOVET idag! Hurra! Hurra! Vi ska åka skidor, jag hoppas på soliga snörika dagar i backen och lata kvällar med en god bok. Precis vad jag behöver. Vilka underbara föräldrar jag har som fixar sådant här! Tusen miljoner tack!

Hoppas vara tillbaka med nya krafter efter lovet. GLAD PÅSK! (om vi inte hörs innan dess)

Mindre än en månad kvar

Nu är det mindre än en månad kvar tills vi ska åka. Hela mitt sovrum är fullt av väskor. Dessutom försöker jag packa inför skidresan och påsken. Insåg dock snart att alla kläder var slut, finns inget att packa ner och inget att ha på sig. Ett i och för sig inte helt ovanligt problem för oss kvinnor. Till Chile får vi ha med oss två väskor á 23 kg var så det blir ju en del att packa... Man ville ju inte ta med sig mindre än vad man får, hahaha.

Som alltid inför en resa så blir man plötsligt social, börjar bestämma träff med alla man inte sett på om inte år så i alla fall dar. I lördags träffade jag Ana, i dag ska jag träffa Linda och i morgon Åsa samt My. För att inte tala om att jag lovat träffa Ingrid varje vecka och nästan varje dag fram tills jag åker.

Lägenheten är uthyrd men jag har inte fått godkännande från styrelsen än. Jag är lite orolig, det blir trots allt fjärde gången vi vill hyra ut den nu.

Har sökt lite kurser inför hösten, Latinamerikakunskap, engelska och spanska. Dels för att få lite pengar och dels för att inte förlora min SGI. Har också skickat efter papper från försäkringskassan för att få ut föräldrapenning. Känner mig ganska nöjd med avprickningen på min långa "att-göra-lista".

I Chile

I Chile har pojkvännen fått tillbaka sitt gamla jobb. Han har också gjort en del småjobb och har en del andra jobberbjudande. Så han är nöjd. Han ska iväg och titta på ett hus med fyra sovrum på vägen mellan centrum och sina föräldrars hus. Hade varit skönt att veta att man hade någonstans att bo när man kom fram. Anna har i och för sig varit så gullig att hon lovat oss att vi kan bo hos dem när vi kommer men det var ju inte riktigt så det var tänkt. Mer information kommer snart.

Förberedelse

Nu när P. nästan har åkt så börjar mina egna förberedelser för resan. Det är massa, massa saker att fixa och så ska man ju packa och ha sig också. Blääää!

Vaga planer

Det finns tydligen människor som läser den här bloggen så för er skull så får jag väl försöka få ihop ett inlägg.

Som för så många andra så ser det mörkt ut för mig vad det gäller arbete just nu. Jag hankar mig fram på timmar här och där. Inte idealiskt när man har två barn att ta hand om. Nu har jag fått ett (halvt om halvt) erbjudande om att jobba i Chile. Som säljare. Jag är ingen säljare. Jag hatar att ringa till folk jag inte känner. Men nöden har ingen lag. Eftersom det är en svenskt företag som erbjudandet kommer ifrån så kan man ju anta att även en dålig grundlön går att leva på i Chile.

Patricio saknar sin dotter och vill åka tillbaka. Dessutom är det jobbigt för honom i Sverige, han kan inte språket och umgås bara med oss. Han stannar så länge han har jobb men det handlar bara om veckor, eller dagar, nu.

Tanken är att han ska åka till Chile, ta hand om Isidora, och skaffa jobb, bostad och skriva in barnen i skolor/förskolor. Sen kan vi komma efter och allt ska vara fixat och klart. Bara att hålla tummarna för att det ekonomiska läget där är bättre. (vilket det inte verkar vara...)

Stön

Över frukostkaffe i morse så sa jag till Patricio att jag gärna hade varit i Chile. När jag tänker tanke att vara i Chile så känns det jättebra, lugn och ro. Om jag däremot tänker på att resa till Chile så får jag panik. Och då snackar vi inte flygrädsla eller ens 24 timmar med två uttråkade små pojkar. Vi snackar mer resa som process, förberedelse. Jag får lika ont i magen av att tänka på att mentalt förbereda mig för resan som av att faktiskt ställa mig och börja flyttstäda eller packa. Jag hade velat sövas ner till jag kunde vakna upp i Chile, utan att behöva prata med skolpersonal eller packa ett endaste plagg däremellan. Jag vill bara lägga benen på ryggen och springa när jag tänker på allt som ska göras.

Resa?

Vi planerar att åka till Chile. Igen. Mest planerar Andy som varje kväll säger; ska vi resa nu? I förrgår ville han vara i Chile i 8 minuter och igår skulle han stanna i 8 dagar. Igår tänkte han och Patricio åka själva för att jag och Axel inte var med på att åka efter middagen. Med tanke på kylan i morse och det prospekt jag håller på med på jobbet så ångrar jag nu att jag inte packade och åkte med.

Jag vill gärna planera saker i god tid (nu skrattar min mamma högt och håller inte alls med, hon anser inte att jag planerar något i mitt liv) och vara helt inriktat på en sån stor sak. Men å andra sidan kan det lätt bli lite ingenting-tid när man har bestämt sig för att åka någonstans. Ungefär som när man slutar bädda sängen för att man ändå ska flytta snart så blir allt meningslöst när man snart ska åka. Även om snart är om ett halvår. Så det är kanske därför jag aldrig planerar saker. Vem vet? Kanske packar vi väskorna efter middagen i kväll och sticker. Fast jag vill nog gärna bli lite friskare först.

TO DO

Jag läser Nadias blogg om allt roligt de hittar på i Chile och tänker att jag ska göra en lista över saker jag vill göra nästa gång jag kommer dit. Annars är jag inte så bra på att hitta på saker, ofta slutar det med att jag njuter av solen på stranden eller i trädgården istället. Men det är ju utflykterna man minns i efterhand. Den bästa utflykten från i våras var nog när vi åkte till Laguna Verde. Det var på måndagen sista veckan och egentligen skulle vi varit hemma och packat men så erbjöd sig Patricio att visa oss Laguna Verde. Så det blev en heldag på stranden i Laguna Verde med sen middag och linbanetur i Valparaiso som avslutning. Den som har tips på bra utflyktsmål får gärna fylla på. Jag börjar med Nadias:

• Los Dominicos (http://nadiaichile.blogspot.com/2008/10/los-dominicos.html)
• MIM (Museo Interactivo Mirador; http://www.mim.cl/)
• Chiloe (http://sv.wikipedia.org/wiki/Chiloe)
• Valle de elqui (http://www.luftgrop.se/se/pictures.cgi?view=5304)
• Frutillar (http://en.wikipedia.org/wiki/Frutillar)

Stolt

På tal om det här med spanska språket och uttal; i går var jag på Stadsbiblioteket för att låna lite filmer och ljudböcker. När jag kommer dit så har de drop-in på spansk konversation så jag satte mig och var med på det en timme. Det var trevligt om än inte så lärorikt. Problemet när man kommit till en viss nivå i ett språk är att det är mycket svårt att få stimulans. Så länge man är nybörjare finns det komvux-kurser, kvällskurser, konversation etc. men sen finns det inget mer. Jag skulle behöva en konversationskurs där man diskuterade den ekonomiska krisen och andra dagsaktuella händelser på en hög nivå med en petig lärare som rättade alla fel och allt uttal. Det blev en lång utflykt som min fonetiklärare säger. Vad jag skulle säga var att efter drop-in så gick jag och botaniserade bland de spanska böckerna. Då kom en medelålders latinamerikansk man fram till mig och rekommenderade mig (på spanska) en bok. Vi bytte några ord och då frågade han var jag kom ifrån! Jag har tidigare varit med om att min blandning av chilenskt dialekt och svensk brytning fått folk att undra detta men jag blir alltid glad när folk inte hör direkt att jag är svensk. Kan man vara glad för lite har man mycket att vara glad för!

När jag pratade med Patricio på kvällen och berättade att jag ville jobba bort min brytning utbrast han "Men jag älskar hur du pratar!". Han tyckte dock att det var bra att jag ville jobba med min spanska och är själv väldigt angelägen om att lära sig svenska och lyssnar på sin svenska-kurs (som han fick av min mamma i avskedspresent) så ofta han kan.

Fonetik och sånt

Jag har börjat läsa spanska igen. Det är bara två poängs fonetik (3 poäng fonologi enligt nya systemet) men det känns som en början. Det är roligt att vara tillbaka i språkträsket igen. Jag har tänkt att den här kursen ska följas av åtminstone en 10 poängs (15 hp) distanskurs till. Jag vet egentligen inte vad jag ska ha min spanska till. Jag ska INTE bli spanskalärare och för att kunna prata som folk i Chile är et naturligtvis bättre att vistas i landet än att plugga på universitetet i Sverige.

Saken är väl den att jag vill tala (så nära) perfekt spanska (man kan komma). Jag vill tala riktigt bra, både uttalsmässigt, grammatiskt och i val av ord eller vad man ska kalla det. Men jag vill inte bara kunna prata som folk på gatan. Jag vill kunna historia bakom, veta varifrån ett ord kommer och varför det stavas som det gör. Om jag ska säga "fel" som chilenarna gör vill jag i alla fall veta vad det heter på riktigt och inte bara tro att flintskallig faktiskt heter "pelao" eller att man hälsa God dag istället för Goda dagar! Jag säger gärna "fel" bara jag vet vad som är "rätt". Jag tror att en del av ens egna fel (inte chilenska "avarter" som nämns ovan) är lättare att komma till rätta med när man studerar spanska som främmande språk där lärarna är där för att korrigera en än det är i ett land där spanska talas där folk bara a) tycker man är duktig som kan språket eller b) accepterar alla fel eftersom man är utlänning.

Sen vill jag gärna ha papper på att jag faktiskt pratar spanska också, ett betyg är ju aldrig fel.

Fonetik är intressant om än urtråkigt. Jag är medveten om att jag låter som en utlänning när jag pratar spanska. Jag har alltid hävdat att det är för att jag inte velat ta över Alejandros sätt att prata utan att jag föredrar attlåta utlänning framför WT. Men den förklaringen håller inte riktigt. Eller, det går att uttala ljud korrekt på spanska utan att få någon direkt dialekt eller sociolekt. Fast jag står fortfarande fast vid ovanstående. Nu börjar jag dock inse vad det är som gör att jag låter som (d) en utlänning (jag är); jag hade noll koll hur ljud ska uttalas i spanska och har, med undantag av de mest uppenbara som u och y, uttalat nästan alla bokstäver som på svenska. Nu är jag verkligen sugen på att lära mig prata med mindre brytning, men hur gå tillväga? Läraren föreslår att man ska spela in sig själv och lyssna på men jag skulle föredra att härma någon som hos en talpedagog. Jag får väl låna mammas grundkurs i spanska och bara koncentrera mig på uttalet, om den hade varit på chilensk spanska vill säga... Jag orkar inte lyssna på nåt läspande. Finns inga av Isabel Allendes böcker som ljudbok? Klart värt att undersöka.

P.S. En bok av Isabel Allende, Inez alma mia, finns faktiskt som ljudbok på Stadsbibloteket. Vet dock inget om nationaliteten på den som har läst in den, förutom att det inte är författarinnan själv.

Pisco sour och dröm om Chile

I går drack jag och Nadia Pisco Sour som en övning inför hennes Chile-vistelse som startar om en knapp vecka. Vi pratade Chile också, naturligtvis. Jag blev alldeles nostalgisk och tänkte på de kvällar då barnen hade somnat och jag satt på bänken (som syns på bilden ovan) och drack Pisco Sour i mörkret. Eller den kvällen när Anna och jag satt där i trädets skugga men tända ljus. Eller när vi satt i mörkret i hennes trädgård med bara stearinljus tända så att grannarna säkert undrade om de inte betalt elräkningen. Den kvällen slutade med att vi drack vindrinkar med grannpojkarna ute på trottoaren... Det var tider det!

Patricio tycker att det är trevligare att festa här i Sverige eftersom folk pratar och umgås och hans vänner bara super. Det måste vara något lokalt eller socialt för när jag har druckit alkohol i Chile så har folk alltid umgåtts och pratat och det har alltid varit trevligt utan att någon har blivit full och otrevlig eller påflugen.

Pa vag hem

Som ni kanske forstar av avsaknaden av prickar sa sitter jag pa ett Internet-cafe och skriver. Min mamma sitter brevid och kommenterar nyheterna. Som att en hund blivit uppaten av en orm i Australien eller att det blaste 42 sekundmeter i Uddevalla. Jag hotar med att se till att inte komma med planet om hon inte OMEDELBART slutar beratta om vadret i Sverige. Jag kommer pa manga bra satt att inte bli paslappt pa planet; 1) supa mig redlos 2) skrika "Jag har en bomb" 3) ta pa mig en stor burka och vagra ga genom sakerhetskontrollen.

Anledningen till att vi sitter har och saknar prickar ar att allting ar avstangt i vart lilla grona hus, vi har varket tv, telefon eller Internet. I morgon klockan 9.00 pa morgonen ska vi aka. En granne (de med kylskapen) ska kora oss till flygplatsen. Allting utan det absolut nodvandigaste (korkskruv, en flaska vin, tallrickar) ar nedpackat. Alla saker star i ett horn av vardagsrummet i vantan pa att hamtas och maganiseras. Klockan 2 i morgon gar planet, klockan 6 pa sondagkvall ar tanken att vi ska vara hemma. Peppar, peppar! Vi ses!!!

Telefontrassel

Jag var tvungen att säga upp telefonen/bredbandet/kabeltv en månad innan jag åker. Problemet var bara att den inte står i mitt namn utan i svärmors. När jag kontrakterade dem hade jag ännu inget ID-kort och därför var svärmor snäll och ställde upp. När jag skulle säga upp tjänsterna så funkade det inte. Svärmor var tvungen att ringa. Det hjälpte inte att jag sa att försäljerskan var medveten om att det var till mig frånj början, att det minsan hade gått bra att ge mig koden för att ringa till mobil och låta mig kontraktera ytterligare tjänster. Nej, inte ens att jag hotade med att inte betala räkningen hjälpte. Så till slut fick svärmor ringa. På henne tjatade de och tjatade, det gick minsan bra att flytta tjänsterna till en annan adress och varför tog inte hon över det? Till slut fick hon tillstånd att säga upp det men hon var tvungen att presentera sig på kontoret. Väl där började samma tjat om. Till slut fick hon i alla fall sagt upp allt med så gott som omdelelbar verkan, den 24 februari kommer de att stänga av både min telefon och min internet. Och kabeltvn men det spelar mig ingen roll.